Citat:
Ursprungligen postat av
K.M.M.Hansson
Jag är medveten om att dagens kulturliv är präglad av att man skapar konstgjorda stjärnor. I min artikel tar jag upp att ordförande i statliga Konstnärsnämnden är anställd av en Bonnierstiftelse som själv bedriver konsthall. Sedan lyfts Fatima upp av DN som ägs av Bonnier. Därefter får hon ytterligare draghjälp Konstakademien som får stöd av det statliga Kulturrådet.
Min tolkning av det hela är att det pågår ett lurendrejeri där man gemensamt lurar människor att köpa hennes usla "konstverk" genom att kultureliten sätter "godkänd"stämpel på henne. Vinnaren är såklart Bonnier som kontrollerar vem som skall lyftas upp till att bli "stjärna" (eller sänkas) genom sitt medieinnehav.
Många har ett argument att statens pengar behövs i kulturen för att man skall säkerställa att man slipper sådan här spekulativ rovdjurskommersialism men nu finns det enligt mig uppenbarligen tydligt även där. Skall folket acceptera att sådana saker bedrivs med deras skattepengar? Jag säger nej och det är en av anledningarna till att jag hade rensat ut hela Konstakademien om jag fått chansen eftersom de uppenbarligen inte kan se bra konst från dålig eller att de är med i lurendrejeriet.
Till inte ringa del håller jag med, men det blir svårt att dra gränser.
Här är en artikel där Moallim själv är inne på lite av det du skriver om.
https://kunstkritikk.com/stockholm-syndrome/
Citat:
...Sometimes, it is the artists who expose them. Fatima Moallim, who caught the public’s eye at the aforementioned Moderna Exhibition, later took a stand at the 2021 Gothenburg Biennial, which thematised Sweden’s colonial history. Since her work had nothing to to with the subject matter, she felt like she was invited to represent a group. Instead of going along with it, she exhibited a small photo of her face, like on an ID card, placed in the middle of a huge white passepartout, holding up a sign that read “I claim my right to be complex.” She told me that her work came from the frustration of being constantly treated as a representative rather than an artist, her art becoming less important than the curator’s ability to project their agenda onto her identity...
Det är ganska dåligt när det blir så.