Kvinna skaffar barn utan partner [SVT]

Och det kommer att hindra kvinnor från att skaffa barn själva?

En av min frus vänner har åkt till Polen för att skaffa barn "på egen hand" 2 gånger.

Där får man välja mycket mer fritt än i Sverige men det kostar såklart. Man kan välja på flera attribut som man vill att donatorn ska ha, tex på pappans utbildning, längd, hårfärg med mera.
Så hon valde enligt sina kriterier, en högskoleutbildad man, 187-192 cm lång, brunt hår och blåa ögon.

Tycker egentligen att det är ganska rimligt att man får göra så och hade hellre betalat för att få barn med "rätt" typ av pappa om man har ekonomin för att ta hand om barnen själv även om man inte lyckats hitta någon partner som passar. Jag förstod det som att vissa donatorer kan få bättre betalt om man har egenskaper som är populära, tex över 187cm lång.

Detta är samma typ av argumentering som att säga "en lag mot mord kommer inte hindra människor från att begå mord ändå så vad är vitsen med lagen?". En lagändring, alltså tillbaks till så det var år 2016, medför så klart att inga kliniker som genomför insemination av ensamstående kvinnor kommer existera i Sverige.

Det är också symbolpolitik på så vis att samhället säger att faderskapet är viktigt, och inte som det är nu, då tillåtelse av insemination av ensamstående kvinnor signalerar att fäder inte är så viktiga för ett barn och en allmän nedvärdering av faderskapet. Det är också att sätta det bästa för barnet, istället för att kvinnans själviska behov ska vara viktigare än barnets bästa.

OK. Symboler är viktiga för dig?

Samtliga kvinnor jag känner som blivit chefer/gjort karriär och har barn, har utbildat sig, jobbat. Skaffat barn med sina män i 20-30 årsåldern. Och gjort karriär först i 35-50 årsåldern. Men detta förutsätter ju att deras makar varit redo för barn när kvinnorna var mellan 25-30. Annars hade ju dessa kvinnor satsat på karriären i väntan på att deras män blivit "redo". Och då är det inte säkert att det blivit barn...

De kvinnor jag känner som bara har gjort karriär, har inte velat ha barn. Inte deras äkta makar heller. Utan både mannen och kvinnan har i dessa par varit ute efter karriär och att bara leva med varandra.

De ofrivilligt barnlösa kvinnor jag känner har inte rest/inte gjort karriär. De har vanliga jordnära yrken. Fina och bra kvinnor. De har velat ha barn, men inte funnit rätt man, eller rättare sagt: de har träffat rätt män, men männen har inte varit redo för barn. Några har fått missfall med den man som var redo för barn. Och sedan har det inte blivit några fler försök. Samtliga dessa kvinnor hade blivit riktigt fina mammor och är omtänksamma, jordnära, vackra, ödmjuka kvinnor. Men har alltså haft otur i vilka män de träffat (de män som inte var redo för barn) eller haft otur med missfall.
Hade möjligheten till insemination i Sverige funnits när dessa kvinnor var unga, kanske de hade övervägt detta. Jag vet inte. Känsliga saker att prata om.

Män borde definitivt skaffa barn med den kvinna de ändå valt att ha förhållande med, om hon så vill. Inte slösa bort hennes fertila år.

Mänskligt liv är inte synonymt med "barn". Ett befruktat ägg är en zygot, ett embryo eller ett foster.

Som någon klok redan skrivit i tråden: en välfungerande och bra förälder är bättre för barn än två odugliga. Men givetvis är det bäst för barn att ha två bra och välfungerande föräldrar. Men det är ju inte säkert att barn får två välfungerande och bra föräldrar, bara för att de har både en mamma och en pappa. Eller vad säger du när du läser om de två föräldrarna som förgiftade sin dotter med ättika? Hon hade säkert haft det bättre med en välfungerande och bra mamma som låtit inseminera sig.

Och anser du att ett barn har två bra och välfungerande föräldrar om: pappan vill abort/inte vill veta av fostret eller kvinnan som är gravid med hans avkomma och mamman inte vill vara ensamstående mamma? Om du ändå vill att det fostret ska födas, trots att det kommer ha en pappa som inte vill veta av det och en mamma som kommer vara bitter över att vara ensamstående mor. Så borde du även vilja att de barn som en välfungerande och bra kvinna som har en het barnlängtan kan få, ska få komma till, via insemination. Dessa donatorbarn kommer ju få betydligt bättre förutsättningar än abortbarnen.

Eller så borde du vara för abort i de fall där mannen inte vill ha barn och kvinnan inte vill vara ensamstående mamma. Om du nu är så emot insemination, trots att dessa barn kommer ha bättre förutsättningar än abortbarnen.

Men den signalen finns ju redan, att fäder inte är så viktiga för sina barn. Den finns ju i allt från hur föräldraförsäkringen tas ut (där kvinnan tar merparten av föräldraledighet och vab, finns statistik kring detta) till att det finns många män som helt enkelt bara betalar underhåll för sina barn och inte vill ta mer ansvar än så.

En del pratar ju tom. om att män ska få göra "juridisk abort". Vilket verkligen är en stor fet signal om att pappan inte behövs.

Insemination är mer en signal om att män verkligen behövs! Skulle jag vilja påstå. Finns det män som vill ha barn och som befruktar sina kvinnor när kvinnorna vill ha barn och är fertila och männen sedan också tar sitt ansvar för kvinnan och avkomman, så skulle ju inte insemination behövas... Då skulle ju i princip alla kvinnor som vill ha barn, få barn på naturligt sätt.

Du är för att mörda mänskligt liv helt godtyckligt. Bra, då vet vi det. Håll dig till ämnet nu.


Vad bra, då är vi överens. Två föräldrar är det bästa för barnet, och därför är det moraliskt fel att med avsikt beröva barnet ena föräldern - då har inte man inte barnets bästa i åtanke per din egen definition. Då återstår frågan: prioriterar du den ensamstående kvinnans behov och nycker före barnets bästa? Jag prioriterar barnets bästa, men det gör inte du.

Symbol- och metapolitik är oerhört viktigt. Det förstår alla som har en IQ över rumstemperatur (inte du och den andra hysteriska dåren GustafBradson, således).

Det är nog tvärtom att det är känslomässigt instabila som litar till symboler medan vi med stabilt psyke och en mycket hög IQ som bryr oss mer om realia än symboler,

Därmed inte sagt att jag påstår att det alltid är bra med en ensamståendes förälder men barn far mycket illa även i familjer med två föräldrar.

Du förstår inte symbolpolitik och hur mycket det och metapolitik påverkar den reella politiken och samhället. Det är okej, det kräver att man förstår abstrakt tänkande - inte alla klarar av det.

Sen så framgår det väldigt tydligt av mina inlägg att symbolpolitiken bara är en liten del till varför vi inte bör tillåta insemination av ensamstående kvinnor.


Du förstår alltså inte heller statistik och sannolikhet, ser jag. När jag säger att "ett barn med två föräldrar har bättre förutsättningar än ett barn som växer upp med bara en föräldrar" så pratas det givetvis i generella termer. Jag trodde att till och med en utvecklingsstörd förstod det, men uppenbarligen inte - i den här tråden måste man uppenbarligen skriva och tala som om att man talade till en förskoleklass.

Godtyckligt? Nejdu. Jag skriver att du som ju förespråkar att pappan ska finnas där för barnet, borde förespråka abort om mannen inte vill ha barn och kvinnan inte vill vara ensamstående mamma.

Eller så kan du se det som du gör med abort: ett foster som inte blir aborterat, kommer bli ett barn som är tacksam över att få leva (även om pappan inte vill ha barnet och mamman är ensamstående mor mot sin vilja). Precis som det barn vars mamma låtit inseminera sig, kommer vara tacksam över att få leva (även om pappan är en donatorpappa som barnet först får reda på vid 18 års ålder vem det är och mamman längtat hett efter ett barn).

[b]Båda dessa barn är ju utan pappa. Och båda kommer eventuellt ändå kunna vara ytterst tacksamma över livet. Ska då inte donatorbarnet få komma till, trots att det givetvis har bättre förutsättningar än abortbarnet?[b] För du inser väl ändå att donatorbarnet har bättre förutsättningar än abortbarnet?

1. Donatorbarnets pappa vill låta barnet veta om sin pappa när barnet är 18 år.
2. Donatorpappan har medvetet givit bort sin sperma för att barnet ska få komma till.
3. Mamman till donatorbarnet längtar verkligen efter barn och är helt inställd på att vara ensamstående mor och är redo att axla det ansvaret.
Allt detta är bättre förutsättningar för donatorbarnet, än för abortbarnet.

Vad har då abortbarnet? Jo:
1. En pappa som inte vill ha barnet och som helst vill att barnet ska vara dött.
2. En pappa som inte vill veta av mamman till barnet.
3. En mamma som inte vill vara ensamstående mor och inte är redo att axla den rollen.
Jädrigt dåliga förutsättningar för ett barn...