Det finns några konsekvenser av det kommande beslutet att nästan halvera aktivitetsstödet som alla kanske inte tänker på men som det finns en listig baktanke med:
1. Tröskeln för när ett sparande blir "säkra" pengar man inte relativt lätt kan bli av med (trots tidigare försakad konsumtion) höjs. För att man skall kunna leva på den nya nivån på aktivitetsstödet så krävs nog en avkastning på sparat kapital efter skatt på runt 4 % (då har man lyckats bra) och ett kapital på runt 2 mkr. Då får man ut drygt 6600 kr/månad. Utöver detta behövs också ett kapital att ha redo för nyemissioner på högräntekonton som man kan få ut pengar ifrån omedelbart. Så jag tycker att man borde behöva ett kapital på minst 2,5 mkr. Ett kapital på, låt säga, 1 mkr räcker nog inte. Så de pengarna får man nog lov att konsumera upp och när de pengarna är slut gå till soc. Det här innebär en mer amerikansk situation där underklass och lägre medelklass inte längre tycker att det är lönt att spara även om tröskeln kanske inte blir lika hög som i USA. I USA resonerar folk i de lägre samhällsklasserna som så att eftersom man ändå förlorar allt om man blir långtidsarbetslös eller blir sjuk och får betala höga självrisker i sjukförsäkringen så är det lika bra att i stället konsumera upp alla pengar. Det här ger ett påtagligt mindre sparande i de lägre samhällsklasserna, ceteris paribus.
2. En annan sannolik likhet med USA är att folk sannolikt precis som i USA kommer att börja se sig om efter lösningar som gör att pengarna är skyddade om man tvingas gå till socialen. Jag vet att amerikanskt pensionssparande av typen 401(k) och liknande är skyddat vid personliga konkurser i USA. Det man kan tänka sig kommer att hända framöver i Sverige är att folk kommer att pytsa in pengar i den typ av pensionsförsäkringar där pengar inte går att plocka ut under en viss ålder (vet inte om det finns några där pengarna inte får plockas ut förrän garantipensionen kan plockas ut, detta är ju relevant för äldre långtidsarbetslösa). Men eftersom efterlevandeskyddet i pensionsförsäkringar brukar vara dåligt innebär sannolikt det här att många anhöriga kommer att gå miste om arvspengar. Så en pensionssparandeprodukt för folk i 60-årsåldern där pengarna inte kan plockas förrän vid 67 års ålder och där efterlevandeskyddet är bra skulle nog kunna bli populärt bland långtidsarbetslösa i 60-årsåldern. Min gissning är att det kan bli så att långtidsarbetslösa under 2025 börjar köpa pensionsförsäkringar och därmed i slutändan lämnar över kontrollen över sina besparingar till finansföretag typ Blackrock och Vanguard som är nära lierade med den politiska klassen i västvärlden.
3. I och med att fallet blir hårdare om man blir långtidsarbetslös och sannolikt aldrig mer får ett jobb så kommer folk i högre grad att dra sig för att uttala kontroversiella ståndpunkter man kan få sparken för (som t ex att förneka Förintelsen).
Något som också slår mig är att den breda allmänheten, däribland de långtidsarbetslösa, ännu inte informerats om vad som kommer att hända med deras aktivitetsstöd under 2025. Många lär nog få en chock om inte den här informationen hittar ut till folk utanför Flashback. Svensk alternativmedia verkar inte ha upplyst om det här hittills (rätta mig om jag har fel). Det här gör att folk - de som kan - inte får tid att förbereda sig. Den som t ex kan sälja en bostad och skaffa en billig lägenhet på någon liten ort i Värmland får mindre tid att göra detta. Det blir sannolikt därför i många fall i högre grad fråga om panikåtgärder än i det fall man varit hederliga nog att informera folk om vad som faktiskt kommer att hända.
Frågan är också om det inte kommer att bli värre än befarat beträffande aktivitetsstödet för de som haft aktivitetsstöd i mer än 450 dagar. De som inte har inkomstrelaterat aktivitetsstöd får idag aktivitetsstöd i max 450 dagar. Om man nu tar bort det inkomstrelaterade aktivitetsstödet, vad händer då med de som haft inkomstrelaterad A-kassa och hittills haft inkomstrelaterat aktivitetsstöd? Kommer man månne att justera skrivningarna i 2 kap 8 § i Förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser?
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-2017819-om-ersattning-till_sfs-2017-819/
Vi vet inte detta. Och det är regeringen som tar beslut om förordningar, inte riksdagen. Försvinner aktivitetsstödet helt efter 450 dagar höjs tröskeln ytterligare för när sparandet blir "säkert". Mer pengar hamnar då sannolikt också hos Blackrock och Vanguard, vilket politikerna tycker är "bra" eftersom de är kompis med (nickedockor åt) de som styr finansförvaltare som Blackrock och Vanguard.
Ett annat alternativ är att folk helt enkelt skiter i att spara på samma sätt som många amerikaner gör numera. Detta kommer dock att skapa en större underklass helt utan tillgångar med noll förståelse för att t ex hålla nere kapitalskatterna i Sverige. Vi får alltså fler potentiella uttalade vänsterväljare. För den som är tillräckligt rik för att placera sina tillgångar utomlands spelar detta ingen roll. Även vänsterpolitiker brukar vara måna om att subventionera storföretagsetableringar för att främja sysselsättningen och liknande. De riktiga förlorarna blir folk som har ett kapital på kanske 10 millar och som klarar att leva på utdelningar under en långtidsarbetslöshet. Men med kapitalskatter på, låt säga, 70-talsnivå så går kanske inte detta. Och då får de nalla av sitt sparande allteftersom i stället. Det här är något en del övre medelklassare som röstar på moderaterna eller liberalerna kanske inte tänker på. Inte heller de övre medelklassare (några få sådana finns väl) som röstar på SD.
Apropå SD. Jag tror att ett totalt omstöpt AfS som säger så här "OK, folk vill inte ha en ekonomisk politik till höger om moderaterna och krav på att sparka ut folk som har medborgarskap så därför får vi byta innehåll på politiken till något typ hur SD var för 10 år sedan" eventuellt skulle kunna få en del röster. Jag tror också faktiskt att röster till ett sådant parti bättre skulle skydda de som har typ 5 till 30-40 millar och inte har tillräckligt med pengar för att flytta utomlands. AfS borde nog göra en sådan omsvängning innan EU-valet och sedan lämna över partiet till några andra som i högre grad i själ och hjärta känner för en sådan politik. Kanske skulle man också kunna föreslå besparingar som skulle kunna underlätta för att behålla aktivitetsstödet för långtidsarbetslösa, som t ex att hålla nere ökningarna av försvarsutgifterna (speciellt inköpen av utländska vapen) och köra mer undervisningen i skolorna via nätet (billigare om man kan använda inspelade lektioner och slipper betala hyra för lektionssalar samt trevligare om man slipper bråkiga invandrartäta skolor). Att hålla nere utgifterna går väl stick i stäv med AfS nuvarande politik men harmonierar väl med hur det högerinriktade Schweiz håller nere sina offentliga utgifter. I Sverige skulle väl dock främst vänsterväljare gilla att hålla nere försvarsutgifterna. I USA är det ekonomiskt ultrahögerinriktade libertarianer som vill hålla nere försvarsutgifterna.
Jag tror att en högerpolitik som innebär att man inte ger långtidsarbetslösa något typ aktivitetsstöd de kan leva på kan funka om man inte har något befintligt överskott på arbetskraft och ser till att inte skaffa något sådant om man samtidigt, som förr i tiden, ger folk som är sjuka sjukpension (eller lägger om politiken så att nya på arbetsmarknaden måste skaffa sig en egen sjukpensionsförsäkring som kan kicka in om några årtionden). Har man en kronisk brist på arbetskraft får även den mest odugliga arbetskraften jobb. Så var det i hög grad i Sverige på 70-talet när arbetslösheten var 2-3 %. Och den som blev ratad av alla arbetsgivare och hade litet besparingar kunde alltid köpa sig en kiosk. I det högerinriktade Schweiz med minimal arbetslöshet och vana vid att skaffa sig ett privat försäkringsskydd funkar det också att ha ett socialförsäkringsskydd för arbetslösa som inte är bättre än det sossarna hade i Sverige på 70-talet. Men finns det absolut inga möjligheter för en massa långtidsarbetslösa att få ett jobb eller starta någon enklare egen verksamhet (eftersom den sektorn redan är överfull p g a alla invandrare man släppt in) så funkar inte det system vi hade i Sverige på 70-talet och i hög grad har nu i det högerinriktade Schweiz. Man måste inse detta.
Man måste också inse att även om några ur den mest oattraktiva arbetskraften, och som idag därför är arbetslösa, lyckas konkurrera ut litet mer attraktiv arbetskraft så blir inte det totala antalet arbetslösa färre. Den efterfrågan som finns i ekonomin p g a inhemskt spenderande och export ökas inte bara för att folk konkurrerar hårdare om jobben. Man måste inse detta. Det är heller inte för att öka den totala sysselsättningen man försämrar villkoren för de långtidsarbetslösa. Det finns andra bevekelsegrunder för detta. Och det är inte att man sparar speciellt mycket pengar. Det rör sig om mindre om 5 miljarder per år, alltså klart mindre än de belopp man tänkt öka på försvarsutgifterna med. Där blir det ju i jämförelse med bottennoteringen för några år sedan fråga om att öka med runt 50 miljarder kr per år
