Skandiamannen

Du har en ovanlig teori. Att SE är mördaren och inte mördaren. För det är där du hamnar när du kopplar ihop klocktittandet och bakåttittandet.

Men problemet är väl ändå språngmarschen. Springa efter för att meddela något han hört från en totalt okänd kvinna? Alltså i en teori som ett vittne som var på mordplatsen ca en och halv minut före polisen.

Springa halvhjärtat efter några poliser som han ser framför sig, eller springa allt vad han har för att springa efter poliser han inte ser längre etc?

Ett småjoggande in i gränden borde aldrig mynna ut i att han kände sig förväxlad. Endast fullfart efter poliser han inte såg känns rimligt i så fall eller?

Eller är detta i liknande stuk som ankomsten till mordplatsen i din bok?

Nej, det är det naturligtvis inte.

Klocktittandet påvisar ett kontrollerande beteende, men det utfördes aldrig IRL av GM-SE.

Bakåttittandet påvisar ett kontrollerande beteende, och det utfördes av GM-SE.

Kort sagt, beteendet återkommer både i lögnen och i sanningen, enligt denna hypotes.

Man tappar inte ett karaktärsdrag eller en egenhet bara för att man drar en vals?

Är det verkligen så? Det verkar skilja minst tre minuter mellan versionerna.

I intervjun med FR lägger han fram att han försökte bli hörd innan ambulansen hade kommit, men i andra versioner skedde detta efter att ambulansen hade åkt? Palmerummet tolkar det första förhöret som att polisen redan var där när SE kom fram.

Ändå lyckades SE se LJ ...

Drog HJ, SG & Co innan patrullen med Lena L började ta anteckningar? När Ulf K börjar plåta är det AD:s taxi som står där.

"Ointresset" först kan ha varit för att det ännu inte var tillräckligt många poliser för att hålla förhör.

Nej det finns ingen logik i hans språngmarsch men folk menar på att han kan ljuga om saker men att han då endast ljuger för att få bekräftelse....

Att han skulle springa in i den mörka gränden där en GM kan befinna sig för att hinna upp polisen och berätta vad ett annat vittne sett är bara inte sant !

Dessutom så var polisen plötsligt borta när Engström når Luntmakargatan för hela den storyn bara är lögn...

Jag vet inte exakt vad vittnet SE håller på med. Att han slirar med olika förlopp är ostridigt. Det är tänkbart att han påbörjat något litet språng in i gränden. Och därefter hör han något på mordplatsen som blommar ut till förväxlingen när han dagen efter fäster sig vid detaljer i signalementet och samtidigt är av uppfattningen att GM hade blå täckjacka. Sen lever den här saken sitt eget liv - han är det jättetidiga nyckelvittnet och pusselbiten som polisen ignorerar. Och delar i signalementet avser honom och är därmed i delar fel, vilket inte korrigeras. De lyssnar inte!

Det är kanske vittneslogiken.

GM-logiken, hur ser den ut?

Vi har en individ som, om han blir känd, kan räkna med att bli utpekad av vittnen på mordplatsen. Han kontaktar därför utredningen och meddelar att han sprang i gränden och nog blev förväxlad. Och så var den strategin genomförd. Men han nöjer sig inte med det, utan han poserar dessutom i Rapport och i varje tidning som är intresserad och tjatar om detta. Och placerar sin språngmarsch allt längre efter GM:s.

I den kritik som GM-SE i sin förbittring över att förbises driver mot polisen, så senarelägger han deras ankomst till mordplatsen alltmer. 1989 anländer Söderström först kl. 23.28. Därefter tar det väl någon minut innan piketpoliserna springer in i gränden. Klockan är därmed närmare halv tolv när SE påbörjar sin språngmarsch.

Så när GM blir utpekad av mordplatsvittnen efter att sin ivriga exponering i riksmedia, så tänker han sig vara skyddad mot detta i kraft av påhittet att han sprungit på samma plats som GM åtta minuter efter denne?

Och samtidigt verkar han i andra sammanhang berättat att han jagade GM i gränden?

Det här liknar agerandet att GM skaffar sig skydd genom att placera sig intill statsministern i skottögonblicket och med tiden allt närmre.

Som man skulle kunna tänka sig att stolligt vittne höll på.

Behöver man ha känd identitet på en person i ett sammanhang likt detta när man vidareförmedlar en uppgift? Annars framstår saken som misstänkt?


Jag tror att i vittnesscenariot så har språngmarschen någon motsvarighet i verklig händelse.

Hans transport med klocktittandet från S44 till annonspelaren är påhittad i förseningsscenariot.

Han hittar ju inte på sitt vansinniga klocktittande för att han lider av tvångssyndrom, utan det är mycket tydligt hans förklaring till att han missar allt som pågår i omgivningen. Vilket han gör eftersom han inte gick på Sveavägen vid den tidpunkt han berättar och inte heller stod intill skottögonblicket som han berättar.

Varför GM som faktiskt gick på Sveavägen vid tidpunkten berättar det här är ej möjligt att begripa. Inte heller att han så intensivt undviker att se GM och skotten.

Vilken tid börjar Ulf K plåta?
Finns hans samtliga bilder upplagda någonstans?

Men det där är ett antagande som inte är särskilt väl underbyggt. Ser man till SE:s personlighet så var han en vän av ordning, med en ordnad tillvaro i Täby-villa, samma långa anställning sen många år, alltid klädd i skjorta och slips, jobbar sent för att hinna göra det han åtagit sig att göra osv. I denna framtoning ingår att man passar tider, för annars betraktas man som icke skötsam. Därför kan han mycket väl ha tittat flera gånger på armbandsuret, precis som han flera gånger försöker ta reda på utstämplingstiden. Det ingår i personlighetstypen.

Nu målar du upp en allt för simplistisk bild av Engström.
Det finns flera vittnen om att han var allmänt “stökig”, svårt att passa tider och inte lyckades få ihop vissa aspekter av sitt liv, tex ekonomin.

En närstående har till och med kallat honom för “inte riktigt vuxen”.

Om man vill förstå varför SE säger som han gör dagen efter mordet (och varför han några dagar senare tvingas ändra sin berättelse), så måste man nog börja med att kolla in vad som rapporterades i radio och TV under mordnatten/morgonen. Det gick alltså ut två helt olika versioner av vad som hade hänt under kvällen:

I radioversionen hade Palme skjutits av en man med lång mörk rock och någon slags huvudbonad, och som sedan sprang in i gränden.

I TV-versionen var den flyende grändmannen en yngre barhuvad man iklädd mörkblå täckjacka, och här fick man dessutom ett intryck av att ett vittne som hade befunnit sig mycket nära mordet sedan hade sprungit in i gränden.

Om SE nu på morgonen ville ha en roll i det här historiska dramat (eller ge en förklaring till att det förekom uppgifter om en man med lång mörk rock och huvudbonad), så var det väl naturligt att han valde att haka på och förstärka TV-versionen.