Håller på med lite vakenhetsexperiment så vansinnet är nära. ^^
Jo. Vet däremot inte hur du menar "mest gynnsamma" i det sammanhanget?
Tvivlar på att det har nåt med det här att göra, men det påminner mig i vilket fall om en bit av en text från en snubbe:
When I was 17 years old, I shouted out into an empty room,
into a blank canvas, that I would defeat the forces of evil
And for the next 10 years of my life, I suffered the consequences
Det kanske låter fånigt, eller som ett melodramatiskt intro till en anime / serie, men det kommer från en som levt ett jobbigt liv, och tydligen är det sådär han minns att det "började."
Knappast i någon kausal bemärkelse, som att han utmanade djävulen och fick svar eller nåt, men det var så hans sinne var funtat.
"Jag är immun mot ondska," eller "jag ska vara ljuset i mörkret," typ nåt åt det hållet. (Han trampade alltså inte snett och fick betala för sin inställning. Inte nåt kausalt på det viset. Men det är nog korrelerat, annars hade han inte skrivit om det.)
Menar som sagt inte att det har nåt med dig att göra, men jag kan iallafall relatera till det på nåt plan, även fast det inte har så mycket med mig att göra heller. ^^
Det här låter som nåt du kan skriva om. Kanske privat i första hand, typ i notepad eller vad som helst (papper å penna om det låter rimligt), och på flashback om det passar eller behövs.
Tror inte jag nämnt det, men att skriva är ett bra redskap. Speciellt privat. Inte för att det stör mig om du skriver här, men om du börjar skriva om nåt så märker du nog att det mesta inte behöver någon mottagare.
Skriv om det som dyker upp, typ som det citerade här ovanför, såna saker. Vet inte om det hjälper, men från mitt perspektiv påminner det om "ramblings," typ som nån som sitter på huk med armarna om knäna och gungar lite grann, mumlandes för sig själv (bara en liknelse). Hoppas det inte väcker anstöt; det är högsta betyg och menat som nåt man kan söka sig till. Det är sånt man kan skriva om.
Därför det är bra att ta det mesta privat också, så man inte behöver fundera på nån annan medan man sitter och gungar. (Bildligt igen; nog för att de flesta gungar på ett eller annat sätt här i livet.) Nå, det är mitt tips. Vet inte om det är relevant. Det är säkert bara vansinnet som kommit ikapp och skriver i mitt ställe. ^^
Men en sak till, skriv inte poetiskt, typ som 17-åringen jag citerade. Tänk att ingen ska läsa det, inte ens du—det kan vara vettigt att kasta bort det du skrivit då och då och skriva om nästa sak.
Om processen tappar riktning kan det hjälpa att tänka sig nån man ska skriva till och förklara sig för, så att man kan fokusera på det som är relevant; det man vill säga, som faktiskt säger nåt. Nå, du märker.