2013: svenska Jan Braunisch, 26, försvunnen i Colombia. Mördad av FARC-gerillan

Väldigt intressant fall, sträckläst hela tråden. Skönt att hans familj fick ett avslut.

Rubrik ändrad // Mod

Var nyss snack om detta på tv och var nyfiken att googla så hamnade här. Jäklar vad spännande!

Rip Jan!

Denna händelse verkar ha fått en relativt stor uppmärksamhet även i Colombia vid tiden när det hände -- stämmer detta?

I sådana fall verkar detta lite märkligt då sådana här händelser rimligtvis är vardagsmat där.

Det har släppts en P3 Dokumentär om Jan Braunisch och hans försvinnande i Colombia:

https://sverigesradio.se/avsnitt/ny-janne-som-forsvann-i-colombias-djungel

Hörde talas om det här fallet genom P3 Dokumentär. Förstår lite efter min egen tid på universitetet vilken slags person Jan var, då jag har stött på ett flertal med liknande personlighetsdrag. Intelligenta och excentriska typer med lite bristande social förståelse. Duktiga på matematik och den sortens logik. Inte lika duktiga på det sociala och antropologiska. Ofta extremt godtrogna, och med en väldigt förenklad syn på sin tillvaro. Logiken som tillämpas hos dessa människor är inte alltid ekvivalent med rationalitet - de kan exempelvis tänka att "jag är en backpacker, och jag är inte ett hot - alltså finns det inga skäl för mig att bli mördad av en gerillagrupp", eller att "alla omkring mig är ju väldigt snälla och hjälpsamma, alltså är antagligen alla människor i grund och botten snälla".

En sådan figur som jag mött blev rånad i mellanstor stad här i Sverige för några år sedan. Enligt han själv blev han inte rädd, trots att rånarna skulle haft kniv på sig, och menade att hela grejen mest kändes som en lek. En normal person hade antagligen blivit livrädd och mycket skärrad av en sådan händelse och förstått allvaret. Han själv gick vidare direkt och såg det mer som värdefull livserfarenhet. Han menade att rånarna antagligen egentligen inte ville honom något illa. "Starkt", kanske vissa skulle anse. Avtrubbat och naivt, kände jag och många andra. Denna människa är inte obegåvad, tvärt om. Men precis som Jan, väldigt speciell och excentrisk, och med speciella attribut som gör att personen sticker ut i mängden.

Jan var naiv och precis lika avtrubbad - för att inte kalla honom rentav bindgalen - som gav sig ut i Darien-djungeln på det där sättet. Men han tänkte nog helt enkelt inte som folk normalt gör.

De här killen gjorde samma hike för ett par månader sedan, ihop med en annan resevloggare: https://www.youtube.com/watch?v=aswvkdCpZYc

Då det är mycket farligt att påkommas som västerlänning i detta område (anses suspekt) så utgav de sig själva för att vara ryssar. För att överhuvudtaget få komma in i Darien-området krävdes tillstånd från de maffior som kontrollerar området. De vandrade ihop med migranter, påväg mot USA, eskorterade av beväpnade kartell-medlemmar.

I videon kan man se hur extrema förhållandena som Jan försökte vandra i faktiskt är - tät skog, branta passager både upp och ner, klättringar längs med stup, lera, starka floder, giftormar, insekter, ihop med gerillor, karteller och andra kriminella som inte skyggar för att råna, våldta och kidnappa förbipasserande. Det ligger många kroppar utmed vägen. Blir du påkommen som västerlänning är du körd. Lägg då därtill att Jan vandrade UTAN beväpnad eskort, under regnsäsongen, och endast iförd sina sandaler. Inte verkade han ha haft så mycket proviant med sig heller, eller något tält. Jag tror inte att han hade överlevt resan även om han inte hade blivit bortförd av gerillan just vid det tillfället. Förr eller senare hade han antingen blivit mördad oavsett, eller så hade han avlidit av umbäranden (sjukdom, utmattning, insektsbett etc).

Här sitter de två vloggarna och reflekterar kring resan, som en liten debriefing-session: https://www.youtube.com/watch?v=E-nLlhEGAkc
De konstaterar bland annat att vandringen var mycket värre än de förväntade sig och att de inte borde ha överlevt, pga hur dumma i huvudet och naiva de var, ungefär. De hade ren tur i en del fall. Och de rekommenderar ingen att genomföra denna hike.

Kort sagt så var hela Jans idé rent vansinne. Han skulle aldrig ha överlevt oavsett vad som hände.

Hahaha.

Hur fan kan man försätta sig i sådana osäkra situationer i livet?

Nu har jag själv varit ohälsosamt många gånger i Colombia och vandrat runt där tack vare extremt påstridig men pålitlig kompis.

Fast vi var försiktiga men inte minst jag så hamnade vi ändå förbannat i dåliga situationer. Sen att han hade en vurm för strip-ställen gjorde inte saken bättre men vafan vi var 25 och levde livet.

Dock dock så hade jag alltid en option ut, alltid.

Var det han som hade en skum GPS tracker med sig? Eller var det ett annat mord i Darien Gap?
Minns att i det fallet så ansågs GPS grunkan vara rent CIA verktyg av guerillan. Personen blev mördad och kastad utför ett stup.

Att vandra genom tät djungel i okänt land dessutom i ett av världens farligaste områden helt ensam med bara sandaler och en ryggsäck är idiotiskt. Han får skylla sig själv i detta fallet.

Jag fick samma känsla, typ lite aspig.

Det är ändå väldigt enkelt att avfärda ett mänskligt fenomen eller beteende sådär, som "inte normal" eller "aspberger". Är det inte på det hela taget en försvarsmekanism för att slippa grubbla över om vi själva kunde gjort samma sak? En reaktion från den som inte vill se den komplexitet och mångfald vi alla har inom oss.

Varför pratar ingen om Göran Kropp i termer av aspberger? Det är ju exakt samma fenomen: man börjar ta risker, blir sporrad av glädjen att berätta om äventyren för andra, beteendet förstärks, man fortsätter skruva upp risknivån tills en dag oturen slår till. Vem som helst kan hamna i det beteende och det är välkänt bland äventyrare att den som fortsätter pröva sina gränser till slut finner dem.

Är det inte vi som aldrig ens vågat prova hoppa fallskärm som i bekvämlighet tillskriver Jan neuropsykiatriska diagnoser, för att vi ska slippa tänka på att vi är lika tragiskt fega och tråkiga som får? För Jan kanske vi framstod lite så. Kanske var han angelägen att inte bli som oss.

Allmänt excentriskt beteende och den här sortens äventyrarupptåg har alltid varit förknippade. Inget konstigt i det: bägge handlar om att pröva gränser, av nyfikenhet, livslust, intresse för andras reaktion, och kanske förhoppningen att inspirera fler stackars boskapsdjur till att våga smaka på gräset utanför inhägnaden.