Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Hela diskussionen om Grandmannens signalement behöver vi kanske inte gå in på här, för den har vi dryftat i ett antal utförliga inlägg redan tidigare. Du kan nog även tänkas blanda ihop olika gubbar typ Wennerlings ångestgubbe med Tensonmannen. Utanför Grand finns ju en hel del folk som kan sammanblandas men längs vägen till Dekorima finns bara en gubbe med.

Men för att hålla kvar lite så ville jag höra efter med dig hur du tänkt dig det där med att Birger Elmér skulle ha "sprängt egna firman" genom att orkestrera IB-affären. Det tycker jag är en intressant idé som trots din egen inställning till frågan nog ändå kan tänkas ha kopplingar till Palmemordet. Därför är jag lite påstridig om det här, för om du tänkt igenom problemet så vore det fint att höra lite mer om de tankegångarna. I all vänskaplighet ska tilläggas – så att ihärdigheten inte missförstås.

[quote=bartram|86944281]
Jag upplever inte att Jallai är seriös. Han verkar driva någon slags partipolitik. Han har exempelvis jämfört IB med STASI och det är ganska löjeväckande. IB höll koll på en del extremindivider (tack för det, IB) och hade ca 5000 personnamn i sitt register. Att jämföras då med SÄPO som hade över 300 000 namn i sina register. IB sysslade främst med utrikesresor, såsom normala underrättelsetjänster gör i hela världen. Omvärldsanalyser. Inget konstigt med det.

Du ska ha tack för det lästipset, Bartram. Jag läste igenom lite snabbt nu och tyckte inlägget innehöll en del intressanta idéer om händelseförloppet och hur det ena leder till det andra.

Den huvudidé jag har om saken är emellertid betydligt enklare, men samtidigt också betydligt radikalare. Om vi går tillbaka ända till Wennerström-affären så kom tipset om två sovjetiska mullvadar i den svenska tjänsten in redan 1956, från KGB-avhopparen Vladimir Petrov. De två mullvadarna kallades för "Örnen" respektive "Getingen". Sedan tog det alltså sju år innan det svenska kontraspionaget inringade Stig Wennerström, varpå omorganisationen av den militära tjänsten alltså följde enligt tidigare inlägg.

Wennerström har alltid förknippats med "Örnen", som enligt Petrov skulle vara militär. Däremot lyckades man aldrig inringa "Getingen", som skulle vara diplomat. Min busenkla idé om saken är att man förväxlat de två mullvadarna. För på 1950-talet när Petrov kom med tipset så hade Wennerström under ganska många år varit i diplomatisk tjänst, och därför är det fullt möjligt att man uppfattat honom som diplomat i första hand och militär i andra hand. Om så är fallet så är Wennerström i själva verket "Getingen" medan "Örnen" är militären. I och med att man trodde sig ha hittat militären så letade man efter en diplomat – dvs på fel ställe enligt min busenkla idé.

Då ser du, att om militären ifråga skulle råka heta Birger Elmér, ja då betyder ju avslöjandet av Wennerström att förutsättningarna skapats för att sätta just denne Elmér i förarsätet för hela den militära underrättelsetjänsten. Det är precis det här som är min hypotes om vad som hände, och varför man gjorde bondeoffer med Wennerström som man ändå redan uttömt som informationskälla.

Ungefär så tänker jag mig den operationen. Och när man väl placerat sin egen gubbe i förarsätet på den militära sidan har man gått vidare till Säposidan med ungefär samma agenda. Men till skillnad från Thede Palm som vek sig snabbt så stötte man på hårdnackat motstånd inne på Säpo. Därav striderna under 1970-talet och in på 1980-talet, som alla hänger ihop och som sedan utmynnar i Palmemordet. Men däremellan har vi även spionaffären Stig Bergling. Precis som med Wennerström har vi två mullvadar där också, varav den ena (Bergling) blir tagen medan den andre sitter kvar i orubbat bo. Om min hypotes för Wennerström-affären är korrekt så trillar ju även svaret fram på vem den "högre mullvaden" i Bergling-affären var.

Sedan tycker jag precis som Jallais gästskribent (Jan Uddgren) att det ser ut som om Palme vid någon punkt svängde om från IB-sidan till Säposidan. Den punkten torde vara IB-affären skulle jag tippa. Det där har jag varit inne på i ett antal inlägg, att det var någonting som skar sig mellan Palme och Elmér just i och med IB-affären. I dagsläget har jag svårt att sätta fingret på exakt vad det kan vara, men den information vi har pekar i alla fall i den riktningen och med lite mer pillrande och grunnande kan vi kanske tids nog blottlägga grunden till surdegen. I alla fall menar jag att det är den surdegen som sedan jäser så till den grad att den till slut utmynnar i Palmemordet.

Den moderate riksdagsmannen Nic Grönwall lär ju ha menat, att orsaken till Palmemordet var att Olof Palme fått information om just en högt uppsatt sovjetisk spion. Det stämmer med min idé om saken och hakar dessutom i Ulf Lingärdes uppgifter om kontraspionage-operationen på mordkvällen, som gick ut på att gripa en högt uppsatt svensk militär på bar gärning i dennes kontakter med öst. Så allt det här hänger ihop, i alla fall enligt den här teorin som jag håller på och jobbar med.

Notera nu att det inte är Jallai som skrivit detta utan jag refererar till en insändare som Jallai publicerat på sin blogg. Sen ifrågasätter jag också AJ:S seriositet. Jag har skrivit en hel del om detta om du ser på min inläggshistorik.
Men det innebär nödvändigtvis inte att allt han skrivit skall kastas på sophögen, och än mindre inlägg
skrivna av andra personer , vars text och person bör bedömas på sina egna meriter

Jag har inga som helst belägg för att IB sprängde sig själv i luften. Det är bara en känsla. Jag har alltid tänkt och tyckt att IB naturligtvis blev vansinnigt sårbart då det beslutades att IB skulle vara en hemlig t.o.m. för riksdagens ledamöter. Det måste ju lätt kunna uppstå en slags utpressningssituationer?

Håkan Isaksson (på papperet sparkad?) kontaktar Peter Bratt som sväljer betet och börjar jobba. Guillou (IB-snubbe) ansluter sig ganska snabbt och hjälper/övervakar Peter Bratt att skriva ihop artiklarna och har full kontroll på vad som avslöjas. Ja, Guillou informerar ju även Pierre Schori och någon annan politiker om vad som ska hända och det gör säkert även Birger Elmér på sin kant.

Något måste ju vara lurt med IB-affären. Det är iallafall min känsla. Men att göra en koppling mellan GBU och Palmemordet eller tänka sig att kontorsnissen Birger Elmér går omkring på Sveavägen med ett vapen lika stort som en spädgris för att skjuta Palme - nä, det låter som helt fria fantasier i mina öron.

Jag kan inte låta bli att fundera på om det hade förändrat någonting om man gjort en rekonstruktion av mordet med Lisbet Palme + en rekonstruktion med Stig Engström.

Jo men det här du säger om hur IB-affären gick till, det stämmer i alla fall i grova drag med hur jag själv tänkt mig saken. Som du mycket riktigt säger så "är det något lurt" med det hela, och i min läsa luktar det orkestrerat inifrån. Jag läste ju Anna-Lena Lodenius' nya bok om IB-affären bara häromveckan, och den förstärkte känslan men inte därför att hon pekar åt det hållet utan snarare därför att hon inte gör det.

IB-affären är en av de två feta korvar som 68:orna polerat på i 50 respektive 38 års tid. (Tänk "polish the turd"!) Den andra polerade korven är då Palmemordet. Tittar man på Kennedy så har jänkarnas 68:or ihärdigt polerat den korven under 60 års tid, så den är idag verkligen ett blankt skinande objekt som man kan spegla sig i men som inte luktar så gott om man sätter kniven i det.

Det är det här fenomenet jag vill åt, och då tycker jag att din intuition verkar gå i rätt riktning i alla fall vad IB-affären beträffar. Det där tycker jag vi kan grunna över på varsitt håll och återkomma till lite längre fram. Just nu håller jag på med en massa annat, så jag har liksom huvudet någon annanstans. Men tids nog ska jag definitivt försöka skära itu den där korven som heter IB-affären. Som jag ser saken kan innehållet i den mycket väl ge insikter om innehållet även i Palmemordskorven.

Däremot undrar jag lite över vad du nu säger om Palmemordet. Det första som måste sägas där, det är att jag aldrig någonsin föreslagit eller ens tänkt att Elmér skulle ha skjutit Olof Palme. Det är ju vad du underförstår, men så har jag aldrig framställt det. Utan alla mina framställningar av logistiken och förloppen kring Palmemordet innefattar ett tvåmannascenario, där mördaren är någon annan än Tensonmannen. Så det där med Elmér med spädgrisen, det kan du glömma. Det är ju idiotiskt.

Sedan kan man nog diskutera Elmérs fysiska form vid tiden för Palmemordet. Min uppfattning är att han var i bättre kondition än du vill framställa det som, men naturligtvis ingen elitidrottare.

Så jag är alltså inne på ganska konkreta kopplingar mellan IB-affären och Palmemordet. Du tänker inte i de banorna, men det tycker jag inte behöver stå ivägen för en produktiv dialog i IB-änden av det hela. För din del kanske det ter sig lite "off-topic" i och med att du själv inte ser några kopplingar – i alla fall inte i det här skedet – men där tycker jag nog ändå att du kan tillåta dig att tänka lite högt om saken.

Kanske vi kunde ajournera för tillfället och återkomma till det här lite längre fram? Tack i alla fall för lite synpunkter idéer som startplatta för vad jag gärna ser som en längre diskussion, fast lite längre fram då.

Herr Dalulven, jag tycker vi lägger bort titlarna.

Ynglingens historia fäster jag inte någon större tilltro till. I alla fall inte den delen om att någon annan "yngling" än SG hunnit göra upplivningsförsök med "munmotmun-metoden" och avbrutit innan SG kom fram till mordplatsen.

Det enda stödet för detta är i så fall vittnet BGI:s avvikande berättelse och HJ:s felaktiga minne om att han kört ner till Apelbergsgatan och vänt där. Båda lika osannolika.

Men visst det kan ha sett ut så här också med HJ:s U-sväng. https://i.imgur.com/3o878ii.jpg
Bara märkligt att ingen av passagerarna i HJ:s bil verkar ha sett GM. Men det kanske hade att göra med deras berusningsgrad.

Det som förändrat mest är om JÅS hade varit med på någon av de första två rekonstruktionerna, och helst den med JA. "Ja, det var du som kom fram till bilen!"

Då hade Sherlock Holmér antagligen inte gjort sitt katastrofala felslut i mitten på april, om mannen i ljus rock ... som fördröjde det oundvikliga i 8-9 månader, eller rent av: 30 år.

Frågan är när bilden på JÅS togs egentligen. Är den ens tagen i Stockholm? Ännu ett mysterium.

Om Skandiamannen hade fått vara med, vilket han så hett ville, kanske fler än GS reagerat på honom.

LP vettifasen, de som är mitt i en så kaotisk händelse får antagligen massor av intryck.

Svaret på frågan fås, om det är en reporter fotograf som tagit fotot, genom att ta fram negativet och de data som skapas samtidigt som fotot togs.

Där skall finnas datum och klockslag.

Varför är det ingen som pressar Pressen att publicera det?

Jag personligen ser ingen koppling alls mellan IB-affären och Palmemordet. 1973 och 1986. Det är ganska många år emellan de två händelserna. Vi ajournerar och kan gärna prata IB-affär en annan gång. Tack!

Till dig, herr HAARP, vill jag säga att jag är betydligt nöjdare med den här kortare u-svängen. Ska man hårddra det är den nog ännu något kortare för som du ritat den nu så skulle han ha nog ha krockat med Jan-Åke Svensson. Dessutom får du ju runt honom 180 grader, men i verkligheten stod taxin med bakänden pekande snett ut mot Sveavägen. Så står man om man inte kommit runt.

Om Svensson så rullar man normalt sett fram förbi övergångsstället när det blir grönt om man ska svänga vänster. Så jag tänker mig att Svenssons bil står med bakhjulen på övergångsstället medan Åke Larssons står bakom med framhjulen på övergångsstället, ungefärligen då när det smäller. Sedan står de ju stilla där ett litet tag medan Johansson och Ljungqvist svänger runt.

Den andra grejen om Johansson och den flyende mannens händer tycker jag är intressant. Inte för att det material som Johansson lämnat efter sig duger till någon bevisning, men ändå tycker jag att du har liksom fått upp vittringen på något intressant där.

För saken är, att den flyende mannen – eller Åsmannen som jag kallar honom – redan har den lilla väskan framme när Nieminen & Zahir får syn på honom. Under språngmarschen uppför trapporna har han inte plockat fram den, och just därför finns bara två möjligheter.

Antingen har han tagit fram väskan precis uppe på krönet eller så har han plockat fram den nere vid mordplatsen innan Jeppsson får syn på honom. Möjligen har han haft den framme redan vid skjutningen, men mer troligt har han plockat fram den under språngmarschen.

Så det är alltså fullt möjligt att han håller på och ta fram den lilla väskan medan han springer iväg in mot barackerna. Det skulle i så fall förklara det som du tillskriver Hans Johansson, att mannen höll händerna framför sig på något sätt.

Sedan tyckte jag även att din idé om handskarna är värd att beakta, men i så fall verkar det kanske rimligare att han tagit av sig handskarna än satt på sig dem. Det menar jag oavsett om han är gärningsman (enmansscenariot) eller medhjälpare (tvåmannascenariot).

Om han är gärningsman så är det rimligt att han har handskar på sig när han skjuter. Då kan man tänka sig att han tar av sig handskarna direkt efteråt, kanske för att göra sig av med dem någonstans på vägen.

Om han inte är gärningsman så är det fortfarande rimligt att han har handskarna på sig ute i kylan innan skotten, men att han får ta av sig dem efter skotten för att sedan kunna "joxa" med den lilla väskan. Då tänker jag mig att han försöker rota rätt på något som finns i väskan, och om man ska göra det så vill man nog helst inte ha handskar på sig.

Det jag menar att han rotar efter är antingen nycklar eller en anteckning om portkoden till Regeringsgatan 85, för det är dit han verkar försvinna efter krocken med Robrandt & Samson runt hörnet på Regeringsgatan.

En detalj som också intresserar mig där på David Bagares Gata är hur Jeppsson verkar ha sett någon röra sig in mellan ett par parkerade bilar nedanför bygget vid Johannesgatan. Om den iakttagelsen är riktig så kan det rimligtvis bara handla om Åsmannen. Men vad gör han där i så fall?

Saken är ju, att när Jeppsson kommer upp dit så har det ändå gått lite tid, vilket betyder att Åsmannen i så fall måste ha stannat till lite efter att Nieminen & Zahir försvunnit ur sikte. Av det intensiva rotandet i den lilla väskan att döma så är en rimlig idé att han stannar för att leta rätt på det han söker efter i väskan. Kanske rätt nyckel på en större "vaktmästarknippa"? Eller kanske får han slå i anteckningsboken efter portkoden? Något i den stilen tänker jag mig det här "nyckelspåret".

Lite gods där för dig att begrunda medan du pillrar vidare i Åsmannens handföring. Oavsett frågan om gärningsmannaskapet så är du och jag i alla fall på samma våglängd i att sätta likhetstecken mellan Grandmannen, Tensonmannen och Åsmannen. Just därför intresserar mig dina idéer om handföringen och hur den hänger ihop med den lilla väskan.