Psykolog som försöker splittra oss

Och jag uppskattar det, genuint.
Men jag berättar bara min sida av saker, hur jag ser på saken.
Säkert fel anledningar, men det behöver jag höra ifrån någon terapeut eller liknande, jag har saker att jobba på! I know

Men hur kan 2 missbrukare vara bra för varandra? Hur kan man ha en sund relation när man missbrukar?

Missbruka man inte av den anledning att man är olycklig? För att flyr sig själv och sina känslor? Så vad bygga man en relation på när man inte ens kan vara närvarande mentalt?

Ingen missbruka för skoj. Ingen missbruka för att man ha det bra med sig själv och kan hålla ut sina tanka. Har man det bra och kan vara i sitt eget skinn då har man ingen behov att missbruka.

Hur kan en relation vara bra när båda inte mår bra ?

Jag ser vad du säger, missbruket är inte konstant, för mig har det blivit nästan som en vana att falla tillbaka lite då och då.
Alltid kunnat sluta och ha uppehåll men kommer konstigt nog tillbaka, det mönstret hoppas jag nu bryta genom beroendeenheten.
Vi är inte konstant påverkade som många verkar tro, men helt klart vill vi båda ha en escape ibland i form av droger.
Behöver inte betyda att våran relation är dålig pågrund utav det
Vi som alla andra relationer har saker att jobba på

Låt bli drogerna, försök kåta upp psykologen!

Varit med om liknande saker. Ah nej vad man ska dit och göra som par undrar jag med…

Tänkte skriva något liknande. En professionell psykolog ger inte råd på det sättet, särskilt inte vid en första träff. Däremot kanske TS sambo själv pratat om TS 95% av tiden för att slippa deala (pun not intended) med sina egna problem.

TS, oftast brukar initiala samtal handla om det som är mest uppenbart ett problem för klienten, för att få prata av sig. Ibland kan det ta några sessioner för att sluta dansa kring det som man kan ta på och vända det inåt till sig själv. Det är ofta en skyddsmekanism.

Det kan mycket möjligt vara som Refuserad skriver att hon använder detta som ett påtryckningsmedel, men jag skulle tro att det bara är en del av det hela.

Du å andra sidan har säkert redan tänkt tanken vad som händer om din sambo lämnar dig, hur du först ska knarka ihjäl dig, sedan att det är drastiskt och att du ska kämpa ändå för att visa dem, sedan att allt bara känns ännu svårare o s v. Kort sagt, din sjukdomsvinst i denna panik just nu är att det blir synd om dig.

Det är svårt, men fokusera på en sak i taget. Ditt tillfrisknande måste stå i centrum för dig just nu. Vad som än händer, vem du än lever eller inte lever med bär inte dig och du är ensam innanför ditt skinn att lösa detta eller stjälpa dig själv.

Sluta tänka som en kärring och säg till henne att sluta slösa tid på psykologen. Du är faktiskt vuxen och kan knarka hur mycket du vill. Sluta bara om det faktiskt är vad du vill. Ditt bruk av narkotika blir mest troligt först ett problem om du åker dit.

Risken att relationen brakar ihop är större om du slutar knarka för hennes skull. Göra någonting för att blidka någon annan = svaghet = attraktionen försvinner.

Bra skrivet av dig!
Det mesta du skriver stämmer förmodligen, jag kommer inte att lägga mig i hennes psykologsamtal och låta det komma som det är menat, självklart kommer jag fråga hur det går, men tillägga att jag inte vill veta detaljer

Jag tror absolut inte hon använder det emot mig för att såra, hon är inte en sån person, utan hon ville helt enkelt bara dela med sig av sin första upplevelse med psykolog

Vill inte på något sätt ge mig själv en diagnos och sedan skylla något på det, dessutom är EIPS ett ganska stort spektrum och inga fall är som andra, att jag ska knarka ihjäl mig om jag blir lämnad stämmer inte och tanken finns inte, jag har bra stöd från familj om något skulle dyka upp och jag kan vända mig till dom, det har jag gjort flertalet gånger om olika saker.

Som du säger, så borde jag fokusera på mitt egna tillfrisknande och hålla mig på banan, det är vad jag kommer fortsätta jobba mot.
Har gjort stora framsteg bara det senaste året men diverse saker och känner bara att jag kan bättras!

Självklart är det för min egen skull!
Det är inte hållbart att hålla på som jag gör och har gjort under min tid med droger, det har jag förstått och det blir mer och mer uppenbart, det är dags för en förändring, det är jag som vill sluta, det är mitt beslut att ta hjälp från psyk och beroendeenheten, inte för någon annans skull, för min skull

Det låter sunt. Fortsätt fokusera på dig själv först. Det kan förstås komma andra saker i hennes terapi som inte har med dig att göra som du bör vara beredd på kan skvalpa över in i ert gemensamma liv. Sitt i båten, var där och lyssna bara.

Ett av mina ex gick till psykolog. Exets käraste föreställning var att alla hennes problem berodde på att människor i hennes närhet behandlade henne fel.
Den första psykologen gav henne ryggdunkar, "you go girl", och skickade hem henne med listor på saker hon hade "rätt att kräva" av släktingar, partners av vänner. Resultatet blev kaos och ångest för både mitt ex och alla i hennes närhet.
Hon bytte till slut psykolog som hade en helt annan inställning. Han sa åt henne att hon inte kan ändra på andra människor, och att hon får skylla sig själv om hon stannar kvar hos människor som behandlar henne illa.

Själv måste jag säga att jag tusen gånger hellre blir lämnad, än att vara i ett förhållande med någon som är missnöjd med mig. För det finns ingen värre känsla är än att vara med någon som betraktar dig som sin fiende, och skaffar en massa kuratorer och psykologer som ska vara på "deras sida". Skjuter mig hellre i huvudet än står ut med det.

Det låter bra, jag hoppas att det blir bättre för dig ❤️