Varför gäller inte jämställdhet vid föräldraskap?

Hela tiden hör man - Det ska vara lika för män o kvinnor, det ska vara 50% män o 50% kvinnor i bolagsstyrelser, föreningar, politiken o allting.

Men säger man att barn ska ha en mamma och en pappa, ja då är man homofob o liknande? När det gäller föräldraskap, varför ska det inte vara jämställt där? Jag är övertygad om att ett barn mår bäst av att ha en mamma o en pappa, o inte två pappor eller mammor!

Det är dessutom bara mamman som får bestämma om barnet får leva eller skall dö. Åtminstone fram till vecka 20 i graviditeten. Visst, det är hennes kropp som bär barnet, men när det väl föds kommer halva ansvaret landa på pappan. Vore det inte rimligt att även han då får vara med och besluta om barnet skall ha en framtid eller inte?

Det där med beslut om abort. Hur skulle en sådan lag kunna se ut och hur ska den genomföras i praktiken?

Jag är övertygad om att ett barn mår bäst av att växa upp med människor som älskar det, oavsett om det är en kärnfamilj, två mammor, två pappor, singelmorsa eller farsa eller adoptivföräldrar.

Du har ju föräldraledigheten. Den är ju jämställd.

Ett förslag har ju varit så kallad "juridisk abort", att mannen avsäger sig skyldigheter och rättigheter till barnet.
Det räddar ju inte livet på barnet, bara ger mannen "samma rättigheter" som kvinnan (vilket ju var temat i TS).

Själv är jag nog mer inne på att man user en gode man till det ännu ofödda barnet. Bara i fallet då någon av föräldrarna vill göra abort, förstås.
Då finns det tre röster och man kan alltså få en majoritet för att låta leva eller för att döda. Barnets gode man kan ju också för barnets bästa säga att det kommer till oälskande föräldrar eller kanske ta hänsyn till eventuella medicinska problem som barnet har och som kanske gör att det inte kommer få ett fullvärdigt liv.

Argumentet mot det är att om mamman vill abort men de andra två vill att barnet skall få ett bra och lyckligt liv så är det ändå mamman som måste bära barnet. Men vet ni vad: Kvinnor kan avstå från sex och därmed undvika risken att bli gravida. Så det beslutet tog kvinnan redan den dag som befruktningen ägde rum. I min värld är det inte ett jättebra argument.

Intressant upplägg. Jag är tveksam om det är möjligt att få tag på någon gode man som är villig att ta ansvaret försångare beslut.
Hur hanterar vi mamman under graviditeten om beslutet blir att hon ska föda barnet. Hur ser man till att det inte blir en illegal abort istället?

Gode mannen kan ju bara säga Kvinnans kropp, kvinnans beslut.

Vad blir då gode mannens roll detta?

Nä, det verkar ju lite dumt.

Jomen en graviditet är ju en lätt jävla match. Inte alls förenat med möjlighet att dö eller andra komplikationer.
Kvinnor ska inte behöva avstå sex. Knipsa ledaren på alla män, frys in sperma eller plocka ut från påsen då män vill ha barn. Jamen då blir det ju inga ofrivilliga graviditeter eller aborter plus att männen kan då styra när han vill ha barn och inte kvinnan. Jämställt och bra.
Sterilisera alla män nu! För jämställdheten.

Jag tror du tänker fel.
Män kan avstå sex och därmed undgå försörjningsansvar för barn som kvinnan föder. Där tänker vi lika.
Men när man och kvinna båda friviligt hänger sig åt sex så vet båda vad konsekvenserna kan bli. Även kvinnan.
(PS! Det är sällan som mannen säger till tjejen: "Det är OK, för jag använder kondom" men där tjejen tre månader senare upptäcker att han inte gjorde det).

Fast då är vi väl tillbaka till frågan om abort är mord? För om barnet är dömt att få ha ett så bra och lyckligt liv som möjligt så är det väl mord om man dödar barnet?

PS! Abort är i min värld inte något slags preventivmedel som man tar till dagen efter "ett dåligt beslut". Det finns piller för det.

Sex är för det mesta frivilligt och precis som killen får hon väl ta ansvar för sina handlingar? Eller är inte Sverige jämlikt?