Citat:
Ursprungligen postat av
Tor-Odensson
Kan någon ärligt förklara hur hovrätten tänkte när de sänkte straffet för JJ med förklaringen att mord ej var avsikten? (Även om den faktiska förklaringen finns hos hovrättsnämndemännen, och inte folk här på fb)
Om mord ej är avsikten, så ropar man på hjälp eller ringer 112 (tekniskt sätt också rop på hjälp), om ej direkt efter så följande timmar eller dgr efter händelsen.
Om vi nu antar att JJ inte kunde ropa eller ringa på hjälp (pga möjlig psykogen chock, vilken i och för sig borde hindra de andra sakerna hon utförde efter händelsen också, som köra bil, förflytta kroppen, handla varor och hamburgare, och tända eld), så transporterar man inte kroppen och gömmer den i skogen, samt gör sig ej av med den mördades tillhörigheter som nyckel, cykel och mobil, om avsikten ej var att mörda.
Om vi nu på något sätt ändå bortförklarar allt som JJ gjorde den kvällen och att hon ej var kapabel att ringa eller ropa på hjälp, så åker man inte dagen efter och inhandlar varor och sedan tillbaka tar sig tillbaka till kroppen och tänder eld på den, om avsikten ej var att mörda. (för att hon inte skall ligga ensam och bli uppäten av djur, och "jag har alltid velat bli kremerad"). Skitsnack. Vadå, har vi lejon i Sverige som mumsar på människolik? Hur döda människolik har blivit uppätna av djur i Sverige? (och då menar jag inte naturlig förruttnelse och insekter)
Men trots detta, så ger vi JJ ytterligare en chans. Ok, om hennes avsikt inte var att mörda, så nekar och bortförklarar man inte händelsen för förhörsledarna i flera veckor och försöker skylla på andra personer som grannen under, för att sedan börja berätta sanningen långt senare.
Hur kan hovrätten inte se detta? Dvs att JJs avsikt var att mörda. Ok hon kanske inte hade planerat detta i flera år, men vilken annan avsikt kan hon ha haft?
Hon blev dömd för mord.
Däremot ändrades uppsåtet från avsiktsuppsåt till det lägsta, likgiltighetsuppsåt.
Johanna dömdes alltså för att uppsåtligen ha dödat Tove.
Det är de objektiva omständigheterna runt
hennes agerande vid brottet som ledde till denna bedömning, även om andra bitar inte gått att bevisa. Hennes egen berättelse ligger till grund, då man inte kunnat motbevisa den, samtidigt som Toves skador stämmer med hennes berättelse, utom tiden för brottet. Man säger i domen att man inte kunnat utesluta bidragande och påskyndnade dödsorsaker och inte heller kunnat fastslå hur länge stryptaget varat.
Dock att skadorna på halsen visar att det varit ett inte obetydligt tryck- "ett kraftigt stryptag".
Man har även tagit med konflikten och övriga omständigheter in i bedömningen (s nedan).
Detta medför att man inte kunnat avgöra om stryptaget varat så länge att skadorna passerat det stadie då döden var oåterkallelig.
Eftersom bidragande och påskyndande dödsorsaker inte helt kan uteslutas är det inte
ställt utom rimligt tvivel att Johanna Jansson höll kvar sitt strypgrepp om Tove Tönnies hals så länge att kroppens vitala organ passerat den punkt i kvävningsprocessen där förloppet inte längre kan hävas."
"
Det har varit fråga om ett kraftigt strypgrepp, men det har inte gått att utreda exakt hur länge Johanna Jansson höll sitt grepp om halsen"
Enligt domen valde Johanna livsfarligt våld, när det fanns andra alternativ. Att Johanna visserligen säger att hon släppte greppet snabbt, men samtidigt höll kvar tills Tove minst var medvetslös visar på likgiltighet för utgången.
Efter våldet gjorde Johanna
ingenting för att hjälpa Tove. Hovrätten anser att ett chockliknande tillstånd stämmer dåligt med hennes ageranade direkt efter att Tove dött, vilket de inte heller tror ska ha skett strax efter hemkomsten, utan strax innan grannen skjutsar Johanna till McD.
Detta visar på tydlig likgiltighet inför att Tove dog och denna inställning fanns även under strypningen enligt hovrätten.
"Främst med hänsyn till att det inte är utrett att Johanna Jansson höll kvar sitt grepp till dess att Tove Tönnies var död är det inte bevisat att Johanna Jansson handlade med avsikt att döda Tove Tönnies (avsiktsuppsåt) eller att hon hade insikt om att döden var praktiskt taget oundviklig (insiktsuppsåt). Den fråga som hovrätten i stället ska ta ställning till är om det är bevisat att Johanna Jansson handlade med så kallat likgiltighetsuppsåt, vilket är den nedersta gränsen för uppsåt"
(sid. 29 domen)
Enligt hovrätten gav inte utredningen tillräckligt stöd för att Johanna var medveten om att det fanns en mycket stor sannolikhet för att Tove skulle dö, men hovrätten anser att genom Johannas
tillvägagångssätt måste hon insett att det fanns en avsevärd risk att hon skulle kunna dö. Tove var påverkad av alkohol, fälldes handlöst så hon slog huvudet i golvet, Johanna satte sig på henne och tagit ett hårt och inte helt kortvarigt strypgrepp.
Johanna måste enligt hovrätten också
varit medveten om att ett strypgrepp med viss kraft och varaktighet är livsfarligt.
"
Det avgörande är därmed om Johanna Jansson i gärningsögonblicket var likgiltig inför effekten, dvs.inför att Tove Tönnies skulle dö."
Hovrätten kommer också fram till att Johanna fattade att Tove var medvetslös när hon släppte greppet, men att det är inte ställt utom rimligt tvivel att Johanna höll kvar strypgreppet tills det inte fanns någon återvändo.
"
Hovrätten har kommit fram till att huvudorsaken till att Tove Tönnies dog var
kvävning till följd av manuell strypning, men har också konstaterat att det inte går att
utesluta att det kan ha funnits andra bidragande eller påskyndande dödsorsaker.
Eftersom bidragande och påskyndande dödsorsaker inte helt kan uteslutas är det inte
ställt utom rimligt tvivel att Johanna Jansson höll kvar sitt strypgrepp om Tove
Tönnies hals så länge att kroppens vitala organ passerat den punkt i kvävningsprocessen där förloppet inte längre kan hävas"
Hovrätten säger också att ingen av rättsläkarna har kunnat fatslå hur långvarigt strypgreppet varit och därmed kan det gått till så som Johanna har sagt, det är inte motbevisat.
"
Johanna Janssons beskrivning av hennes eget agerande mot Tove Tönnies inte är
motbevisad. "
Man har även tagit ställning till
konflikten, sökningarna och hatsångerna. Det
har gett stöd för att det gått till som Johanna sagt om stryptaget på Tove. Vikten har däremot legat mer på de objektiva gärningarna vid brottet.
"
Omständigheter av detta slag ger stöd för att det varit på det sätt som Johanna Jansson berättat, dvs. att det var hon som tog ett strypgrepp på Tove Tönnies."
Så likgiltighetsuppsåtet är det som påverkat straffet i sänknade riktining till 16 år, och man säger att det inte finns några förmildrande eller försvårande förutom att Johanna angripit Tove på ett brutalt och överraskande sätt. Staffet ligger därför på 16 år, vilket är normalstraffet under dessa omständigheter.
Däremot anses gravfridsbrottet ligga på den övre delen av brottets straffskala (6 mån- 4 år). Här anger ma inte hur långt straff, men säger att "
de försvårande omständigheterna är betydande."
"
Sammantaget gör hovrätten därför den bedömningen att de uppgifter som Johanna Jansson
lämnat i denna del har haft väsentlig betydelse för utredningen och därför ska leda till
en inte obetydlig nedsättning av straffet."
Så nämner man aspirationsprincipen: "aspirationsprincip (varje tillkommande brott får ett allt lägre genomslag på det sammanlagda straffets längd)", vilket leder till att man hamnar på 16 år totalt, utifrån likgiltighetsuppsåt för mord, grovt gravfridsbrott och lindring av straff genom att hon de uppgifter hon själv lämnat om sitt handlande.
Alla citat är från hovrättsdomen. Fetningarna är mina.
Vad gäller Johannas agerande runt gravfridsbrottet, har hovrätten dömt detta brott som grovt, och inte tagit hänsyn till hennes förklaringar om kremering och värdighet.
Djurangrepp är dessvärre även vanliga i Sverige, inte bara från insekter. Fåglar och andra vilda djur såsom räv, mård, grävling mm, kan göra sitt till.
Som misstänkt är det inte olagligt att ljuga eller undandhålla. Det är åkagaren som har ansvaret för att visa att den misstänkta är skyldig (hela bevisbördan), och inte den misstänkte som ska visa sin oskuld.
Finns det bevis för något och den misstänkte ljuger om detta, kan det dock ligga den misstänkte till last. Då kan man ha som misstänkt en sk förklaringsbörda. Det kan ju undergräva din trovärdighet inför en utredning och slutligen en domstol om du siter och ljuger om sådant som är dig motbevisat.
