Citat:
Ursprungligen postat av
glaskulor
Tolkar det precis som du. Och då ammar ju inte HT så han har ju kunnat gå ut med Lars från dag 1. Att han inte tar en timmes promenad varje dag är sjukt. Då hinner HT ”riva av” lite jobb också.
Fyra dagar efter jag födde mitt första barn och var så trött och sliten och hormonell och bröstvårtorna blödde och allt var bara kaos i kropp och huvud så sa min man åt mig att amma bebisen så länge det bara gick, sen att jag skulle gå och lägga mig för att sova och sen ta en lång dusch. Han gav mig en kexchoklad och det dyraste schampot han hade hittat i mataffären (haha) och gick ut med vårt barn i vagnen i tre timmar. Bebisen var heltokig när de kom tillbaka och hade skrikit de sista fyrtio minutrarna av deras promenad och han hade varit rädd att folk trott att han tjuvat en barnvagn med nån annans bebis i men sa att han hade ställt ett alarm på tre timmar på mobilen för han verkligen ville ge mig de timmarna för att sova och duscha ifred. Jag tänker fortfarande på det, såhär många år senare, att det var bland det finaste han gjort för mig under alla våra år tillsammans, och speciellt som nyblivna förvirrade föräldrar.
Tycker det är så jäkla viktigt att lita på att ens partner också klarar av allt som man som mamma gör (förutom amma då, men det gör ju inte Hanna, Såå….) även om det känns och är jobbigt i mammahjärtat. Men det är ju liksom inte en främling man lämnar bort barnet till, det är ju den andra föräldern. Usch på Hanna ooch usch på Kevin som inte står på sig!