Högerserier

Eric Blair stred i spanska inbördeskriget på den sovjetstödda socialistiska sidan.

Från din artikel:

Höger är ett ganska vitt begrepp här men jag ser ett ganska snarlikt budskap från den republikanska demografin i USA i dag.

Amerikansk och i viss mån brittisk arbetarklass var i regel inte lockade av socialistiska budskap. Punkare och serietecknare är liksom inte representativa för arbetande människor. De röstade på Tatcher och Reagan. Det betyder inte att det inte pågår ett klasskrig i deras samhällen.

Mills röstade nog inte på Tatcher (från artikeln jag länkade i mitt förra inlägg:
Givetvis röstar arbetarklass också på högerpartier, men jag tror inte Pat Mills har öppna högeråsikter som speglas i hans verk.

Hans betalande publik gjorde.

Det är inte frågan om öppna högeråsikter? Kalle Anka, är det socialism förutom på julafton i Sverige? Är Donald Duck verkligen en punkare som tror på prolle-diktatur?

Kanske är det så att Donald är höger helt och hållet i den livsstil som han lever i Ankeborg, lite som en fisk i vattnet inte reflekterar så mycket över vattnets egenskaper?

Det jag pysslar med här är väl egentligen att reclaima kultur från ett vrak som precis har kapsejsat.

Jag kan mycket väl ge dig rätt, jag känner inte MIlls, det är inte viktigt för min diskurs.

Högerns interna samtal rymmer liksom kritik, jag förstår att det är en ny verklighet för socialister, men så är det faktiskt.

Några svenska känner jag inte till men vi har ju David M. Hitch: https://comicskingdom.com/david-m-hitch och Ed Gamble: https://comicskingdom.com/ed-gamble , dock bägge med ett väldigt snävt amerikanskt fokus.

Det italienska seriealbumet Adam. Una storia di immigrazione gavs ut 2019 och kan vara läsvärt för den som behärskar språket. Skrivet av den invandringskritiske debattören Francesco Borgonovo som utlovar "en ny infallsvinkel, långt från de politiskt korrekta klichéerna". Ska handla om människosmuggling, lycksökande afrikaner, våld och PK-människors destruktivitet. Borgonovos egen tidning La Verità har skrivit en rad artiklar om det. Albumet fick en del uppmärksamhet i bred italiensk media när det begav sig och omnämndes till och med i New York Times:

Denna vecka kommer La Verità att ge ut en antimigrationsserie av herr Borgonovo, vars omslag präglas av en afrikansk man som håller en kniv som dryper av blod. Med undertiteln "en invandringshistoria" berättar den sagan om en voodooprästinnas son som blir barnsoldat innan han migrerar till Italien, där han brutalt mördar sin duktiga välgörare och en präst.

https://www.nytimes.com/2019/09/23/w...on-crisis.html

Den franska tecknaren Marsault, född 1988, gjorde sig ett namn på Facebook på 2010-talet (kontot sedan nedstängt) med korta, satiriska serier och skämtteckningar inspirerade av europeiska serier från 70- och 80-talen. Hans genomgående budskap är att ta parti för den franska arbetarklassen och emot invandring och feminism, vilket snabbt ledde till fascistanklagelser. Hans kortisar har givits ut under titeln Sans filtre. Hans mest ambitiösa verk är den våldsamma humorserien Breum, som också började på Facebook och hittills har givits ut i fem album. Utöver det har han gjort några spridda seriealbum, ensam och i samarbete med andra högerprofiler, varav mediasatiren Bordel de Dieu verkar vara det som tagits emot bäst. Omtalad en del i fransk liberal media som har svårt att riktigt bestämma sig för hur han bör hanteras, eftersom temperamentet, de estetiska influenserna (bl.a. judiske tecknaren Gotlib) och våldsamheten är av slag som tidigare har varit kännetecknande för vänstern.

Jean Van Hamme förtjänar ett eget inlägg. Han är mest känd som manusförfattaren bakom Thorgal, XIII och Largo Winch. I dessa kan man kanske ana en högerattityd i form av hjälteideal och annat. Därtill har han uttryckligen beskrivit sig som höger och väckte år 2006 lätt uppståndelse när han lät sig intervjuas i högerradikal alternativmedia, även om han där inte pratade om politik och senare sade att han inte visste vad det var för tidning.

En spännande detalj är en albumsvit i Thorgal - Cycle du pays Qâ - där huvudpersonen och hans vikingafamilj hamnar i Sydamerika. Det är förmodligen inspirerat av en gammal teori om förcolumbianska skandinaviska bosättningar där, mest förknippade med den franske antropologen Jacques de Mahieu. Mahieu var frivillig i SS och flyttade efter andra världskriget till peronismens Argentina där han kunde bli universitetsprofessor. De första decennierna efter kriget var den franska radikalhögern något svältfödd på moraliskt stöd från den akademiska världen, och Mahieu blev ett av de namn man ändå kunde knyta till sig. Man trodde kanske inte fullt ut på hans teori om paraguayanska vikingaindianer, men man gav den utrymme i sina egna publikationer. Van Hamme föddes 1939 så detta bör åtminstone delvis ha varit under hans formativa år. Statsvetaren Stéphane François avhandlar i sin bok L'occultisme nazi den europeiska högerns förhållande till Mahieu, och anger Thorgal som ett exempel på hur högerradikal ockultism har givit avtryck i populärkulturen.

Bör dock sägas att idén om europeiskättade indianer i Sydamerika även förekom i allmänna verk om alternativa teorier, inte bara hos högern. François tar upp hur även Hugo Pratt använde motivet i det sista Corto Maltese-albumet.

Tobias Sjölunds serier. T ex i 91:an.

Den franska högerradiokanalen Radio Courtoisie hade ett program om serier vid namn La chronique BD som verkar ha sänts 2022-2023 och ligger ute i en spellista på Youtube.

Det är inte på något sätt begränsat till att handla om explicita högerserier, men finns en uppskattning för sådana inslag. Det finns t.ex. avsnitt om seriebearbetningar efter och serier om kända högerförfattare som Louis-Ferdinand Céline (inkl. diskussion om Jacques Tardis illustrationer), Fjodor Dostojevskij (belgisk-danska albumet Dostojevskij - den sorte sol) och E.M. Cioran (nån sorts mellanting mellan seriealbum och illustrerade originaltexter).

Jag försöker hitta information om programmet men får inte fram något utöver själva avsnitten, inte ett ord om en eventuell nedläggning. Hur som helst fortsätter programledaren Richard de Seze bl.a. att skriva om serier för högertidningen L'Incorrect.

Elfquest är ju en bra serie, inget snack om saken.

Men jag funderar lite över hur författare som utmålar mänskligheten i stort, och enskilda människor i synnerhet, som primitiva barbarer som borde utrotas, egentligen fungerar i skallen???

Om man som konstnär har övertygelsen om att hela mänskligheten är ond bortom frälsning; är då den bästa vägen att gå konstskola i en herrans massa år och sen rita nischade serier där man beskriver mänsklighetens ondska?

Om man nu hatar människor så mycket, borde man då inte föregå med gott exempel och ta livet av sig själv först???

Det är nog ett ganska återkommande personlighetsdrag hos många skönandar. Erik Lindorm skrev i början av förra seklet en satir i Naggen, "Domedagsprofeten", över en ung radikal skald som i en diktsamling "hudflängde mänskligheten, rev fram sitt hjärta ur bröstet och slängde det i borgerlighetens belåtet skinande flintskalle, så att det sade skvatt". De misantropiska dikterna är så starka och övertygande att Gud själv uppenbarar sig för honom på natten och meddelar att Han beslutat att låta yttersta domen äga rum redan nästa dag, eftersom mänskligheten nu uppenbarligen är så förfallen. Skalden svarar då förfärat:


Kanske lite enkel poäng, men det saknas väl dessvärre inte helt exempel på att kulturradikala andar också idag är subversiva i sin konstnärliga gärning, och t.ex. vill dekonstruera "föreställningar om nationen" samtidigt som de förväntar sig att samhället ändå skall fortsätta existera och fungera som förut.

Jacques Terpant har ett nytt seriealbum ute som enligt honom är hans sista. Det heter Ce qu'il reste de nous (Det som finns kvar av oss) och beskrivs som en dödsmässa för landsbygden med utgångspunkt i hans uppväxtby i Dauphiné. Det ska skildra det franska lantlivet under tio sekler, med nedslag i sex olika tider, fram till dess död på 1900-talet. Terpant föddes 1957 och beskriver sig som del av den sista generation som fick uppleva en annan, mycket gammal civilisation som nu är borta, vilket har skapat ett speciellt band mellan generationskamrater med lantbakgrund, trots att de kan vara väldigt olika i övrigt.

Här kan man lyssna på en intervju med Terpant: https://www.actuabd.com/Jacques-Terp...efunte-PODCAST

Man kan uppfatta honom som reaktionär, och det är utan tvekan riktigt, i ordets bästa bemärkelse, det är inte lidelsen för framsteget som kännetecknar hans arbete, manusmässigt liksom grafiskt. Men man kan inte ta ifrån honom hans absoluta uppriktighet, hans empati för de udda, anonyma, förtjusande figurer han har frekventerat. Hans anförande är fullt av rynkor, och de är vackra och sympatiska.

Han låter i den här intervjun förklara att detta album kommer att bli hans sista bidrag till den 9:e konsten, även om han förtydligar att det inte kommer att bli hans sista bok. Hans testamente som serieälskare på ett sätt.

Man kan förhandstitta på några sidor på förlagets hemsida: https://www.futuropolis.fr/978275483...e-de-nous.html