Föräldrar i Eslöv förgiftade sin 7-åriga dotter med ättika (2022-12-23)

När Z var liten ca 3 år så identifierade hon sig nog med sin morfar Anders som hade Z som sin favorit.
Man kan ju tänka att Z fick sin kärlek av sin morfar och mormor iallafall.
Morfar Anders hade veteranbilar och mekade med bilar. Så Z tycker mkt om bilar.
Tex under barnförhören fick polisen Petra nästan muta Z med att hon skulle få åka i hennes bil (polisbil?) tillbaka sedan.
För bilar är ett stort intresse hos Z. Eller var det åtminstone.

Hennes mamma J tycker att flickor ska ha rosa feminint och pojkar snaggat hår och blått.
Så om det är korkade mamman som kläckt att Z nog är en pojke eftersom hon föredrog att leka med bilar? Det verkar som mamman blev förtjust i att förvandla sin dotter med snaggat, blonderat hår och pojkkläder iallafall. Och det var kanske den ända uppmärksamheten och pysslet Z fick av sin mamma..

Så svårt att veta hur det blev så.
Iallafall verkar ju Zoiepojken varit en ytlig skapelse.
Jag tycker inte det är något att göra stor affär av. Framtiden får utvisa hur det förhåller sig med det.
Nu tycks Z ha bytt bilarna mot Enhörningar och regnbågar istället. Så det reder nog ut sig själv det där med tiden.
Om hon är en prinsessa eller en kung.

Har tyvärr bara följt tråden sporadiskt men undrar ändå om det kommit fram hur det är möjligt att släktingar, skola etc missat vad föräldrarna utsatte Z för?
Mamman umgicks väl mycket med sin syster och dennes man som tydligen arbetar på socialtjänsten? De måste ju sett att Z blev misshandlad och ändå inte agerat? Hur kunde det gå flera år?

Finns det någon ekonomisk vinning för D*el är A:son eller någon annan?
De skaffade barn som för ekonomisk vinning tänker du ?

Det har diskuterats tidigare i tråden.
Bägge föräldrarna har personlighetsstörningar som innefattar empatistörning. Detta enligt RPU.
Däremot verkar inte mamman vara psykopat.
Hon är snarare narcissist med många obearbetade barndomstrauman.
Hon har ett stormigt känsloliv och är allt annat än iskall.
Däremot svartsjuk på allt och alla som hotar hennes självbild.

Pappan har i vart fall analyserats med en checklista för psykopati.
Jag gissar på att han har en antisocial personlighetsstörning även om diagnosen är maskad i RPU.
Han är känslokall, har en parasiterande livsstil och ljuger obehindrat.

Föräldrarna beskrivs som yin och yang. De kompletterar varandra.

Ja, säg det. Det undrar jag också.

Har folk i närheten varit rädda för föräldrarna och inte vågat ingripa.

Jag förstår inte alls hur det kunde ske framför ögonen på då många.

Dom kommer idag. Ska bli intressant.

Vilken tid kommer domen i dag?

Varning för långt inlägg: Har funderat en hel del på det så kallade epilepsianfallet som diskuterats tidigare i tråden. Det är en nyckelhändelse i målet eftersom vanvården av Z tycks ha eskalerat därefter samt att familjen isolerade sig ytterligare. Det var också upphov till den första orosanmälan.

Har gått igenom och klippt ut de förhör jag hittar som berör händelsen.
Berättelserna är inte helt samstämmiga och jag lutar åt att hela situationen är riggad av föräldrarna med äldsta dottern som medbrottsling.

Fakta tycks stödja följande:
J ska ha gått upp eller ner för de två trappstegen till köket och ramlat, varefter hon ska ha slagit sig i ansiktet så det blödde samt fått något slags anfall. Under anfallet har hon både kunnat sitta och stå, samt ropa ”mamma, mamma”.
Sonen Melw*n såg henne först men såg antagligen inte själva fallet. Ingen verkar ha sett henne falla. Sonen tillkallade pappa D och storasyster S*mone kom också.
S*mone ska ha ringt sin moster samt även 112.
Grannarna kom till undsättning men var oönskade.
När moster C*rnelia och hennes kille kom 1-2 timmar senare fram var J fortfarande där och D höll henne i sittande läge på något sätt.
Mosterns kille E upplevelse att J krampade flera gånger.
Sen kom ambulansen. J ville inte åka med men D insisterade på att de skulle åka och han själv skulle åka med.
Det finns ingen förklaring till varför ambulansen dröjde så länge.

Ur förhör med grannarna (AB 194)
J*nny:
Berätta om den kontakt du har haft med familjen?
Jag satt här ute på trappan och det varmt. Vi höll på att packa upp. Jag tror det i början av augusti. Det var runt eftermiddagstid. Jag sitter och röker och hör hur barn som skriker och gråter. Jag hör "Sluta sluta". De skrek och grät. Och jag blev orolig, för jag har själv barn. Det lät som nödrop. Jag går över för att se var ljudet kommer ifrån. Jag hör i trädgården att det är en massa gråt. "Varför skriker ni? Det hörs i hela kvarteret?" Den äldsta dottern S*mone stod höll ett yngre barn på höften och telefon vid örat. "Mamma har trillat och jag ringer ambulansen." Jag ropade på min sambo, "Du får skynda dig. Det ligger någon skadad." Han sprang över och jag gick in i trädgården. Det satt fem barn där på trallen. De satt och grät. Vi kom in för ytterdörren var öppen. Jag ser en pöl med vätska. Vatten eller kiss.det var inte utspritt. Det var vid kökstrappan. Mitt i hallen står han och hon står med sin framsida och kinden mot väggen. Han håller J*smine henne bakifrån för att hålla upp henne. Hon hade blod som rann från näsan. Det var blod på tröjan och han hade blod på sin tröja. Hon var förvirrad och borta. Han sa att hon hade halkat och slagit sig på golvet, så det var nog därför hon var förvirrad tänkte jag. Mamman skrek bara "mamma mamma. Vem är ni?"
Jag sa att jag går ut till barnen. Den ena tösen, inte V*nezza, N*cole tror jag och hon började gråta och undrade om mamma var död, men då sa jag "nej hon har trillat och ambulansen kommer snart." Min gubbe hade gått tillbaka in för att hjälpa pappan.
Hur var han?
Han stod bara tyst och pratade inte med mig. det kändes mer som han höll koll på vad vi skulle göra där. Pappan tittade som att vi inte var välkomna när kom och jag kände mig illa till mods.
[..]
Är det något annat du tänker på?
S*mone ringde till sin moster och jag sa att jag kunde prata med henne. Jag förklarade allt och sa att det vore bra om någon nära anhörig som kunde komma om mamman behövde åka in och pappan skulle följa med. Då sa hon att hennes man skulle komma.

Grannen R*ger:
Hur har din kontakt varit med familjen?
Egentligen noll. Det var inte mer än att man hälsade som grannar. Sen var det en dag i somras när jag hade semester. Jag hade varit och handlat och gick tillbaka till lägenheten. Jenny var inte där så jag gick ut på gatan igen och hör hur hon skriker på andra sidan gatan. Jag sprang dit och möttes av skrik från barnen. Jag bara stormade in i lägenheten och där stod pappan och höll om mamman som blödde jättemycket från ansiktet. Jag tänkte att vi måste få henne att sitta ner, för hon var rent hysterisk och bara skrek "mamma, mamma." Jag hade inte sett henne innan, men gubben hade jag sett. De hade två trappsteg upp och där var en massa blod där och en massa blod där nere. Hon blödde som fan i ansiktet, näsan och ena ögat, det högra tror jag. Munnen lite grann. Det var svårt att se för det rann blod. Jag gick upp de två trappstegen och hämtade en stol. "Sätt henne där" sa jag. Nej, svarade han, hon ska ligga ner. Jag tog en blå handduk som hängde vid trappan och hon torkade av sig och fortsatte sen skrika. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Hur var han?
Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig. Ögonen var stor och helt svarta. Han blev mer chockad över att jag dök in i lägenheten. Han stod apatisk och stirrade som "vem fan är du, komma in i mitt hus?"
Vad händer sen?
Jenny får ut barnen som är helt hysteriska. Jag försöker prata med honom om vilken hjälp han behöver, men får inget svar. Hon har ramlat och slagit sig berättar han. Det var två trappsteg upp och jag såg rullstolen

Ur förhör med Js syster C*rnelia (AB 194)

Vet du vilket datum detta är?
Jag fick ju sms ifrån Daniel där det stod att ambulansen var på väg. För vi var i Helsingborg. Men jag har inte kvar det sms:et.
Kollar sin telefon. 19 aug får jag upp datum, då ringde Carolina mig och frågade om vi kunde åka dit för hon jobbade.

Ur förhör med C*rnelias sambo Er*k (AB 196)

Vi hade varit på teater i Helsingborg. C*rnelia hade fått meddelande från L*na (har jag för mig att det var) om vi kunde åka till Löberöd och passa barnen för J*smine hade ramlat och jag tror L*na själv jobbade, hon skrev att vi skulle komma så fort vi kunde. Vi har inte så mycket tid själva och vi var där med C*rnelias pappa så vi sa att vi ville göra klart det och sedan skulle vi köra dit.
När vi kom dit, det var nog en-två timmar efter sms:et, ligger J*smine fortfarande på golvet i köket. Ambulansen hade inte kommit, utan den kom när jag var där. Så det tog väldigt lång tid, jag vet inte om de hade undvikit att ringa ambulans. J*smine ville inte att ambulans skulle komma, hon låg på golvet och ville inte. Men hon hade krampanfall minst en gång innan ambulansen kom, så hon behövde ju åka in.
Såg du krampanfallet?
Ja. Hon låg där på golvet. Och D*niel sa att hon hade epilepsi sedan innan.
D*niel var handlingsförlamad. Jag vet inte om han hade panik eller om han inte visste vad han skulle göra, men det var inte mycket han gjorde. Barnen sprang runt, C*rnelia fick ta dom nästan direkt när vi kom dit.
Ambulansen kom och ville ta med J*smine. Hon sa nej, men D*niel sa också att hon måste ju åka in. Hon får ett eller två anfall under tiden ambulansen är där. Jag hjälpte dem att få upp henne i stolen och kunde rulla ut henne ur huset och in i ambulansen. Hon fick krampanfall också under tiden vi försökte få upp henne i stolen, så det var väldigt tungt att lyfta henne, det var tungt och bökigt för hennes kropp stretade emot. D*niel hjälpte till lite där. Men under den tiden började J*smin säga att hon inte ville åka iväg . Hon hade tydligen väldigt ont av sin sjukdom och jag förstår att det kan vara jobbigt. Ambulansen åkte iväg och D*niel åkte med. Det kändes inte som att han brydde sig om barnen så mycket vid den tidpunkten. Han sa "kan ni passa barnen, jag åker med in till sjukhuset". Det var lite som att han mer ville ha koll.
Hur menar du då?
Jag fick den känslan där att D*niel vill ha mer kontroll över situationerna än han visar. Han var nervös av sig. Och det var som att efter detta hände så låste dom in sig totalt. De fick en orosanmälan efter det. Vi gjorde ingen, men ambulanspersonalen hade väl gjort det. Men efter det svarade inte J*smin när C*rnelia hörde av sig, och vi har inte träffat dom efter det. Dom kanske trodde att det var vi som gjorde anmälan, men det var det inte.


Ur förhör med D, AB 174

Hur skulle du beskriva erat förhållande?
Det är rätt ok.
Vill du utveckla det svaret?
Vi har haft en tuffare tid detta året. J*smin var med i en olycka i augusti där hon hamnade i rullstol. Hon fick ett epilepsianfall i trappan där hon skadade ryggen och hamnade i rullstol. Vi.. har det rätt ok.

Ur förhör med J, AB 176
FL: Får man fråga varför du sitter i rullstol?
JI: Mm.
FL: Vad är det för, är det en sjukdom?
JI: Mm, jag fick ett ep-anfall i augusti, det är stressrelaterat så jag trillade i trappen, alltså, jag fick ett epilepsianfall mitt i trappen så jag fick en skada på ryggmärgen så ja, efter det så blev det mer krav på att...int...alltså, innan...jag har vatt...tagit hand om V*nessa och Zhey och liksom hela deras, ja, och dom andra barnen så klart, men jag menar, jag har ju haft vaket på V*nessa enda sedan hon föddes, hon är 5 år nu, det har liksom aldrig varit några problem att kunna ta allting med henne och ja, men...
FL: Du är hemma på dagarna och tar hand om barnen?
JI: Äh, jag tar hand om V*nessa. Mm.
FL: Mm.
JI: Som är lungsjuk.

Domen från Lunds tingsrätt faller klockan 11.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/flicka-i-eslov-forgiftades-av-attika-nu-faller-domen

https://sverigesradio.se/artikel/framat-nu-faller-domen-i-attikafallet-sa-har-har-det-latit

(Fortsättning)
Ur förhör med S*mone (AB 180 s. 21-22)
S: Min lillebror, jag hörde han att kalla på pappa för att mamma hade ramlat å så. Mm.
Så jag gick ner snabbt å då så såg jag att hon låg i köket så, eh, mm, å hon skakade såhär.
FL: Mm.
S: Så hade hon slagit sitt ansikte, så hon låg i en blodpöl.
FL: Oj. ... Vem, vem, vem var det som såg anfallet?
S: Jag, min lillebror å min pappa.
FL;Okej.
S: Så jag ringde eh, mm, 112.
FL: Mm.
S: Sen tog pappa över eh, mm, å pratade så jag tog syskonen å sa att dom skulle vänta där ute, för att dom inte skulle se.
FL: Mm.
S: Bli rädda.
FL: Mm.
S: Sen så, eh, mm, kallade pappa på mig å sa jag skulle ta över samtalet, för att, eh, han behövde hjälpa mamma för hon, helt plötsligt hade hon bara ställt sig upp å skulle gå som att ingenting hade hänt.

(AB 180 s. 160)
FL: Vad är det som händer med din mamma?
S: Jag var på mitt rum. Dom andra var ute och lekte. Pappa och mamma var där med dom. När hon gick upp för trappan och slog sig så hårt så dom tror att det är därför hon gick in i ett anfall. Melw*n såg och ropade på pappa, jag gick mer. Ambulansen kom och vi pratade med dom. Så plötsligt skulle mamma ställa sig upp, jag såg blodpölen, hon hade blod i hela ansiktet, hon hade jätteont i sina armar och ben, hade legat på magen och skakat. Då kom moster också, vet inte om hon kom innan eller efter ambulansen.
FL: Var det någon mer som kom?
S: Grannarna. Dom hade hört att barnen skrek för dom var rädda. Grannarna hörde. Dom hjälpte pappa. Jag tog telefonen och pratade med ambulansen.
FL: Var det mycket blod?
S: Ja.
Ur förhör med Melw*n (AB 180 s. 173)
FL: Okej. Mm, har du sett när din mamma har fått något anfall?
MI: Ja.
FL. Ja?
MI: Det har varit, jag har sett alla. Först...första anfallet, så var det på sommaren, vi
skulle bada, men då så skulle jag gå in och kolla om mamma, om hon skulle komma, om hon kom ut snart, men då så låg jag henne på...såg jag henne ligga på marken och skaka jättemycket och det var en hel blodpöl runt, jättestor blodpöl som jag såg, hon hade kunnat drunkna om jag inte hade sett henne och blodet. Så jag sa till pappa jättesnabbt och så kom han in och sen så kom några grannar och fråga för jag skrek jättemycket. Milo fatta ju ingenting vad som hände...
FL: Nä.
MI: ...och det var ju..sen så S hon..jag kallade ner henne för ja, hon skulle
hjälpa M*lo för jag klarade inte av att ta honom så mycket när jag är ledsen ja, och sen, det var det anfallet och sen andra anfallet då så var pappa och S*mone borta och handlade på kvällen, Simo..V*nezza sov och äh, N*cole hon var i soffan, när hon var där uppe och tittade på TV och M*lo låg och sov.

Ur förhör med N*cole (AB 180 s. 335)
FL: Är det någon i familjen som skadat sig och varit på sjukhus?
N: V*nezza, hon är lungsjuk. Z*ey har varit en gång, jag har stukat foten en gång och då behövde jag åka till sjukhuset och röntga den. Sen tror jag inte det är mer. Jo mamma har hamnat på sjukhuset. Hon fick anfall.
FL: Såg du det?
N: Första gången såg jag inte det, Melw*n gick in dit. Sen kom han ut och sa "pappa kom, mamma har skadat sig", sen gick S*mone in, sen såg de att mamma låg där med en stor blodpöl. Hon hade ramlat, S*mone ringde ambulansen så de fick komma och hämta mamma. Hon var där i några veckor, sen kom hon hem. För några veckor sen fick hon ett till anfall, då så försökte hon springa till mig för hon fått ett litet anfall. Hon vaknade till, hon ville springa och krama mig, då ramlade hon, då fick hon ett stort anfall. Så ringde mamma pappa, Z*ey sov, M*lo sov, V*nezza vaknade när jag blev ledsen. Sen kom ambulansen.

Ur förhör med V*nezza (AB 180 s. 357)
FL: Du bor med Sahara, säg varför det är så att du bor med Sahara?
V: Mamma och pappa ska inte göra så att vi blir förkylda igen. Mamma trillade i trappan. Z*ey tog och N*cole och jag hade picknick utomhus och hon tog och puttade min mamma i trappan. Vi skulle bada och det var sommar. Melv*n kallade på pappa som ringde ambulansen då.
FL: Vart var du när mamma trillade i trappan?
V: Hemma.
FL: Var?
V: I Löberöd. Jag satt ute på trappan utanför. Jag ville inte att mamma skulle åka in på sjukhuset och hon hade en massa blod. Pappa fick bära mig.
FL: Hur fick mamma blod?
V: Hon trillade i trappan, hon skakade med kroppen. Hon får anfall. Hon har en spruta som gör att hon inte får anfall. Det var andra gången hon inte tog sin medicin och svimmade i trappan men då kom det inte blod. Då sov jag i soffan i Löberöd. Jag vågar inte bädda ner min mamma med mitt täcke och nallis. Nallis är min nalle. När jag var lite var han nästan lika stor som jag.

Kl. 11.00.

Vem är Sahara?

Oklart men troligen en fosterförälder. Det kommer från ett ganska litet barn så det är nog inte så mycket att fästa vikt vid.