2013: svenska Jan Braunisch, 26, försvunnen i Colombia. Mördad av FARC-gerillan

Kort sagt så var hela Jans idé rent vansinne. Han skulle aldrig ha överlevt oavsett vad som hände.

Är det inte lite så att vi sitter och skriver på flashback medan röven växer sig frodigt stor, och har åsikter om mer aktiva människors liv, helt enkelt för att det känns bekvämare än att reflektera över vårt eget gråtrista öde, eller än värre, att detta öde inte alls är förutbestämt, utan helt och hållet beror på vår egen initiativlöshet och vår inpräntade skräck att avvika från normen?

Nej, det tror jag faktiskt inte. Jan hade flärden att välja själv att gå igenom denna djungel, något som många av flyktingarna inte har, han var därmed en lyxturist. Om folk går igenom där frivilligt är det med beväpnade följeslagare och många personer på en gång, inte ensam. Att vandra genom Darien-gapet frivilligt helt ensam och obeväpnad i sandaler och en ryggsäck med några chokladkakor är vansinne oavsett hur lata flashbackare är. Han var en slags vandringens grizzly-man, han hade förlorat begreppet om sin egen begränsning. Tur att han inte drog med sig flickvännen i döden.

Det är ändå väldigt enkelt att avfärda ett mänskligt fenomen eller beteende sådär, som "inte normal" eller "aspberger". Är det inte på det hela taget en försvarsmekanism för att slippa grubbla över om vi själva kunde gjort samma sak? En reaktion från den som inte vill se den komplexitet och mångfald vi alla har inom oss.

Varför pratar ingen om Göran Kropp i termer av aspberger? Det är ju exakt samma fenomen: man börjar ta risker, blir sporrad av glädjen att berätta om äventyren för andra, beteendet förstärks, man fortsätter skruva upp risknivån tills en dag oturen slår till. Vem som helst kan hamna i det beteende och det är välkänt bland äventyrare att den som fortsätter pröva sina gränser till slut finner dem.

Är det inte vi som aldrig ens vågat prova hoppa fallskärm som i bekvämlighet tillskriver Jan neuropsykiatriska diagnoser, för att vi ska slippa tänka på att vi är lika tragiskt fega och tråkiga som får? För Jan kanske vi framstod lite så. Kanske var han angelägen att inte bli som oss.

Allmänt excentriskt beteende och den här sortens äventyrarupptåg har alltid varit förknippade. Inget konstigt i det: bägge handlar om att pröva gränser, av nyfikenhet, livslust, intresse för andras reaktion, och kanske förhoppningen att inspirera fler stackars boskapsdjur till att våga smaka på gräset utanför inhägnaden.

Jag fick samma känsla, typ lite aspig.

Var det han som hade en skum GPS tracker med sig? Eller var det ett annat mord i Darien Gap?
Minns att i det fallet så ansågs GPS grunkan vara rent CIA verktyg av guerillan. Personen blev mördad och kastad utför ett stup.

Yes!
Det har med vane, adrenalin og mye annet å gjøre. De fortsetter likevel, selv uten diagnose av noe slag. Det er vel menneskelig. Folk er ikke skapt for bare trygghet. Det var for mange tusen år uten.

Han hade någon typ av Eboksläsare typ en Amazon Kindle med sån där magnetisk skärm som jag antar kan se lite suspekt ut.

CIA hade skickat agenter som rekade var rebellfästen fanns och dirigerade artilleri eller bombanfall till GPS koordinater. Rebellerna trodde han kanske var en sån agent och att manicken var en GPS. Enligt dokumentären i SR.