Psykolog som försöker splittra oss

Du är Problemet med stort P, och ja din sambo behöver lämna ditt knarkande arsle. Du är inte villig att förändras och tänker inte ställa upp på att ändra dina destruktiva vanor, där slutar allt

Psykologen kommer inte "trycka in en massa skit i henne", kommer enbart få henne att se dig för den du är (ett egocentriskt rövhål) bortom hennes medberoende.

Hade du varit karl för din hatt hade du släppt henne istället för att dra henne djupare in i din misär.

Psykologen är dessutom genom hennes yrke, så hon betalar noll och ingenting

Vi båda har problem med substanser och båda tar tag i det och vill lägga av med det, så ditt påstående stämmer inte riktigt där, absolut att det är jobbigt att vara ifrån, men jag försöker, vi försöker så gott vi kan
Men du verkar också lite som en expert, så kommer gärna med mer saker!

Det är en väg vi alla vandrat, på ett eller annat sätt.

När ens partner är missnöjd, så måste man lyssna och vara villig att ändra på sig. Värdesätter man sin partner, så söker man en ny väg framåt tillsammans.

Eller så gör man inte det, utan väljer spriten/knarket/spelandet/ens personliga intressen, och då får man fortsätta framåt ensam...

Vad som är mest värt kan man bara själv svara på.

De tar alltid ställning. Jag som har varit väldigt öppen med mina enligt mig svårigheter i relationer blir i mina egna samtalskontakter totalt sågad där de undanhåller delar av saker jag berättar. Hoppar någon på mig och slår mig och jag slår tillbaka så skrivs det ner som att jag är aggressiv och våldsam och biten att någon slagit mig eller gjort annat kan helt försvinna.

Alla med borderline är inte likadana men det är en svår diagnos (som jag personligen inte har men jag har svårigheter med relationer där en annan person är instabil då det triggar mig). Om du är man är det faktiskt väldigt bra att du inser att du kan ha diagnosen då det är en "kvinnodiagbos" men jag misstänker att många utåtagerande män kan ha den och medicineras fel när de får ADHD diagnoser. Man kan ha både och men oavsett vad man har för diagnoser är det viktigt att man får rätt läkemedel. Stämningsstabiliserande behandling kan hjälpa dig mycket

men med missbruk och klusterB-diagnos är du faktiskt farlig för din partner och bör vara väldigt medveten om det och att du faktiskt måste välja och inte kan hålla på och ta återfall och annat av ren vana och för att du tar till missbruk för att undfly känslor.

Du behöver själv gå i terapi.

Du var också expert! Skönt, önskar ni fick en liten bättre blick in i hur det faktiskt ser ut, men en text på en skärm kan tydligen ge så uppenbara bilder.
Efter hon var där sa hon ”Ingen psykologen sa, var något nytt, jag visste om allt”

Nej, om ni båda är missbrukare är det helt hopplöst. Då använder ni varandra för att inte sluta. Ni kommer att se fel och brister hos varandra som bara kan tröstas med droger. Jag önskar er lycka till, dock!

Nyss skrev TS att även sambon missbrukar, så då undrar jag ens vad tråden handlar om. Man kan liksom inte rädda en sjunkande båt om den har två stora hål och man bara försöker täta ett av dem.

Psykologens jobb är inte att fylla en persons huvud med sina egna idéer: det handlar om att ledsaga tankeprocessen till slutsatser personen egentligen redan vet i sitt hjärta, men som man inte klarar av att formulera på egen hand.

Kompis, du måste ändra dig

Vad vill du egentligen ha? Henne och ett liv tillsammans, eller knarket i din ensamhet? Tror du vet svaret, även om "the truth, is the hardest thing I ever faced" som nån sa en gång.

Kanske partnern vill sluta knarka, men det är svårt när ens sambo inte vill sluta? Äääh, jag vet inte. Det där är ju en riktig curve ball i sammanhanget

Du borde sätta relationen på paus till det att du har genomgått dialektisk beteendeterapi. Anhöriga till emotionellt instabila lever i helvetet.