Citat:
Ursprungligen postat av
Vitis
Men faktiskt, det var en av mina funderingar när vi gick i väntans tider:
Vad gör jag om jag inte tycker om mitt barn?
Självklart var den frågan tabu (särskilt om den ställs av den blivande mamman).
Att i en grupp med småbarnsföräldrar berätta att jag funderade så skulle vara som att hosta rakt ut i början av pandemin; alla skulle undvika en.
Allt sker inte automatiskt. Har man egna problem som gör en lite mer självcentrerad eller till exempel adopterar eller blir bonusförälder kan man behöva bonda aktivt till barnet.
Man ska inte tänka att man
bara kommer älska det av rena farten. Det egna måendet eller hur öppen man är känslomässigt för andra människor påverkar också utöver t.ex hormoner vid graviditet och förlossning/amning.
Det kanske låter tabu men människor är inte spontant ärliga heller med hur de känner. Det beror på att det
aldrig är barnets fel om en människa är för mentalt trött för att orka eller kanske har en kris osv.