Citat:
Vad har du läst och hur har du kvantifierat deras inflytande? Jag vet från folk jag känner hur bra VDs kommit in och totalvänt trender åt det positiva, och jag känner även till fall där nya chefer helt har förstört företag. Jag är gift med en tidigare VD som lätt la ner 60h varje vecka och slavade för att hålla igång ett mindre företag. Oftast är den positiva betydelsen av en enskild chef försumbar i det stora hela, enligt vad jag har läst när man försöker kvantifiera deras inflytande. Deras inflytande har mest räckvidd åt det negativa, dvs att en VD i huvudsak kan påverka företaget kraftigt åt förlusthållet, men inte lika mycket åt vinsthållet. Deras bästa förväntade effekt är i regel att se till att skeppet inte sjunker.
Men det finns som sagt en personfixerad managementkult där många tror att supergenier som chefer är vad som makes or brakes ett företag, och det verkar vara väldigt mycket vidskeplighet och ovetenskaplighet som råder där. I grund och botten handlar ledarskap om utbildning och erfarenhet, precis som vilken annan tjänst som helst, och det finns inga rationella skäl till att dessa tjänster ska ha såna groteska lönesättningar.
edit:
Det finns sentida exempel på när chefer själva blir så uppslukade i sin kokaindrivna personkult och tror att de med djärva beslut kan få en verksamhet som fungerar helt okej att fungera superbra, att de närapå sänker företaget. Se han chefen för Unity (kommer inte ihåg namnet nu och orkar inte googla, men tidigare hög chef i Electronic Arts) som nytillsatt och utan kompetens eller kunskap om företagets faktiska verksamhet fattade en serie beslut, först en rad svårmotiverade och väldigt dyra uppköp av företag (som nyzeeländska Weta Digital (Peter Jacksons bolag som ligger bakom Sagan om Ringen), som man efter ett miljardköp lade ner eftersom man inte hade någon faktiskt användning av) och därpå ändrade företagets prismodell som skapade ett fullständigt uppror bland företagets kunder vilket skapade enorm badwill och en storskalig exodus från plattformen, och gjorde helt irreparabel skada på företaget och förstörde dess rykte för alltid. Jag har för mig att den chefen hade en lön som räknades i miljarder SEK från sitt tidigare jobb på EA.
Men det finns som sagt en personfixerad managementkult där många tror att supergenier som chefer är vad som makes or brakes ett företag, och det verkar vara väldigt mycket vidskeplighet och ovetenskaplighet som råder där. I grund och botten handlar ledarskap om utbildning och erfarenhet, precis som vilken annan tjänst som helst, och det finns inga rationella skäl till att dessa tjänster ska ha såna groteska lönesättningar.
edit:
Det finns sentida exempel på när chefer själva blir så uppslukade i sin kokaindrivna personkult och tror att de med djärva beslut kan få en verksamhet som fungerar helt okej att fungera superbra, att de närapå sänker företaget. Se han chefen för Unity (kommer inte ihåg namnet nu och orkar inte googla, men tidigare hög chef i Electronic Arts) som nytillsatt och utan kompetens eller kunskap om företagets faktiska verksamhet fattade en serie beslut, först en rad svårmotiverade och väldigt dyra uppköp av företag (som nyzeeländska Weta Digital (Peter Jacksons bolag som ligger bakom Sagan om Ringen), som man efter ett miljardköp lade ner eftersom man inte hade någon faktiskt användning av) och därpå ändrade företagets prismodell som skapade ett fullständigt uppror bland företagets kunder vilket skapade enorm badwill och en storskalig exodus från plattformen, och gjorde helt irreparabel skada på företaget och förstörde dess rykte för alltid. Jag har för mig att den chefen hade en lön som räknades i miljarder SEK från sitt tidigare jobb på EA.
Sanningen är att den absoluta majoriteten människor klarar inte av att vara bra chefer och är inte villiga att lägga ner all tid och det engagemang som krävs. Därför finns det en enorm brist och marknadspriset för dem går upp. Sen finns det självklart skräckexempel men de är inte representativa för helheten och de tenderar som sagt att försvinna. Sabbar du ett företag så är du bränd som VD på den privata arbetsmarknaden om du inte känner rätt människor eller har någon form av hållhake. Har du ett större företag så krävs specialiserad styrning för att det över huvudtaget ska gå runt.
Sen är en miljon i månaden är inte orimligt ändå, för det handlar inte bara om vad du i rena siffror presterar, utan bristen på folk. Anledningen till att en "vanlig" knegare "bara" har 25 - 35k i månaden är just eftersom de oftast är relativt lätta att ersätta jämfört med en bra chef. Många av mina gamla kollegor i sjukvården som hade universitetsutbildningar på 3-5 år hade i praktiken kunnat ersättas med en driven snubbe från gatan som utbildats på plats i 3 månader. Men det hindrar legitimation och social reglering. Därför ser vi nu t.ex. hur sjuksköterskelöner skjuter i höjden och de som arbetar "privat" kan ta ut runt 60 - 70k med OB. Tar vi en annan reglerad marknad med brist som elektrikerna, så ser vi samma mönster med löner på 40 - 50k för ett jobb som inte är supersvårt för en någorlunda intelligent människa. De presterar kanske inte mycket mer än andra knegare, men deras yrken kräver auktorisation och stänger därför ute en massa människor. Det är jävligt mycket lättare att hitta en städare än en bra sjuksköterska eller elektriker, det är mycket lättare att hitta en bra elektriker/sjuksjöterska än en bra chef och det är jävligt mycket lättare att hitta en bra mellanchef än en bra VD. Så länge bra VDs kräver miljonlöner kommer deras lön ligga där den ligger.
Åt andra hållet har vi idioter som jobbar i bristyrken för 30k som inom min gamla kår fysioterapeuterna. Vi är den yrkesgrupp som har haft legitimation av socialstyrelsen längst i Sverige efter läkarna och på vårdcentraler och specialistavdelningar på sjukhus fyller vi en funktion som kräver mångårig universitetsutbildning. Vi hade närmast läkarstatus förr i tiden. Men i takt med att yrket blev kvinnodominerat började de jobba för skit och ta sig an andra uppgifter helt utanför vårt område. Och eftersom många av samhällseffekterna av det vi gör utöver akut sjukvård är väldigt långsiktiga, bryr sig inte dåliga mellanchefer och regionmänniskor om att ersätta ordentligt när de anser sig ha dåligt med pengar. Jag själv och många andra skarpa människor har lämnat, men många jobbar kvar och ribban på universitetet och legitimation har blivit löjligt låg. Sen gnäller de över sin "låga" lön och mer än hälften av de som jobbar på vårdcentral är missnöjda med sitt val av karriär.