Citat:
Människorna på Saint-Barthélemy är på något sätt stolta över den Svenska prägel vi han sätta där. Jag läste i förbifarten för inte länge sedan att de just döpt en gata i Gustavia efter en känd Svensk. Minns inte vem då jag bara sprang på det i ointresse.Jag såg fram emot senaste avsnittet, som ung var 1700talets Sverige ett stort specialintresse för mig och jag hoppades på en slags "bot"görning angående Gustav III:s son Gustav IV Adolf, en person som det fram till 1900talet varit officiell politik att inte minnas (för att citera Herman Lindqvist) i år kom en biografi över honom av Mats Wickman som jag tänkt läsa. Inte för att han gjorde särskilt mycket, försökte "bara" starta krig mot Napoleon, elda upp typ halva Stockholm för att allt påminde om mordet på sin pappa, men också att han blev avsatt i en relativt odramatisk kupp och efter honom började man frånta kungen makten som Gustav III återinförde (det nämns bara i förbifarten). Sverige startade krig mot Ryssland på helt galna grunder och det var grunden till att konspirationerna mot honom tog fart och sedan ledde till mordet på operan. Det hade man kunnat gå djupare på, är trots allt ändå en väldigt stor del i vår historieskrivning. En kung blir skjuten. Eller att Gustav III försökte smuggla ut franska kungafamiljen å hade flera långtgångna planer som alla rann ut i sanden. Det känns väldigt framhastat.
Visst, jag förstår ju att de måste sålla en del men eftersom de valt - tyvärr - att fokusera stenhårt på kungen och vanligt folk bara nämns i samband med att det är krig eller pest, så var det senaste avsnittet mycket av en besvikelse.
Också ganska kul, från den här tiden finns ju massor av nedtecknat material, dagböcker, brev, protokoll etc, så man har ganska mycket hårda fakta att gå på men som inte används. Medan i början av serien kunde historikerna sitta och spekulera och gissa hejvilt från ett par benrester och måla upp väldigt mycket detaljer. Känns som att när det börjar bli för mycket verklighet och inte upp till fantasin så blir det inte lika roligt att berätta.
Då kan jag rekommendera, med förbehåll, "Historien om Sverige" eller vad Herman Lindqvists bokserie heter, man får läsa den med en tunna salt eftersom Herman har viljan att berätta en historia, behöver man tumma på sanningen för att det ska vara spännande så väljer han i 9 av 10 av fallen detta. Hans bok om Gustav III är den absolut bästa i serien dessutom, med mycket snask om privatliv och gud vet vad.
Vår del i slavhandeln kunde man också berättat mer om, huvudstaden i Saint-Barthélemy heter fortfarande Gustavia (efter Gustav III) och jag såg nån rese-youtuber nångång som var på en bar i stan och där fanns det lite svenska flaggor och annat, mest i förbifarten. Varför vi skaffade ön, det var ju en politisk gåva till oss, men vi blev lite blåsta för vi trodde att vi skulle få haka på slavhandeln men på ön fanns inte ett skit att hämta annat än arbetskraft som vi bara sålde vidare. Ganska usla kolonisatörer haha.
Angående Gustav IV Adolf, kuriosa sådär, alla porträtt, statyer etc på honom är borttagna, men han döpte faktiskt om ett par mindre städer i Norrland efter sin fru: Vilhemina, Fredrika och Dorotea. Dessa har kvar namnen, det låg väl för långt bort för att kungamakten skulle lägga märke till att kungen satt lite avtryck. För övrigt så är hans liv efter kungatiden också spännande och mycket är oklart så det lämnar ett stort pussel att bygga, han stack utomlands, bytte namn, levde urfattig och så vidare.
Nåja, nytt avsnitt imorgon... och från 1800 till 1920-talet finns det fan ta mig fotografier, videoklipp, ljudinspelningar bevarade.. så om de måste vara mer detaljrika eller hänger sig åt att gissa får vi se. Men serien som överlag blev bara pannkaka tyvärr. Påkostat Game of Thrones med grumlig bildningspotential (inget att visa i skolor m.a.o) och massa kostymer. Säkert jättkeul att få spela in och göra, men den lanserades ju ändå som något slags historie-epos, en modern Kalevala över Sverige..
Men som det mesta med det här landet så blir guld förvandlat till bajs och man känner sig aldrig riktigt nöjd med någonting.
Visst, jag förstår ju att de måste sålla en del men eftersom de valt - tyvärr - att fokusera stenhårt på kungen och vanligt folk bara nämns i samband med att det är krig eller pest, så var det senaste avsnittet mycket av en besvikelse.
Också ganska kul, från den här tiden finns ju massor av nedtecknat material, dagböcker, brev, protokoll etc, så man har ganska mycket hårda fakta att gå på men som inte används. Medan i början av serien kunde historikerna sitta och spekulera och gissa hejvilt från ett par benrester och måla upp väldigt mycket detaljer. Känns som att när det börjar bli för mycket verklighet och inte upp till fantasin så blir det inte lika roligt att berätta.
Då kan jag rekommendera, med förbehåll, "Historien om Sverige" eller vad Herman Lindqvists bokserie heter, man får läsa den med en tunna salt eftersom Herman har viljan att berätta en historia, behöver man tumma på sanningen för att det ska vara spännande så väljer han i 9 av 10 av fallen detta. Hans bok om Gustav III är den absolut bästa i serien dessutom, med mycket snask om privatliv och gud vet vad.
Vår del i slavhandeln kunde man också berättat mer om, huvudstaden i Saint-Barthélemy heter fortfarande Gustavia (efter Gustav III) och jag såg nån rese-youtuber nångång som var på en bar i stan och där fanns det lite svenska flaggor och annat, mest i förbifarten. Varför vi skaffade ön, det var ju en politisk gåva till oss, men vi blev lite blåsta för vi trodde att vi skulle få haka på slavhandeln men på ön fanns inte ett skit att hämta annat än arbetskraft som vi bara sålde vidare. Ganska usla kolonisatörer haha.
Angående Gustav IV Adolf, kuriosa sådär, alla porträtt, statyer etc på honom är borttagna, men han döpte faktiskt om ett par mindre städer i Norrland efter sin fru: Vilhemina, Fredrika och Dorotea. Dessa har kvar namnen, det låg väl för långt bort för att kungamakten skulle lägga märke till att kungen satt lite avtryck. För övrigt så är hans liv efter kungatiden också spännande och mycket är oklart så det lämnar ett stort pussel att bygga, han stack utomlands, bytte namn, levde urfattig och så vidare.
Nåja, nytt avsnitt imorgon... och från 1800 till 1920-talet finns det fan ta mig fotografier, videoklipp, ljudinspelningar bevarade.. så om de måste vara mer detaljrika eller hänger sig åt att gissa får vi se. Men serien som överlag blev bara pannkaka tyvärr. Påkostat Game of Thrones med grumlig bildningspotential (inget att visa i skolor m.a.o) och massa kostymer. Säkert jättkeul att få spela in och göra, men den lanserades ju ändå som något slags historie-epos, en modern Kalevala över Sverige..
Men som det mesta med det här landet så blir guld förvandlat till bajs och man känner sig aldrig riktigt nöjd med någonting.
Men jag tänkte ta upp allt klagande mot serien vilket jag inte riktar mot dig bara.
Först gnället på berättarkillen. Själv tycker jag han gör det bra med en behaglig röst. Att ens haka upp sig på detta är löjligt då det handlar om smak. Vissa hade nog föredragit Alexander Bard.
Sedan har vi urvalet av olika saker. Det är självklart att man inte hinner få med allt. Skulle man få med allt som varje individ tycker är intressant så skulle de fortfarande hålla på med stenåldern.
Programmet handlar om att väcka intresse och för mig vaknade ett intresse för just den första tiden efter istiden. Annars är det bara medeltiden som jag varit intresserad av.
Efter den tidiga medeltiden har programmet mest fungerat lite som en repetition och jag bävar för de sista avsnitten som känns helt ointressanta.
Folk som skriver i denna tråd har antagligen redan ett intresse för historia och detta program riktar sig inte till oss utan till de andra.
Jag kan tänka mig att tanken är att programmet kommer användas för att väcka barnens intresse för historia i skolundervisningen. Trots allt hade det väckt mitt intresse. Mitt nörderi för historia vaknade när min första hunds uppfödare pekade på en kyrka och berättade att där föddes Birger Jarl. Skolhistorian däremot hatade jag pga att lärarna inte fångade mitt intresse då det bara handlade om årtal.
och hur vägen dit varit.
