Citat:
Varning för långt inlägg: Har funderat en hel del på det så kallade epilepsianfallet som diskuterats tidigare i tråden. Det är en nyckelhändelse i målet eftersom vanvården av Z tycks ha eskalerat därefter samt att familjen isolerade sig ytterligare. Det var också upphov till den första orosanmälan.
Har gått igenom och klippt ut de förhör jag hittar som berör händelsen.
Berättelserna är inte helt samstämmiga och jag lutar åt att hela situationen är riggad av föräldrarna med äldsta dottern som medbrottsling.
Fakta tycks stödja följande:
J ska ha gått upp eller ner för de två trappstegen till köket och ramlat, varefter hon ska ha slagit sig i ansiktet så det blödde samt fått något slags anfall. Under anfallet har hon både kunnat sitta och stå, samt ropa ”mamma, mamma”.
Sonen Melw*n såg henne först men såg antagligen inte själva fallet. Ingen verkar ha sett henne falla. Sonen tillkallade pappa D och storasyster S*mone kom också.
S*mone ska ha ringt sin moster samt även 112.
Grannarna kom till undsättning men var oönskade.
När moster C*rnelia och hennes kille kom 1-2 timmar senare fram var J fortfarande där och D höll henne i sittande läge på något sätt.
Mosterns kille E upplevelse att J krampade flera gånger.
Sen kom ambulansen. J ville inte åka med men D insisterade på att de skulle åka och han själv skulle åka med.
Det finns ingen förklaring till varför ambulansen dröjde så länge.
Ur förhör med grannarna (AB 194)
J*nny:
Berätta om den kontakt du har haft med familjen?
Jag satt här ute på trappan och det varmt. Vi höll på att packa upp. Jag tror det i början av augusti. Det var runt eftermiddagstid. Jag sitter och röker och hör hur barn som skriker och gråter. Jag hör "Sluta sluta". De skrek och grät. Och jag blev orolig, för jag har själv barn. Det lät som nödrop. Jag går över för att se var ljudet kommer ifrån. Jag hör i trädgården att det är en massa gråt. "Varför skriker ni? Det hörs i hela kvarteret?" Den äldsta dottern S*mone stod höll ett yngre barn på höften och telefon vid örat. "Mamma har trillat och jag ringer ambulansen." Jag ropade på min sambo, "Du får skynda dig. Det ligger någon skadad." Han sprang över och jag gick in i trädgården. Det satt fem barn där på trallen. De satt och grät. Vi kom in för ytterdörren var öppen. Jag ser en pöl med vätska. Vatten eller kiss.det var inte utspritt. Det var vid kökstrappan. Mitt i hallen står han och hon står med sin framsida och kinden mot väggen. Han håller J*smine henne bakifrån för att hålla upp henne. Hon hade blod som rann från näsan. Det var blod på tröjan och han hade blod på sin tröja. Hon var förvirrad och borta. Han sa att hon hade halkat och slagit sig på golvet, så det var nog därför hon var förvirrad tänkte jag. Mamman skrek bara "mamma mamma. Vem är ni?"
Jag sa att jag går ut till barnen. Den ena tösen, inte V*nezza, N*cole tror jag och hon började gråta och undrade om mamma var död, men då sa jag "nej hon har trillat och ambulansen kommer snart." Min gubbe hade gått tillbaka in för att hjälpa pappan.
Hur var han?
Han stod bara tyst och pratade inte med mig. det kändes mer som han höll koll på vad vi skulle göra där. Pappan tittade som att vi inte var välkomna när kom och jag kände mig illa till mods.
[..]
Är det något annat du tänker på?
S*mone ringde till sin moster och jag sa att jag kunde prata med henne. Jag förklarade allt och sa att det vore bra om någon nära anhörig som kunde komma om mamman behövde åka in och pappan skulle följa med. Då sa hon att hennes man skulle komma.
Grannen R*ger:
Hur har din kontakt varit med familjen?
Egentligen noll. Det var inte mer än att man hälsade som grannar. Sen var det en dag i somras när jag hade semester. Jag hade varit och handlat och gick tillbaka till lägenheten. Jenny var inte där så jag gick ut på gatan igen och hör hur hon skriker på andra sidan gatan. Jag sprang dit och möttes av skrik från barnen. Jag bara stormade in i lägenheten och där stod pappan och höll om mamman som blödde jättemycket från ansiktet. Jag tänkte att vi måste få henne att sitta ner, för hon var rent hysterisk och bara skrek "mamma, mamma." Jag hade inte sett henne innan, men gubben hade jag sett. De hade två trappsteg upp och där var en massa blod där och en massa blod där nere. Hon blödde som fan i ansiktet, näsan och ena ögat, det högra tror jag. Munnen lite grann. Det var svårt att se för det rann blod. Jag gick upp de två trappstegen och hämtade en stol. "Sätt henne där" sa jag. Nej, svarade han, hon ska ligga ner. Jag tog en blå handduk som hängde vid trappan och hon torkade av sig och fortsatte sen skrika. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Hur var han?
Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig. Ögonen var stor och helt svarta. Han blev mer chockad över att jag dök in i lägenheten. Han stod apatisk och stirrade som "vem fan är du, komma in i mitt hus?"
Vad händer sen?
Jenny får ut barnen som är helt hysteriska. Jag försöker prata med honom om vilken hjälp han behöver, men får inget svar. Hon har ramlat och slagit sig berättar han. Det var två trappsteg upp och jag såg rullstolen
Ur förhör med Js syster C*rnelia (AB 194)
Vet du vilket datum detta är?
Jag fick ju sms ifrån Daniel där det stod att ambulansen var på väg. För vi var i Helsingborg. Men jag har inte kvar det sms:et.
Kollar sin telefon. 19 aug får jag upp datum, då ringde Carolina mig och frågade om vi kunde åka dit för hon jobbade.
Ur förhör med C*rnelias sambo Er*k (AB 196)
Vi hade varit på teater i Helsingborg. C*rnelia hade fått meddelande från L*na (har jag för mig att det var) om vi kunde åka till Löberöd och passa barnen för J*smine hade ramlat och jag tror L*na själv jobbade, hon skrev att vi skulle komma så fort vi kunde. Vi har inte så mycket tid själva och vi var där med C*rnelias pappa så vi sa att vi ville göra klart det och sedan skulle vi köra dit.
När vi kom dit, det var nog en-två timmar efter sms:et, ligger J*smine fortfarande på golvet i köket. Ambulansen hade inte kommit, utan den kom när jag var där. Så det tog väldigt lång tid, jag vet inte om de hade undvikit att ringa ambulans. J*smine ville inte att ambulans skulle komma, hon låg på golvet och ville inte. Men hon hade krampanfall minst en gång innan ambulansen kom, så hon behövde ju åka in.
Såg du krampanfallet?
Ja. Hon låg där på golvet. Och D*niel sa att hon hade epilepsi sedan innan.
D*niel var handlingsförlamad. Jag vet inte om han hade panik eller om han inte visste vad han skulle göra, men det var inte mycket han gjorde. Barnen sprang runt, C*rnelia fick ta dom nästan direkt när vi kom dit.
Ambulansen kom och ville ta med J*smine. Hon sa nej, men D*niel sa också att hon måste ju åka in. Hon får ett eller två anfall under tiden ambulansen är där. Jag hjälpte dem att få upp henne i stolen och kunde rulla ut henne ur huset och in i ambulansen. Hon fick krampanfall också under tiden vi försökte få upp henne i stolen, så det var väldigt tungt att lyfta henne, det var tungt och bökigt för hennes kropp stretade emot. D*niel hjälpte till lite där. Men under den tiden började J*smin säga att hon inte ville åka iväg . Hon hade tydligen väldigt ont av sin sjukdom och jag förstår att det kan vara jobbigt. Ambulansen åkte iväg och D*niel åkte med. Det kändes inte som att han brydde sig om barnen så mycket vid den tidpunkten. Han sa "kan ni passa barnen, jag åker med in till sjukhuset". Det var lite som att han mer ville ha koll.
Hur menar du då?
Jag fick den känslan där att D*niel vill ha mer kontroll över situationerna än han visar. Han var nervös av sig. Och det var som att efter detta hände så låste dom in sig totalt. De fick en orosanmälan efter det. Vi gjorde ingen, men ambulanspersonalen hade väl gjort det. Men efter det svarade inte J*smin när C*rnelia hörde av sig, och vi har inte träffat dom efter det. Dom kanske trodde att det var vi som gjorde anmälan, men det var det inte.
Ur förhör med D, AB 174
Hur skulle du beskriva erat förhållande?
Det är rätt ok.
Vill du utveckla det svaret?
Vi har haft en tuffare tid detta året. J*smin var med i en olycka i augusti där hon hamnade i rullstol. Hon fick ett epilepsianfall i trappan där hon skadade ryggen och hamnade i rullstol. Vi.. har det rätt ok.
Ur förhör med J, AB 176
FL: Får man fråga varför du sitter i rullstol?
JI: Mm.
FL: Vad är det för, är det en sjukdom?
JI: Mm, jag fick ett ep-anfall i augusti, det är stressrelaterat så jag trillade i trappen, alltså, jag fick ett epilepsianfall mitt i trappen så jag fick en skada på ryggmärgen så ja, efter det så blev det mer krav på att...int...alltså, innan...jag har vatt...tagit hand om V*nessa och Zhey och liksom hela deras, ja, och dom andra barnen så klart, men jag menar, jag har ju haft vaket på V*nessa enda sedan hon föddes, hon är 5 år nu, det har liksom aldrig varit några problem att kunna ta allting med henne och ja, men...
FL: Du är hemma på dagarna och tar hand om barnen?
JI: Äh, jag tar hand om V*nessa. Mm.
FL: Mm.
JI: Som är lungsjuk.
Har gått igenom och klippt ut de förhör jag hittar som berör händelsen.
Berättelserna är inte helt samstämmiga och jag lutar åt att hela situationen är riggad av föräldrarna med äldsta dottern som medbrottsling.
Fakta tycks stödja följande:
J ska ha gått upp eller ner för de två trappstegen till köket och ramlat, varefter hon ska ha slagit sig i ansiktet så det blödde samt fått något slags anfall. Under anfallet har hon både kunnat sitta och stå, samt ropa ”mamma, mamma”.
Sonen Melw*n såg henne först men såg antagligen inte själva fallet. Ingen verkar ha sett henne falla. Sonen tillkallade pappa D och storasyster S*mone kom också.
S*mone ska ha ringt sin moster samt även 112.
Grannarna kom till undsättning men var oönskade.
När moster C*rnelia och hennes kille kom 1-2 timmar senare fram var J fortfarande där och D höll henne i sittande läge på något sätt.
Mosterns kille E upplevelse att J krampade flera gånger.
Sen kom ambulansen. J ville inte åka med men D insisterade på att de skulle åka och han själv skulle åka med.
Det finns ingen förklaring till varför ambulansen dröjde så länge.
Ur förhör med grannarna (AB 194)
J*nny:
Berätta om den kontakt du har haft med familjen?
Jag satt här ute på trappan och det varmt. Vi höll på att packa upp. Jag tror det i början av augusti. Det var runt eftermiddagstid. Jag sitter och röker och hör hur barn som skriker och gråter. Jag hör "Sluta sluta". De skrek och grät. Och jag blev orolig, för jag har själv barn. Det lät som nödrop. Jag går över för att se var ljudet kommer ifrån. Jag hör i trädgården att det är en massa gråt. "Varför skriker ni? Det hörs i hela kvarteret?" Den äldsta dottern S*mone stod höll ett yngre barn på höften och telefon vid örat. "Mamma har trillat och jag ringer ambulansen." Jag ropade på min sambo, "Du får skynda dig. Det ligger någon skadad." Han sprang över och jag gick in i trädgården. Det satt fem barn där på trallen. De satt och grät. Vi kom in för ytterdörren var öppen. Jag ser en pöl med vätska. Vatten eller kiss.det var inte utspritt. Det var vid kökstrappan. Mitt i hallen står han och hon står med sin framsida och kinden mot väggen. Han håller J*smine henne bakifrån för att hålla upp henne. Hon hade blod som rann från näsan. Det var blod på tröjan och han hade blod på sin tröja. Hon var förvirrad och borta. Han sa att hon hade halkat och slagit sig på golvet, så det var nog därför hon var förvirrad tänkte jag. Mamman skrek bara "mamma mamma. Vem är ni?"
Jag sa att jag går ut till barnen. Den ena tösen, inte V*nezza, N*cole tror jag och hon började gråta och undrade om mamma var död, men då sa jag "nej hon har trillat och ambulansen kommer snart." Min gubbe hade gått tillbaka in för att hjälpa pappan.
Hur var han?
Han stod bara tyst och pratade inte med mig. det kändes mer som han höll koll på vad vi skulle göra där. Pappan tittade som att vi inte var välkomna när kom och jag kände mig illa till mods.
[..]
Är det något annat du tänker på?
S*mone ringde till sin moster och jag sa att jag kunde prata med henne. Jag förklarade allt och sa att det vore bra om någon nära anhörig som kunde komma om mamman behövde åka in och pappan skulle följa med. Då sa hon att hennes man skulle komma.
Grannen R*ger:
Hur har din kontakt varit med familjen?
Egentligen noll. Det var inte mer än att man hälsade som grannar. Sen var det en dag i somras när jag hade semester. Jag hade varit och handlat och gick tillbaka till lägenheten. Jenny var inte där så jag gick ut på gatan igen och hör hur hon skriker på andra sidan gatan. Jag sprang dit och möttes av skrik från barnen. Jag bara stormade in i lägenheten och där stod pappan och höll om mamman som blödde jättemycket från ansiktet. Jag tänkte att vi måste få henne att sitta ner, för hon var rent hysterisk och bara skrek "mamma, mamma." Jag hade inte sett henne innan, men gubben hade jag sett. De hade två trappsteg upp och där var en massa blod där och en massa blod där nere. Hon blödde som fan i ansiktet, näsan och ena ögat, det högra tror jag. Munnen lite grann. Det var svårt att se för det rann blod. Jag gick upp de två trappstegen och hämtade en stol. "Sätt henne där" sa jag. Nej, svarade han, hon ska ligga ner. Jag tog en blå handduk som hängde vid trappan och hon torkade av sig och fortsatte sen skrika. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Hur var han?
Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig. Ögonen var stor och helt svarta. Han blev mer chockad över att jag dök in i lägenheten. Han stod apatisk och stirrade som "vem fan är du, komma in i mitt hus?"
Vad händer sen?
Jenny får ut barnen som är helt hysteriska. Jag försöker prata med honom om vilken hjälp han behöver, men får inget svar. Hon har ramlat och slagit sig berättar han. Det var två trappsteg upp och jag såg rullstolen
Ur förhör med Js syster C*rnelia (AB 194)
Vet du vilket datum detta är?
Jag fick ju sms ifrån Daniel där det stod att ambulansen var på väg. För vi var i Helsingborg. Men jag har inte kvar det sms:et.
Kollar sin telefon. 19 aug får jag upp datum, då ringde Carolina mig och frågade om vi kunde åka dit för hon jobbade.
Ur förhör med C*rnelias sambo Er*k (AB 196)
Vi hade varit på teater i Helsingborg. C*rnelia hade fått meddelande från L*na (har jag för mig att det var) om vi kunde åka till Löberöd och passa barnen för J*smine hade ramlat och jag tror L*na själv jobbade, hon skrev att vi skulle komma så fort vi kunde. Vi har inte så mycket tid själva och vi var där med C*rnelias pappa så vi sa att vi ville göra klart det och sedan skulle vi köra dit.
När vi kom dit, det var nog en-två timmar efter sms:et, ligger J*smine fortfarande på golvet i köket. Ambulansen hade inte kommit, utan den kom när jag var där. Så det tog väldigt lång tid, jag vet inte om de hade undvikit att ringa ambulans. J*smine ville inte att ambulans skulle komma, hon låg på golvet och ville inte. Men hon hade krampanfall minst en gång innan ambulansen kom, så hon behövde ju åka in.
Såg du krampanfallet?
Ja. Hon låg där på golvet. Och D*niel sa att hon hade epilepsi sedan innan.
D*niel var handlingsförlamad. Jag vet inte om han hade panik eller om han inte visste vad han skulle göra, men det var inte mycket han gjorde. Barnen sprang runt, C*rnelia fick ta dom nästan direkt när vi kom dit.
Ambulansen kom och ville ta med J*smine. Hon sa nej, men D*niel sa också att hon måste ju åka in. Hon får ett eller två anfall under tiden ambulansen är där. Jag hjälpte dem att få upp henne i stolen och kunde rulla ut henne ur huset och in i ambulansen. Hon fick krampanfall också under tiden vi försökte få upp henne i stolen, så det var väldigt tungt att lyfta henne, det var tungt och bökigt för hennes kropp stretade emot. D*niel hjälpte till lite där. Men under den tiden började J*smin säga att hon inte ville åka iväg . Hon hade tydligen väldigt ont av sin sjukdom och jag förstår att det kan vara jobbigt. Ambulansen åkte iväg och D*niel åkte med. Det kändes inte som att han brydde sig om barnen så mycket vid den tidpunkten. Han sa "kan ni passa barnen, jag åker med in till sjukhuset". Det var lite som att han mer ville ha koll.
Hur menar du då?
Jag fick den känslan där att D*niel vill ha mer kontroll över situationerna än han visar. Han var nervös av sig. Och det var som att efter detta hände så låste dom in sig totalt. De fick en orosanmälan efter det. Vi gjorde ingen, men ambulanspersonalen hade väl gjort det. Men efter det svarade inte J*smin när C*rnelia hörde av sig, och vi har inte träffat dom efter det. Dom kanske trodde att det var vi som gjorde anmälan, men det var det inte.
Ur förhör med D, AB 174
Hur skulle du beskriva erat förhållande?
Det är rätt ok.
Vill du utveckla det svaret?
Vi har haft en tuffare tid detta året. J*smin var med i en olycka i augusti där hon hamnade i rullstol. Hon fick ett epilepsianfall i trappan där hon skadade ryggen och hamnade i rullstol. Vi.. har det rätt ok.
Ur förhör med J, AB 176
FL: Får man fråga varför du sitter i rullstol?
JI: Mm.
FL: Vad är det för, är det en sjukdom?
JI: Mm, jag fick ett ep-anfall i augusti, det är stressrelaterat så jag trillade i trappen, alltså, jag fick ett epilepsianfall mitt i trappen så jag fick en skada på ryggmärgen så ja, efter det så blev det mer krav på att...int...alltså, innan...jag har vatt...tagit hand om V*nessa och Zhey och liksom hela deras, ja, och dom andra barnen så klart, men jag menar, jag har ju haft vaket på V*nessa enda sedan hon föddes, hon är 5 år nu, det har liksom aldrig varit några problem att kunna ta allting med henne och ja, men...
FL: Du är hemma på dagarna och tar hand om barnen?
JI: Äh, jag tar hand om V*nessa. Mm.
FL: Mm.
JI: Som är lungsjuk.
Tack, är helt enig. Läser resten senare men vet inte om även du tänkt på att honnörers gånger hänvisat till att hon vakar (det fetade) över V på nätterna och vaknar lätt pga oron över Vs andning.
Därmed är det minst sagt orimligt att Z skulle klättrat ut ur resesängen som stod bredvid Js säng utan att J skulle ha vaknat och därmed hindrat Z från att lämna både säng och sovrum ( D och J påstår Z sovit i den sängen i deras rum den aktuella natten)…🔍
nån som vill slå vad? 