Skandiamannen

SE:s utspel lördagen den 1/3 om att han bara några sekunder efter skotten hade sett den flyende yngre mördaren i mörkblå täckjacka försvinna in i gränden fyllde väl två funktioner: Dels presenterade han sig själv som ett av de allra första vittnena på mordplatsen (alltså kunde han själv inte vara mördaren), och dels bidrog han till att föra över polisens intresse från "radio-signalementet" (långrock och huvudbonad, som stämde in på honom själv) till "TV-signalementet" (den yngre barhuvade mannen med mörkblå täckjacka).

När det sedan på tisdagen den 4/3 gick upp för SE att "TV-signalementet" i själva verket hade beskrivit vittnet Lars (som alltså hade råkat blandas ihop med mördaren) så tvingades SE göra en del justeringar i sin berättelse (senareläggning av den påstådda iakttagelsen, detaljer från Aftonbladet om Lars utseende, och om exakt när, var och hur grändmannen nu hade stått "blick stilla" på en bestämd position och "tittat nyfiket mot mordplatsen"). Här växlade alltså SE över från att ha sett den flyende mördaren till att i stället ha sett vittnet Lars.

Så nu ordnade det ju ändå ganska bra till slut för SE, eftersom han fortfarande hade kvar sitt skydd av att från mordplatsen ha gjort en iakttagelse av en person inne i gränden en stund efter skotten. Men problemet var nu att alternativmördaren i den första versionen plötsligt hade gått upp i rök (dvs. han hade ju visat sig i själva verket vara vittnet Lars), så nu stod SE plötsligt utan alternativmördare. Och det var väl i den här vevan han fick uppfinna sin egen dubbelgångare, mannen som var klädd och utrustad som SE, och som SE nu trodde sig ha kunnat bli förväxlad med.