Förskola i Göteborg stängd efter skyddsstopp

Läser du ens vad jag skriver? Barnet behöver inte vara empatistört eller ha psykosociala svårigheter (översättning; problem hemma). Barnet behöver inte heller vara utagerande i normalfallet. Men en sak som är säker är att barn är fenor på att hitta kompisar som är roliga att reta upp och få dem arga. Det är roligt att reta upp en buse i klassen bara för att se vad som ska hända härnäst. Sedan går man till mamma och pappa, eller fröken, och klagar att busen har knuffat eller slagit. Sätt dig ned, men solig dag här när det blir varmare, på en bänk vid en lekplats där barn leker, eller vid en skolgård. Det utan att vara "creepy". Observera sedan barnen och dess lekmönster. Du kommer snart att se vilket barn som är gruppens "buse" och vilka barn som är gruppens "retsticka". Kolla noga vad som händer när retstickan triggar igång busen.

Det roliga är att man kan ha en hel barngrupp med dessa "empatistörda monster" (som du och andra kallar dem) och det händer ingenting, de leker fint med varandra. Men så fort det kommer in ett barn som älskar att retas så åker det barnet ut med huvudet före (bokstavligen). Man undrar ibland varför, eller hur?

Absolut, några av dessa föräldrar verkar inte heller må bra. Som en normal vuxen person går man aldrig till förskolan och frågar pedagogen var någon annans barn är. Frågan är vad denna person ville göra om barnet var på förskolan eller om han hittade honom? Vad ville han göra med detta barn? Varför ska de andra barnen behöva se en sådan situation där fröken blev rädd och ...'s far letade efter A? Det är inte bara ett barn och hans familj som behövde hjälp i detta fall. Det finns fler barn och familjer som behöver hjälp både för sig själva och för andra barn och familjer för att vara säkra från potentiellt våld och mobbning.

Jag har aldrig någonsin skrivit ”empatistörda monster”! Jag vet inte vad du håller på med. Självklart ska man se till det barnets bästa också. Och det är definitivt inget barns fel. Vad det beror på vet vi inte här. Men detta handlar inte om barn som retar något barn. Men det är ju knappast bra att inte göra något åt situationen som fått pågå länge?!? Ansvaret här ligger på rektor och förskoleförvaltningen skulle jag säga. Inte föräldrar eller barn.

Ja, vi har redan konstaterat att förskolan inte har gjort det som ska göras, men det hjälper fortfarande inte att som förälder börja tjafsa om barn som inte ens är deras eget. Vet du något som inte vi andra vet? Hur kan du veta att det inte handlar om andra barn som retar denna pojke?

Du har fortfarande inte kommit med förslag på lösningar på hur DU skulle ha löst "problemet" inom de lagar som finns.

För att det har skrivits längre tillbaka i tråden om situationen som var. Inte ett ord om att barnet skulle ha varit retat eller liknande. Lät som en otroligt jobbig situation för de andra barnen och deras föräldrar.

Jag jobbar inte som rektor eller i förskolan så har ingen lösning för dem. Men som förälder till ett drabbat barn hade jag nog tagit hem barnet från förskolan. Försökt hitta en annan lösning tillfälligt med släkting som kan passa. I värsta fall sagt upp mig för att kunna ta hand om mitt barn på dagarna, hellre det än att det riskerar att misshandlas på förskolan. Ens barn är ju det käraste man har. Jag hade inte funnit mig i situationen med att skicka mitt barn till en förskola med ett våldsamt barn.

Nu får du tänka på att det här är barn till föräldrar som släpper sina 2-5åringar vind för våg utanför tomtgränserna med en GPS-klocka som skydd. Hela kvarteret behöver hjälp om man inte kan hålla sina barn under uppsikt och samtala med förskolan på ett sansat sätt. Men vi kan inte komma ifrån fakta att förskolan och dess huvudman har problem, inte enbart med kränkande behandling utan också att de har haft tak som har riskerat att rasa in på barngrupper (förskolan har skyddstoppats två gånger för två olika arbetsmiljörisker).

Tror du att dessa föräldrar skriver ut till JO att de har barn själva som gillar att retas? Av tusentals barn som jag har stött på med samma "problematik" som denna pojke antas ha har ett handfull av dem varit proaktivt utagerande. Denna personlighetstyp som vi pratar om är snarare reaktiv, dvs de bryr sig inte om andra barn eller leker fint med andra barn tills någon kompis börjar retas, ta saker eller håller på med andra orättvisor. Då kan det ta hus i helvete och man får ett enormt aggressionsutbrott (med rätta). Men för dessa föräldrar i Bildal är det helt okej att reta andra barn, men barnet som bli retat får inte säga stopp. De bryr sig inte så länge de kan släppa sina barn vind för våg ute på gatan i trygghet utan att någon ungen bråkar.



Om du inte har någon lösning ska du nog inte heller försöka beskylla förskolan för någonting. Du kan med säkerhet veta att huvudmannen för förskolan har utforskat och kartlagt läget i den barngruppen och vaskat fram lämpliga åtgärder. Sedan är du där igen "med ett våldsamt barn", en dömande attityd när du inte vet hur barngruppen fungerar.

Ja, som förälder har man valfriheten att byta förskola och skola. Passar det inte så kan man direkt byta.

Tusentals barn med samma problematik? Vad jobbar du med? De flesta träffar ju inte ens på tusentals barn.

Jag har däremot bekanta som arbetar i förskola (inte den här) som har berättat om liknande problematik med enstaka barn som slår och är farliga för andra barn. Speciellt svår blir situationen då ett sådant barn befinner sig i en grupp med mycket mindre försvarslösa barn i typ 1-årsåldern. Självklart retar inte 1-åringarna det mycket äldre våldsamma barnet! Nej personalen fick hela tiden lägga 100% uppmärksamhet på det våldsamma barnet för att detta inte skulle skada de yngre som dessutom var rädda för barnet! Och då fick förstås inte de andra barnen det de behövde av uppmärksamhet och omsorg eftersom personalen fick lägga så extremt mycket energi på att förhindra ett enda barn från att skada de andra.

Det trodde jag alla förstod att det finns barn som beter sig så. Vi hade ett sådant barn i lågstadiet när jag gick i skolan. Alla var rädda för honom. Jag sprang när jag såg honom, han kunde hoppa på människor för ingenting, slåss med pinnar, tja allt han fick tag på. Han fick ha en specialpedagog med sig överallt sedan. Han var väl inte elak på något sätt men helt galen och fattade ingenting av hur man beter sig. Antagligen ADHD och mer därtill skulle jag tro. På den tiden hette det väl damp. Jag tyckte det var jobbigt att vara på samma plats som honom. Jag tror han hamnade på någon speciell skola sedan för har inte sett honom sedan dess. Men de löste det ju ändå hyfsat med att han hade en assistent eller pedagog som vaktade honom hela tiden.

Ditt scenario kan säkert stämma ibland men det kan även det jag beskrev här ovan göra.

Kom tillbaka när du har arbetat inom skola, socialomsorg och barnomsorg en längre tid. Okej, vad tror du att denna ettåring gör i en social interaktion med detta, så våldsamma, barn? Vad brukar ettåringar göra bäst? Ja... sno leksaker! Varför tror du att större barn får dåndimpen på sina yngre syskon? Ja inte är det för att de bara finns där i rummet (till en början), utan för att de större barnen inte får vara ifred.

Att inte ha barngrupper som är mixade i för stora åldrar är ett perfekt sätt att åtgärda onödiga konflikter. Tydligen fanns det konflikter mellan ettåringar och femåringar i trådens fall. Vilka förskolor har en avdelningar där ettåringar och femåringar spenderar tid ihop? Andra saker man kan göra är att se till att barnet som "bråkar" får vara ifred och om denne leker med andra barn så får en vuxen se till att leken inte spårar ur, för ja, de barn som inte är följsamma i lekar brukar vara de som bestämmer reglerna i dem, vilket inte brukar gå så bra. Men det är enklare för förskolepersonal och föräldrar att skylla på ett barn än vad det är att verkligen ge sig en pedagogisk utmaning och anpassa miljön för den barngrupp man har framför sig.

Men sedan är jag, sedan 70-talet en trogen anhängare till TEACCH så jag har väldigt svårt att se individen som ett problembarn utan jag ser dynamiken i barngrupper och undervisningsmiljön som pedagogiska utmaningar till förbättring. Vi har inte samma filosofi kring världen: Försök inte böja barnet, det är omöjligt. Istället... försök enbart inse sanningen; det finns inget problem hos barnet. Då ser du att det inte är barnet som ska böja sig, utan problemen finns enbart hos dig själv.

Du har inga egna barn va? Är du galen? Jag hade inte velat att du hade hand om mina barn med din inställning. Ettåringar tar leksaker från storasyskon. Jag har själv barn i den åldern. Inte fasiken misshandlar mitt större barn sitt småsyskon om hen tar någon leksak? Aldrig! Det kan bli gnabb och bråk men det större barnet förstår ju att det andra är yngre och så gör ofta små barn. En femåring misshandlar ex inte en ettåring om den tar en leksak.

Jättemånga förskolor har mixade grupper. Alltså blandade åldrar, det borde väl du känna till? Jag tycker inte heller att det verkar ultimat, speciellt inte om man har våldsamma, utåtagerande äldre barn i gruppen.

Självklart vill man att en vuxen håller koll hela tiden. Men hur lätt är det om man är få i personalen och har många barn? Ett sådant barn behöver ju konstant uppsikt. Såklart bör ett sådant barn få vara ifred om de behöver, det bör alla barn få vara! Men vi vet ju båda att det sällan är möjligt i förskolan. Inte minst med tanke på att de är underbemannade.

Ingen i personalen eller bland föräldrarna har väl skyllt detta på barnet? Det är ju du som sitter och hittar på. Jag har inte läst det någonstans. Kritiken har varit mot förskolan, rektorn och förskoleförvaltningen! Att ett barn är våldsamt eller har problem med empati är ju bara ett konstaterande.

Så du menar att världen runt omkring ska alltid anpassas till individen? Det är tyvärr inte möjligt om alla individer ska ha världen runtomkring anpassad efter sig själva. Den utformas och anpassas snarare till normen.

Jag har själv en släkting med autism t ex men den personen går i specialanpassad skola. De kan ju inte anpassa den vanliga skolan efter den personens behov? När hen var yngre gick hen inte i förskolan. Det skulle inte fungerat bra. Allra minst för hen. Hen mår inte bra av att vara bland så många barn. Men ingen försökte heller tvinga hen eller anpassa hela förskolan efter hens behov.

Perfekt exempel då autism är ett spektrum och kan ge behov av helt olika insatser beroende på individen. Det finns gott om barn på spektrumet som går i vanlig såväl som särskild skola.

Jo säkert. Men här verkar det ju inte ha fungerat så väl? Väldigt sorgligt att höra att familjen känt sig tvungna att flytta pga detta också. Det är ju hemskt jobbigt för alla parter garanterat. Det är väl rätt uppenbart att just det här barnet borde fått mer stöd och kanske en annan barnomsorgslösning tidigare? Får hoppas att det fungerar bättre på nästa ställe och att alla får en lugn förskoletid utan våld och bråk. Jag hade själv reagerat starkt mot rektor och förskoleförvaltning eller förskoleledning om mitt barn var rädd för att gå till förskolan pga något våldsamt barn. Jag hade aldrig accepterat det, hade du?