Citat:
Ursprungligen postat av
Genelkurmay
Har nog inte så mycket med ekonomin att göra. Möjligtvis en liten del av alla faktorer men ändå en del. Ett par som har stabila jobb kan utan tvekan ha ekonomin att betala av bolånet och köpa mat till hemmet.
Den yngre generationen har blivit för bekväma och lata. Unga kvinnor vill fortfarande fika med sina väninnor och resa och dansa och männen vill fortfarande hänga med grabbarna på baren.
Unga män har svårare att hitta kvinnor.
Kvinnor har blivit mer kräsna med att hitta "rätt man". När de sedan når 30 och får panik så har de förlorat sitt marknadsvärde.
Kvinnor och män står politiskt alldeles för olika.
Män vill inte ha en feminist som klagar.
Män är hellre singlar och ger plånboken mindre huvudvärk.
Många män är ur kvinnors synvinkel "oseriösa" eftersom männen mest är ute efter ligg än ett stabilt förhållande.
Till slut ger båda sidor upp och skiter i varandra helt enkelt. Det är vad sociala medier, feminism och alldeles för bra levnadsstandard gett oss.
Tänkte skriva typ exakt det här. Håller med dig helt och hållet.
Unga vuxna idag ser livet som en lek eller något liknande. Tar ingenting på allvar.
Man hoppar mellan jobb för att få upp lönen och för att arbetsuppgifterna blev "tråkiga".
Samma med partners. Tillfälliga förbindelser och aldrig några djupare engagemang.
Man jagar status och jämför sig med andra på sociala medier.
Det är liksom ingen som försöker vara lycklig på sina egna premisser.
Ta djur till exempel. Djur som olyckliga (till exempel i fångenskap) förökar sig inte.
Trots all vår välfärd och höga levnadsstandard så är vi inte lyckligare, utan tvärtom. Det återspeglas även i självmordsstatistiken.
Förr i tiden jobbade man på samma ställe hela livet, man skilde sig inte, man skattade familjen och släktband högt. Det fanns en värdighet i att vara hårt arbetande och i att prioritera familjen.
Nu anses alla som lever så, tråkiga och löjliga.