Psykolog som försöker splittra oss

Du tänker sluta knarka? När då? Imorgon? Nästa vecka? När Trump vinner valet?
Snacka går ju.

Du inledde f ö med, och jag citerar: "dels för att jag aldrig kan sluta med droger men jag vill" samt "för jag är inte redo att ändras och jag vill inte".

That's self-defeating loser talk. Kom igen när du faktiskt är villig att förändras, på riktigt.

Om din fråga handlar om erfarenhet av att vara ett självdestruktivt shithead som satt sig själv framför andra? Ja, det har jag. Det går att ändra på, men det tar mer självdisciplin samt självinsikt än vad som är mer än vad mpnga klarar av.

Tror du behöver beroendebehandling, psykolog absolut. Men också att hitta dig själv, utanför medberoende och andra människor som kryckor. Du behöver vara ditt ankare, inte knark, inte din sambo. Du.

Här handlar det om att motbevisa er själva. Att andra ändrar på sig är irrelevant.
Ja, knepigt. Tror tyvärr att de lever i en livslögn båda två. Seriösa relationer har en egen konvenans, medan singellivet (ja, egentligen är det det, oavsett hur det ser ut på ytan) som partajande knarkare har en annan, och aldrig mötas de två. Ju äldre vi blir desto mer dras vi till det seriösa relationslivet, men dess konvenans säger att missbruk inte går för sig. Inte minst därför att det förmodligen kommer barn. Och sluta missbruka kan man därför på ett sätt ”vilja”, men det är nog mer för att man förväntar sig det av sig själv, inte att man vill in sensu stricto.

Vi som skriver här är inte ditt/ert problem. Men det blir lätt vinklat så när man får höra sådant man inte vill höra. Då ska andra gå till svars, inte du själv eller din sambo. Men det är inte vi som äger problemet. Dock är det tydligt att du går i försvarsställning, och då är jag än mer övertygad om att du har valt drogerna. Så mig ser du inte mer i denna tråd.

Så du är faktiskt också beroende av din partner?

Tycker det blir fel när det är så drogfokuserat i svaren som ges. Det blir lite väl mycket måla fan på väggen utan att ha insyn i relation . Ungefär samma som tjejens psykolog verkar göra. Vill ts ha hjälp med beroende finns ju ett forum för det...

Det är jävligt tufft att stå bredvid som partner när det finns ett missbruk. Jävligt. Men man har också ett eget ansvar att inte nästla in sig i medberoende. Tar tjejen det ansvaret? Har tjejen ens sagt att hon själv tar till sin psykolog?

Ingen som tyckte det var knepigt att tjejen går hem och berättar om vad som sagts i hennes behandling? Inget vidare att använda sin egen terapi till att göra illa partner...

Fokusera på att förändra dig själv. Gå i terapi själv. Var drogfri 6-12 månader och visa att du menar allvar så kanske du har en chans.

Före du gör en varaktig förändring är det ju bättre att hon lämnar.

Hon har berättat om sitt användande, men ensligt psykolog har hon inget beroende, för hon kan sluta, vilket jag också gör, jag tar droger en väldigt liten del av året, men enbart jag som har ett beroende

Ts... bara för att nån jobbar som psykolog eller terapeut är det inte synonymt med att den personen själv är felfri eller inte har nåt bakomliggande drivkraft. Det låter väldigt oproffsigt om det går till som du skriver. Och det låter för mig fel att tjejen går hem och berättar det för dig, det måste hon ju förstå att det gör dig illa...

Jag har själv haft väldigt trista erfarenheter av sjukvården. Men det var istället tvärtom. Alla tycker att jag skulle stanna hos min våldsamma ex såväl som våldsamma familj. Jag blev stämplad med diagnoser och massa trista ting. Så misstag och fel behandling kan absolut ske.

Grejen är dock att du inte får gjort något åt detta. Du kan inte styra vare sig din flicka eller psykologen. De är båda egna vuxna personer. Din flickvän avgör själv vad hon tar med sig från terapi och hur hon använder det. Det är bortom din kontroll. Du kan och ska förståss säga att du blir ledsen men mer får du ej gjort.

Försök att inte bry dig så mycket om detta. Fokusera på din egen drogfrihet och din egen hälsa. Du har ju redan ett stort jobb med det.

Låter skevt oavsett från psykologen sida. Man kan ha ett riskbruk utan att för den skull vara beroende. Och knappast så att du är ansvarig för hennes användande...

Psykologi är en pseudo-vetenskap just saying.

Bättre de stannar tillsammans. Deras liv är redan förstörda. Tänk om de gör slut och sen hittar någon oskyldig jävel vars liv de förstör.

Frågan du borde ställa dig är inte om psykologen försöker splittra er utan varför psykologen gör det.

Det speglar ganska väl vad din partner säger i samtalen hon har med sin psykolog. Du borde fundera lite över hur du framställs i de samtalen och om du är villig att kämpa för en relation där din partner med stor sannolikhet målar upp en bild av dig som inte framstår som särskilt positiv.

Din partner är för övrigt kanske den som borde utredas för EIPS som använder sina samtal med sin psykolog som ett sätt att trycka ner dig. Det är inte psykologen som försöker splittra er. Det är din partner som utnyttjar det psykologen säger för att göra dig illa.

Vill du leva i en relation som ser ut så?

Du verkar ha förhållandevis god självinsikt avseende ditt bruk av droger men du saknar den helt när det kommer till din relation.

Att leva med någon som har EIPS som inte gått i behandling för att kunna reglera sina känslor kan vara ett helvete. Tänk dig då två som är lika självdestruktiva i en relation?

Jag skriver inte det för att vara elak. EIPS är behandlingsbart och det går att lära sig att hantera sina känslor och det som är någorlunda positivt är att det i många fall faktiskt blir bättre med åldern. MEN mår man skit, tar droger och har svårt för att reglera sina känslor eller en rädsla för att bli lämnad så ska man hålla sig undan från relationer tills man är stark nog att kunna hantera det.

Jag talar av egen erfarenhet som en person som för många år sedan fick diagnosen. Har levt ett väldigt destruktivt liv med missbruk av både substanser och relationer. Sedan några år tillbaka uppfyller jag inte längre kriterierna för EIPS och jag lever ett ordnat liv, bra jobb, familj och vänner. Men jag kommer alltid att få leva med att jag på vägen har gjort väldigt många människor illa genom mitt beteende.