"Smile" - (1975)
https://www.imdb.com/title/tt0073722/
Melanie Griffith, Annette O'Toole, m.fl.
---
Vi har väl alla sett mer eller mindre parodiska skildringar av knepiga amerikanska skönhetstävlingar.
Särskilt för yngre flickor.
Så vi förstår att det kan vara lite märkligt, från alla de deltagandes sida - och långt utanför.
Detta är emellertid inte en parodi.
Inte heller strävar den efter att vare sig försköna, glamorisera eller det motsatta, hela detta "skönhetsfenomenet" i den amerikanska kulturen.
Om man kan kalla den för någonting så är det mer en nästan hjärtlig betraktelse över det lokala engagemanget för dessa tävlingar.
Vi får alltså lov att följa några av deltagarna, en skönhetstävling för tonåringar, bland småstäderna i Kalifornien.
Engagemanget är stort, både från arrangörernas sida (som mest av allt verkar vara från det lokala näringslivet, tex bilhandlare osv, och naturligtvis från deltagarna och deras familjer.
Även andra, utomstående får tillfälle att titta in.
Och vad ser vi, om inte två stycken skådespelarinnor som ska komma att bli ganska så välkända med tiden.
Men nu är det 1975, och de är fortfarande inte torra bakom öron än.
Dvs Melanie Griffith och Annette O'Toole.
Men självklart ligger fokus på deltagarna.
Vissa av den är mera avslappnade och erfarna, medans andra är nervösa och nybörjare - återigen finns det en del som är, bara störiga ...
Det finns ingen riktig handling, utan det är mest en väg till tävlingen och sen är den färdig.
Finns det något som ger filmen något utöver det, så är det i de enskilda porträtt som görs.
Och, vi ska inte glömma att denna är från 1975.
En helt annan tid än den vi kanske känner igen från USA.
Här var det mycket mer tillåtande, och t.o.m. i den annars så överdrivet hårt hållna skönhetstävlings-grejen så kunde man här tillåta sig att prata med sexualiserade glimtar, trots att det var vuxna karlar och flickorna var tonåringar.
Ja, det kunde t.o.m. göras mer än bara pratas. Även om inget visades, så hintades det ganska så tydligt om hur vissa kunde ligga sig fram till höga placeringar.
Eller, hur en av de medelålders fäderna från lokala näringslivet som höll i showen, tom. kunde prata med sin "nyfikne" pubertetsyngling därhemma om "hur spännande det är när kroppen börjar bli vuxen."
Ja, det var en annan tid, 1975.
Ändå var det aldrig över det acceptabla. Trots att man kan fråga sig vad som är gränsen i det amerikanska samhället.
---
Det är svårt att prata sig varm om en film som inte har någon egentlig handling.
Det såg mer ut som en dramadokumentär än en spelfilm.
Det som kunde vara ite roligt, det var alltid något som de enskilda stod för.
Som den latinamerikanska delägaren, som hela tiden avslutade alla sina framträdanden med att hylla sina mexikanska rötter - och försökte fresta domarna med hemlagad Guacamole, eller andra mexikanska rätter.
---
Det var inte en jättebra film.
Kanske det mest är sådana som älskar att gå på skönhetstävling som tycker om den filmen. Det har kanske blivit en slags kultfilm för just den delen av populationen t.o.m.
Men för alla oss andra ... jag vet inte om den ger så mycket.
Betyg:
2 av 5
