Meningen med livet - samlingstråd

Kanske kan du organisera en grupp anti-natalister för att effektivt sprida ert budskap i världen genom en strategisk plan? Genom välplanerade och tidsbestämda protester, informationskampanjer på sociala medieplattformar samt aktiv informationsspridning i centrala stadsområden kan du öka medvetenheten kring dina åsikter. Att eventuellt sälja litteratur för att sprida ert budskap kan också vara en strategi att överväga. Naturligtvis kan detta kräva en viss finansiell investering, men genom att samla några likasinnade och bygga upp en rörelse kan ni dela på kostnaderna och även söka ekonomiskt stöd genom bidrag och andra medel.

Det går säkert att knyta an till klimatförändringsfrågan också. Till exempel, "Människan, alltså DU, är orsaken till all miljöförstörelse. Sluta ha samlag och hjälp miljön."

Håller på med lite vakenhetsexperiment så vansinnet är nära. ^^


Jo. Vet däremot inte hur du menar "mest gynnsamma" i det sammanhanget?

Tvivlar på att det har nåt med det här att göra, men det påminner mig i vilket fall om en bit av en text från en snubbe:

When I was 17 years old, I shouted out into an empty room,
into a blank canvas, that I would defeat the forces of evil
And for the next 10 years of my life, I suffered the consequences

Det kanske låter fånigt, eller som ett melodramatiskt intro till en anime / serie, men det kommer från en som levt ett jobbigt liv, och tydligen är det sådär han minns att det "började."

Knappast i någon kausal bemärkelse, som att han utmanade djävulen och fick svar eller nåt, men det var så hans sinne var funtat.

"Jag är immun mot ondska," eller "jag ska vara ljuset i mörkret," typ nåt åt det hållet. (Han trampade alltså inte snett och fick betala för sin inställning. Inte nåt kausalt på det viset. Men det är nog korrelerat, annars hade han inte skrivit om det.)

Menar som sagt inte att det har nåt med dig att göra, men jag kan iallafall relatera till det på nåt plan, även fast det inte har så mycket med mig att göra heller. ^^


Det här låter som nåt du kan skriva om. Kanske privat i första hand, typ i notepad eller vad som helst (papper å penna om det låter rimligt), och på flashback om det passar eller behövs.

Tror inte jag nämnt det, men att skriva är ett bra redskap. Speciellt privat. Inte för att det stör mig om du skriver här, men om du börjar skriva om nåt så märker du nog att det mesta inte behöver någon mottagare.

Skriv om det som dyker upp, typ som det citerade här ovanför, såna saker. Vet inte om det hjälper, men från mitt perspektiv påminner det om "ramblings," typ som nån som sitter på huk med armarna om knäna och gungar lite grann, mumlandes för sig själv (bara en liknelse). Hoppas det inte väcker anstöt; det är högsta betyg och menat som nåt man kan söka sig till. Det är sånt man kan skriva om.

Därför det är bra att ta det mesta privat också, så man inte behöver fundera på nån annan medan man sitter och gungar. (Bildligt igen; nog för att de flesta gungar på ett eller annat sätt här i livet.) Nå, det är mitt tips. Vet inte om det är relevant. Det är säkert bara vansinnet som kommit ikapp och skriver i mitt ställe. ^^

Men en sak till, skriv inte poetiskt, typ som 17-åringen jag citerade. Tänk att ingen ska läsa det, inte ens du—det kan vara vettigt att kasta bort det du skrivit då och då och skriva om nästa sak.

Om processen tappar riktning kan det hjälpa att tänka sig nån man ska skriva till och förklara sig för, så att man kan fokusera på det som är relevant; det man vill säga, som faktiskt säger nåt. Nå, du märker.

Med mest gynnsamt avser jag att ingen vet vad allt är för något, så man vet inte vilka handlingar som skulle vara gynnsamma eller ej när det kommer till ett potentiellt efterliv eller ett potentiellt okänt syfte bakom skapelsen. Exempelvis kan vi ta Buddhas väg, att den skulle leda till slutet på reinkarnationscykeln är bara en tro, ingen garanti.

Vad gäller resten av din text så kan jag bara råda dig att försöka få lite sömn. haha

Objektivt så existerar nog inte mening. Det finns inte någonting konkret som talar för det i alla fall. Mening existerar nog enbart i den mänskliga hjärnan. Kanske även hos andra högutvecklade flockdjur. Det är en social mening med livet vi söker eftersom vi är flockdjur.

Det är korrekt. Viktigt att förstå skillnaden mellan det konkreta och det abstrakta.
Det konkreta kommer aldrig att kunna tala om för oss dess mening och innebörd, för det kan inte det. Det är vi, genom abstraktioner som talar om för det konkreta vad det har för mening, inte tvärtom.

Vad är meningen med en fjärt?

Funktionen med en brakskit i omklädningsrummet är att få ut gas ur kroppen plus att gärna förpesta tillvaron för sin omgivning en liten stund 😂

Men fjärtandet i sig är nog meningslöst långsiktigt även om det kan kännas förträffligt för stunden.

En utomordentlig abstraktion av en fjärt. Fjärten talade ju inte om sin mening för dig; istället projicerade du vad du ansåg vara dess betydelse i ett kortsiktigt perspektiv genom en abstraktion. På samma sätt tolkade du dess meningslöshet i ett längre perspektiv genom ännu en abstraktion.

När du eller någon annan fjärtar, uppfattar du vibrationerna genom öronen och luktar gasen med näsan. Men de vibrationer du hör och gasen du känner – det konkreta – innehåller inga abstrakta begrepp, inga innebörder. Om så vore fallet skulle du uppleva dina egna abstraktioner när du hör och luktar en fjärt.

Vindens sus man hör skulle innehålla "min mening är att blåsa" och solens ljus skulle innehålla "akta dig för mig jag bränns om du står för länge i mig".

Med mest gynnsamt avser jag att ingen vet vad allt är för något, så man vet inte vilka handlingar som skulle vara gynnsamma eller ej när det kommer till ett potentiellt efterliv eller ett potentiellt okänt syfte bakom skapelsen. Exempelvis kan vi ta Buddhas väg, att den skulle leda till slutet på reinkarnationscykeln är bara en tro, ingen garanti.

Vad gäller resten av din text så kan jag bara råda dig att försöka få lite sömn. haha

Om man verkligen vill försöka förstå hur livet och naturen fungerar då är det vetenskapliga resultat som gäller. Utan vetenskapliga resultat så blir det hela bara en gissningslek.

Om man däremot tycker att det känns bra att tro på själar, andar och gudar så tycker jag att man ska fortsätta med det så länge det inte skadar någon.

Varenda barn vet hur man genomskådar vetenskapliga resultat. Om man bara fortsätter fråga "varför då" så kommer man till slut till vetenskapens gräns. "Det bara är så." Det finns inga förklaringar där. (Och ingen annanstans heller. Vem har lurat i oss att världen går att förklara?)


Det kan jag hålla med om, och det gäller det mesta, inklusive vetenskap. Det är inget fel med att tro på nåt, om det är det man vill pyssla med.

Okej min vän. Det är din övertygelse. Men jag håller inte med dig där. Att kunna testa saker vetenskapligt och se om våra teorier verkar stämma eller inte är den bästa metoden som vi har för att försöka förstå hur naturen fungerar. Annars stannar det bara vid personlig övertygelse och fantasier. Det blir som att spela en fotbollsmatch utan regler.

Du verkar vara en intelligent man så du förstår nog vad jag menar. Vetenskapen är ingen garanti men det bästa redskapet vi har i nuläget.

Visst, jag har spenderat större delen av livet inom vetenskapen. Jag vet hur bra den är (fantastisk!). Och även vilka begränsningar den har (stora!).

Rent praktiskt kan man lita på vetenskapen, absolut, men verkligen inte filosofiskt. Vetenskap handlar om "det här har hänt förut" (data / evidens) och "om A händer så händer B sen" (kausala samband; falsifierbara).

Inget av det svarar på konstiga mänskliga frågor som "hur?" eller "varför?" Det handlar heller inte om att vi bara missat svaret hittills och snart kommer hitta det. Alla svar är på formen "ja men nu vet vi varför X händer, det beror på Y!" Det vill säga, vi kan bara flytta på målstolparna; vi kan bara hitta ett till kausalt samband.