Meningen med livet - samlingstråd

Det är en oändlig strävan att uppnå fullständig förståelse, en strävan som paradoxalt nog alltid leder till fler frågor. Varje ny insikt föder nya frågor och mysterier, och fenomenet är sådant att ju mer vi lär oss, desto mer inser vi att det finns att lära. Det är en evig cirkel som inte kan brytas.

Om man strävar efter fullständig förståelse finner man sig alltid bunden till lidandet, då varje uppnådd insikt följs av en känsla av ofullständighet och brist.

Tvärtom inser man här att det aldrig når ett slutmål och definitivt inte är värt det massiva lidande och död det orsakar på vägen. Det är inte en evig cirkel av vansinne om vi hade förnuftet att bryta den. Det finns inget som är uppnåeligt som är av värde, det har historien lärt oss. Allt måste upphöra och alla måste befria sig från denna galenskap. Den som inte hörsammar detta är ödesbestämd att lida och dö, kanske om och om igen.

Hur bryter vi denna cirkel då?

Håller på med lite vakenhetsexperiment så vansinnet är nära. ^^

Jo. Vet däremot inte hur du menar "mest gynnsamma" i det sammanhanget?

Tvivlar på att det har nåt med det här att göra, men det påminner mig i vilket fall om en bit av en text från en snubbe:

When I was 17 years old, I shouted out into an empty room,
into a blank canvas, that I would defeat the forces of evil
And for the next 10 years of my life, I suffered the consequences

Det kanske låter fånigt, eller som ett melodramatiskt intro till en anime / serie, men det kommer från en som levt ett jobbigt liv, och tydligen är det sådär han minns att det "började."

Knappast i någon kausal bemärkelse, som att han utmanade djävulen och fick svar eller nåt, men det var så hans sinne var funtat.

"Jag är immun mot ondska," eller "jag ska vara ljuset i mörkret," typ nåt åt det hållet. (Han trampade alltså inte snett och fick betala för sin inställning. Inte nåt kausalt på det viset. Men det är nog korrelerat, annars hade han inte skrivit om det.)

Menar som sagt inte att det har nåt med dig att göra, men jag kan iallafall relatera till det på nåt plan, även fast det inte har så mycket med mig att göra heller. ^^

Det här låter som nåt du kan skriva om. Kanske privat i första hand, typ i notepad eller vad som helst (papper å penna om det låter rimligt), och på flashback om det passar eller behövs.

Tror inte jag nämnt det, men att skriva är ett bra redskap. Speciellt privat. Inte för att det stör mig om du skriver här, men om du börjar skriva om nåt så märker du nog att det mesta inte behöver någon mottagare.

Skriv om det som dyker upp, typ som det citerade här ovanför, såna saker. Vet inte om det hjälper, men från mitt perspektiv påminner det om "ramblings," typ som nån som sitter på huk med armarna om knäna och gungar lite grann, mumlandes för sig själv (bara en liknelse). Hoppas det inte väcker anstöt; det är högsta betyg och menat som nåt man kan söka sig till. Det är sånt man kan skriva om.

Därför det är bra att ta det mesta privat också, så man inte behöver fundera på nån annan medan man sitter och gungar. (Bildligt igen; nog för att de flesta gungar på ett eller annat sätt här i livet.) Nå, det är mitt tips. Vet inte om det är relevant. Det är säkert bara vansinnet som kommit ikapp och skriver i mitt ställe. ^^

Men en sak till, skriv inte poetiskt, typ som 17-åringen jag citerade. Tänk att ingen ska läsa det, inte ens du—det kan vara vettigt att kasta bort det du skrivit då och då och skriva om nästa sak.

Om processen tappar riktning kan det hjälpa att tänka sig nån man ska skriva till och förklara sig för, så att man kan fokusera på det som är relevant; det man vill säga, som faktiskt säger nåt. Nå, du märker.

Att låta känslorna styra är som att överlämna bilnycklarna till ett barn – och barn hör hemma i baksätet. Men om de inte får möjlighet att uttrycka sig kan det leda till problem, precis som när man inte lyssnar på dem.

Hahaha, ja. Jag tror det är krånglet som hittar oss, 10 gånger av 9, tyvärr. ^^

Nå, om det vore så väl. Men du presenterar ju två gruvliga avgrunder till meningar här, som klär sig lika bra som vilket exempel som helst.

Man kan stirra i avgrunden bäst man vill, och om man tycker det pirrar till lite om den möter ens blick så kanske man nöjer sig med att rodna ett tag och lösa korsord eller bota cancer.

Men om man nu vill ha en stig som inte är krånglig så är det förstås fritt fall rakt ner i ett svart hål som gäller.

Då är det bara släppa känslorna fria och se var dom har lust att åka, och om det, 9 gånger av 10 åtminstone, ändå inte visar sig att dom faktiskt tänkt åka precis åt samma håll som man själv redan är på väg.

Sen om resmålet är som broschyrerna utlovade, vem vet. Men nu var det ju inte resmålet som var resan, utan stigen, och där fick man precis vad mspaint-grafikern utlovat med ett kreativt användande av "Line tool."

Raka spåret, rätt ner, utan tullkontroll, och ingen baggage claim som tar längre än halva flygresan,
med känslorna fritt fladdrandes hit och dit som en hunds tunga på bilsemestern,
och framför allt, bokstavligt talat, en oförglömlig utsikt över oändligheten. ^^

Ja fasen vet det kan nog bli en roligare biltur kanske om man låter barnen köra 😂

Jag såg det du skrev om ditt hälsoproblem och det är klart att du ska köra på med din strategi om det fungerar bra för dig. Lycka till mannen!

Haha ja sant. Det hade varit smidigt om vi bara kunde uppleva positiva känslor här i livet. Då hade vi inte behövt tänka så mycket.

Ja eftersom vi är oförmögna att göra det som mänsklighet genom att sluta föröka oss så kommer det oundvikligen bli så att universum till slut tar hand om saken genom asteroid osv. Om inte det blir ett allout känsvapenkrig före, men det är nog inte sannolikt. Inte heller troligt att vi helt dör ut då. Men jag skiter egentligen i vilket, jag har gjort mitt genom att avstå barn, jag skall ändå dö snart och troligtvis aldrig återvända, i vart fall inte med något minne från detta livet.

Skulle reinkarnation vare ett faktum så ligger vi pyrt till eftersom vi inte har en aning om vad som krävs för att vi skall bli fria. Bara en massa tro på det ena eller andra.

Ja spännande blir det nog i allra högsta grad, men inte värt risken.

Mitt hälsoproblem är löst, men tack för omtanken .

Kanske kan du organisera en grupp anti-natalister för att effektivt sprida ert budskap i världen genom en strategisk plan? Genom välplanerade och tidsbestämda protester, informationskampanjer på sociala medieplattformar samt aktiv informationsspridning i centrala stadsområden kan du öka medvetenheten kring dina åsikter. Att eventuellt sälja litteratur för att sprida ert budskap kan också vara en strategi att överväga. Naturligtvis kan detta kräva en viss finansiell investering, men genom att samla några likasinnade och bygga upp en rörelse kan ni dela på kostnaderna och även söka ekonomiskt stöd genom bidrag och andra medel.

Det går säkert att knyta an till klimatförändringsfrågan också. Till exempel, "Människan, alltså DU, är orsaken till all miljöförstörelse. Sluta ha samlag och hjälp miljön."

Okej gott att höra 🙂