Skandiamannen

Okej, så du tror det hadde varit smartare att i förhör hävda att han i loppet av 20 minuter på Sveriges mest profilerade brottsplats, efter att ha lagt Palme i sidoläge, pratat med Lisbeth Palme, gett polisen signalement på mördaren och även sprungit efter några poliser, inte hadde varit i kontakt med en polis?

Han var ju tvungen att hävda nåt sånt. All he ever wanted var ju att bli uppfattad som ett vitne.

Det hänger helt och hållet på om HO minns rätt eller inte.

Om man läser AK:s förhör noga så ser man att hon i förstone minns att SE var förbi i 21-tiden.

Även om hon är väldigt osäker ...

Det vill säga, samma samtal som ALG minns. Han pratade om Idre-resan och att jobba över.

Vi vet att HO gör något på skärmen kl. 23:23 (ev. 23:22), men när han exakt ramlade in är oklart.

Enligt egen utsago var det vid kl. 23. Kan han ha gett en förskönad version?

Han kanske kom till disken precis när SE hade passerat ... Kan vara därför som AK är osäker.

Hon kanske inte vill sätta HO i skiten inför arbetsgivaren.

Hans beskrivning av klädseln avviker från ALG:s och exfrun. Han minns en jacka snarare än rock.

Hade HO ens något samtal med SE den kvällen?

Eller så är hans minne hundraprocentigt, efter att ha stressat till jobbet från en überhet bridgeafton, vilket "friar" SE. Synd att inga fler förhör med honom gjordes.

Han är "gatekeepern" i SE-spåret.

Hovrätten frikände CP i november 1989. Redan i december är Anér på SE telefonledes och brevledes, med uppgifter från FUP:en i högsta hugg samt med resultaten från egna undersökningar (är detta möjligt, la Anér i SE-turboväxeln?).

Hittar inget som tyder på att SE läst FUP:en. I intervjun 1992, som kanske är ett försök att parera Proletärens artiklar, är det business as usual med speglingen, klocktittandet och förväxlingen.

Det enda nya är att man möjligen kan tolka mannen i gränden (med blå jacka) som CP.

Precis som i samtalet med Hans J 1986 är han 1992 inne på en mindre revolver.

Han tycks 1992 inte låtsas om de nya anklagelserna, från exempelvis Anér.

När slutade han på Skandia? Hade det något att göra med surret kring honom?

Kollade upp allt detta inatt.

Gick i pension 1996

https://wpu.nu/wiki/Stig_Engström

När det gäller intervjun 1992 var det två nya saker jag lade märke till.

1. Kommentaren om AH version jämfört med hans egen. Att han förstod att man ville utröna hur det låg till där.

2. Han berättar om protokoll "han" läst om vittnesmål när Cp skulle bränt upp nån jacka.
Det kan iofs gälla att han läst nån artikel om detta och denna person läst protokollet.

https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/Intervju-i-Skydd-Säkerhet-nr-5-1992.pdf


Brevet och konversationen med Aner är under 1989 alltså.

Kanske man skulle fylla i lite datum på hans tidslinje på WPU

Partiet där han pratar om protokoll om CP.

https://imgur.com/a/pwf59U6

Vapnet är "den sista pusselbiten". Om SE överhuvudtaget ska passa in som GM behöver vapnet vara en mindre revolver.

Allt pekar åt att det var ett impulsdåd och SE sprang inte omkring med en bamsing till revolver, typ Magnum 57:a.

Gott, ja frågan är väl ändå hur misstänkt PU ansåg att han var eller om det var just Häggström som skapade detta intresse genom Skoglund? Jag vill påstå att Häggström har en stor roll i detta.
För trots Häggströms uppgifter, väktarna och RB så blir det ingen konfrontation med SE kring detta, eller hur?

Ja som GM så borde SE självfallet hela tiden varit orolig för att bli påkommen. Känna sig både jagad och misstänkt.

Vad skulle poängen vara för SE som GM att medverka i artiklarna i Proletären? Skydd & Säkerhet?
Det fanns vad jag kunnat se inget "akut hot" för honom(som GM) som skulle föranleda att han behövde vika ut sig på det sättet. Han hade ju bara att förlora på att påminna folk om sin existens.
Eller ska man försöka förklara det med att då CP friades 1989, så blev SE orolig på nytt?

Han kan förstås ha blivit orolig på nytt oavsett om han verkligen var GM eller orolig för att bli anklagad för att vara GM.

Han kan också ha fått en kick av att vara GM som offentligt frotterar sig i ämnet.

Ja, känslan av oro är ju som sagt var personlig, men finns det något konkret som styrker den "känslan" i SE's fall?

Jag tycker inte det. Istället så hånar han polisen som en "glammande skolklass" där i Proletären.
Som GM vore det väl att leka med elden.

Istället tycker jag artiklarna i proletären till stort ger Minell vatten på sin kvarn avseende "polisspår" men även att vittnet SE får känna sig lite viktig på nytt. D.v.s. i perspektivet som vittne så är han inte alls orolig.

Edit:

Detta argument håller ju inte då SE är ute i Proletären redan i januari 1989 och där CP ställs inför rätta i TR först i juni.

Jag fattar inte hur utredningen menar att SE skulle ha rört sig innan skotten?

Om jag förstår rätt så kan det bara ha varit på två sätt:

1 - SE klockade ut i vakten på Skandia och kom ut precis när makarna Palme passerade. Då fick SE ett infall och drog fram vapnet och sköt. "Men kolla . . .där e ju Palme . . jag tror jag skjuter honom"
Alternativt att han försökte hälsa men att OP snäste av honom och han blev arg och sköt.

2 - Att han såg OP gå in på bion här han var på väg tillbaka till kontoret efter att ha druckit middag.
Han gick upp på sitt kontor, laddade vapnet (som han måste haft på kontoret) - och gick efter ett tag ut igen genom bakdörren från cykelrummet ut på Luntmakargatan. Gick till bion och kollade när folk började gå ut. Såg OP gå söderut på Sveavägen.
Då måste han ha sprungit tillbaka på Luntmakargatan - in genom cykelrummet - genom huset fram till entrén - klockat ut - hälsat på vakten - gått ut på Sveavägen och där måste han antigen ha väntat in OP eller kommit ut precis när de passerade. SE kan i den stunden inte vetat vilken sida av Sveavägen OP gick på, eftersom de började gå på västra sidan (samma sida som Grand ligger på) för att sedan byta till östra sidan precis innan Skandiahuset.

Han försökte dumpa skuld på CP.

Jag tror på nummer 1.

Han skulle aldrig stämplat ut så som han gjorde om det var så. Då hadde han varit tvungen att göra det på ett annat sätt isåfall.