Jag kollar på spridda avsnitt lite då och då.
1. Tony har avsevärt bättre kvinnosyn än resten. T ex, han tar väldigt illa vid sig när alla refererar till Tracee som en simpel hora, och gör en poäng av det till John S. att han inte vill diskutera ämnet vidare någonsin mer.
2. Ralph är en riktig fitta. Men detta citat från honom tycker jag om och är klockrent:
Who's he thinks keeping that fat bitch in Devil Dogs anyway?
3. Serien lyckas faktiskt med det oerhört svåra att skapa sin egen genre ur/inom genren, något som nästan bara Gudfadern har lyckats med tidigare. Även om det finns gott om "upprepningar" på maffiatemat inom TS så känns den ändå fräsch och extremt genomtänkt. Jag får verkligen känslan av någons inre liv med hela serien. Den har lyckats med någonting unikt.
4. Juniors karaktär och utveckling är jag förvånad över att skådisen inte hade invändningar emot. Då han inte gör så mycket värt namnet och han dödar inte ens någon!
Tänk att första avsnittet sändes när jag gick på högstadiet. En konstig känsla. För den känns mycket nyare än så. Tidlös.