Är konkurrensen på relationsmarknaden idag hårdare än innan?

Rätt chockerande, men en god illustration av läget.

Sanningen är att kvinnor tror att dem vill ha en partner, men inser i mötet med män att de inte duger. I ärlighetens namn tror inte jag att vi kvinnor duger heller.
Men det är min erfarenhet och hur jag tolkar vad jag ser. Rätta mig om jag har fel…
Män vill ha supersnygga unga tjejer som går med vad som helst.
Tjejer och kvinnor har blivit vana med kärleksbombande män som senare visade sig ha läst en manual för hur de ska få dig intresserad / förälskad/ i säng.
Han var alltså aldrig intresserad och nyfiken, och blir snabbt bekväm eller oengagerad.
Kvinnan som söker något som är genuint och speciellt börjar swipea igen.. vilket mannen redan gjort under hela tiden de träffats.

Något bättre finns runt hörnet (tror vi), därför blir vi aldrig känslomässigt intima eller verkligen satsar.
Idén om själsfränder eller den andre som är perfekt för dig är bara en villfarelse tyvärr

Själv fick jag faktiskt visa leg på bolaget när jag var hela 41 (är 46 idag), men har alltid haft ett pojkaktigt utseende, som gjort att jag i en del sammanhang varit sedd som "bara barnet" eller "en snorunge" i sammanhang där äldre människor varit med. Jag har försökt bygga på lite för att bevara den där pojkaktigheten, med gott resultat, och har tur med håret, som ännu är mörkbrunt och relativt välbevarat. Vissa män kanske tycker att man "tappar i personlig pondus", men jag vill känna mig yngre och fräschare, gärna på bekostnad av den.

Mycket handlar om att jobba med de personliga uttrycken. Vi har en tendens att "lägga oss till" med saker och attribut med åren som faktiskt får en del att se lastgamla ut redan efter 40. Men jag kan tillägga att det kan krävas en hel del psykisk energi för att lyckas ens något sånär. Det är inget för lata människor, kan man säga. Men hur vi påverkas av varandra och varandras personliga uttryck kan ibland vara av avgörande betydelse, och andras påverkan på oss, både mentalt och psykiskt, är ofta starkare än vi kan förledas att tro, eftersom vi ofta vill se oss själva som individuella och självständiga (oberoende av andras påverkan). Jag sällan klätt mig i kostym eller ens finkläder, förutom vid städade sammankomster, då jag aldrig gillat att känna mig snobbig. Men har numer börjat tänka att det ändå skulle ge en en fräschare look.

Jag anser att man kan göra så gott man kan efter de förutsättningar man har. Men alla har sina utseende-ideal och vi brukar forma oss efter dem.

Män med pojkaktiga utseenden är det synd om då en ung, ful kille kan få bättre odds än en snygg äldre kille som ser barnslig ut. Men efter 30 finns sällan sådana problem med "pojkigt" yttre. Skrev med en snubbe som är rätt trevlig (har skrivit flera vändor med honom) och tror han är 26 (brukar glömma allas åldrar, år fastnar inte i minnet längre så lätt) men när han skickade en bild när han satt utan tröja på överkroppen ville jag kasta åt honom en tröja genom telefon och skrika åt honom att klä på sig. Pojkigt är inte positivt bredvid manligt. Men det är lättare för er som attraherar lite yngre tjejer då.

För min del kvittar det. Jag vill göra en ansiktslyftning sen och renovera ansiktet lite men äldre ska jag bli. Jag är ingen ungdom och känner mig inte så och passar inte med ungdomar. Då har jag en energi som de säger, fastnat i tjugoårsåldern sa en snubbe. Men jag tycker inte så. Man måste se att jag inte har något ansvar skulle jag ta hand om ett barn så skulle jag givetvis behöva vara väldigt mer restriktiv med vad jag skriver online här till exempel då man hade något att leva upp till.

Jag vill vara så snygg jag kan vara för att vara jag och min ålder. Jag vill känna mig fräsch och ta hand om mig av lite självkärlek men i det innebär det att lägga om kosten till det bättre och det i år. Bli starkare i kroppen. Inte sträva efter att se ut som en tonåring i kroppen igen.

Jag vet inte vad du menar med lathet. För 3-4 åt sedan hade jag fortfarande kvar min tonårs kropp mer eller mindre och det krävde inget. Däremot blev jag deprimerad (på en normal nivå) och började överkonsumera skitmat och godis. Resultaten idag kan inte trollas bort. Dallrig hud som inte är fast och gäddhäng på armarna. Lägg till dålig hållning efter åratal med mobilen. Men så jäkla illa är det inte och förövrigt är min kropp, min.

Håret förstår jag inte heller. Det med att raka av sig är så jäkla sent nittiotal början på tvåtusen talet när alla snubbar skulle se ut som gangsters och förfula det yttre. Är typ max 4-5 snubbar jag någonsin ens tyckt passat i det. Alltså mitt ex var ful som fan och en riktig äcklig narcissist som började håna om att någon annan lirare hade rakat sig för att se ut som mitt ex kompis (påstod exet, väldigt oklart att så hade varit fallet). Det var bland de sista gångerna jag såg honom på några år (fängelsestraff). Så kom han ut och hade rakat av sig håret och såg ut som han halvt om halvt överlevt en mangel. Det var snarare han som ville se ut som sin polare vilket hade blivit rätt svårt då de var väldigt olika.

Det räcker inte med att raka av sig håret för att se ut som någon och det är förövrigt väldigt sänkande är det kommer till marknadsvärdet för en vanlig snubbe. Tror jag genom hela mitt liv raggat på ett par, kanske tre killar som varit snaggade och då har iallafall två av dem sett särskilt bra ut. En pojkvän hade jag (innan mitt narcissistiska ex drog rakapparaten över huvudet) som var rakad men så fort han fjäskade för mig lätt han snagget växa ut lite så att jag skulle trippa på tårna för honom. Finns ingen pondus i att ta bort håret men det är en fördel om man förlorat mycket hår. Har man en stadig kalufs så är det bästa att ha kvar den. De flesta har inte heller de rätta ansiktena för att vara rakade. Som mitt ex, helt för mycket när han dök upp efter att ha häcklat andras frisyrförändringar 🙄 Blek men rödmosig smalfet, osymmetrisk och elak. Nej du behåll håret så länge som du kan istället.

Kostym och så är alltid snyggt om man har rätt till kroppstyp, hudton osv i skärning och färg. Men man ska välja sina tillfällen och inte klä upp sig när/där det inte passar eller klä ner sig vid andra. Jag bekymrat mig aldrig över sammanhanget utan tar det som jag själv vill. I min generation var ju kostym inte särskilt ovanligt när killarna skulle se ordentliga ut så jag tycker nog att det alltid är fräscht att klä upp sig lite lätt vid vissa tillfällen. Inte om man ska vara hemma och dricka några öl och se en film dock.

Många män är bra på att klä upp dem själva men samtidigt se avspända ut i det de tagit på sig och det är det viktigaste. Att man kan bära upp kläderna så att de passar ens personlighet och sedan är det mindre viktigt vad det är för kläder.

Vi hade lärare i skolan som var över 40-50 och hade välbevarade hårsvall. Sen på 2000-talet blev det inne mer rakade skallar och jag tror personligen att många mäns tidiga håravfall beror på att de inte har levt så hälsosamt. Levt på skräpmat och varit rökare bl.a. När jag diskuterar detta med hår på män efter 40 i bl.a. sociala medier så menar de att män med hår efter 40 är "omanliga". Jag ser det som tvärtom. När jag var barn på 80-talet och tonåring på 90-talet var män 40+ med hår de mest manliga männen. Men moden förändras och jag kan känna mig lite vilse i dagens verklighet.

När jag var i tonåren sa en del av mina jämnåriga att man skulle gnugga på hakan för att få mer skäggväxt. Nu har jag börjat tillämpa det fast på håret, med bra resultat. Jag vill tillägga att jag inte dömer och vet att det när som helst kan ändra på sig, men jag gör vad jag kan för att framstå som något sånär attraktiv. Kvinnor som skriver på forumet Familjeliv.se tror att alla ensamma män per automatik är män som tillåter sig att förfalla, ligger i sängen och kollar på Netflix och käkar chips och blir feta och oattraktiva. Jag vill inte tillhöra den ligan.

I skolan brukade de manliga lärarna säga åt killarna att ta av mössor och kepsar för att de inte skulle bli tunnhåriga tidigt.

Tappar man håret så finns inte ett val men jag motsätter mig verkligen att det skulle vara "manlig" att inte ha hår på huvudet. Det är extremt få killar jag någonsin sett som passat utan går på huvudet. Det är då män som passar i det mesta. Nej det värsta jag vet är rakat eller direkt efter långt hår på män som också sågs som någon manlighets grej ett tag. Extremt få män som passar i det också. Men alla män kan arbeta med ett tjockare hår och framhäva utseendet. Sedan finns rakade sidor också det någon dum ide många killar hade. Majoriteten såg inte kloka ut. Personligen så tröttnade jag med första pojkvännen

Någon nämnde doft men alla män som luktar gott, luktar gott oavsett hur många snubbar jag har haft som burit samma dofter. Aldrig haft negativa känslor inför en väldoftande karl. Bra frisyr, bra doft är mer maskulint än att börja slinta med rakapparaten (fadea eller vad det kallas) eller dra bort allt när man inte behöver. Såklart, har man blivit tunnhårig är det en del av åldrandet och ok men varför ta ut åldrandet innan?

Skäggstubb däremot, 3-5 dagars är riktigt hett. Men samma sak där, jag ogillar verkligen skägg som är långt. Då ska man tänka på att jag som hatar rakat ändå raggat upp några snubbar genom mina dar men aldrig en skäggig en. Så full har jag aldrig varit.

Men skäggstubb det är som ett tjockt hår, blont hår eller lockigt eller vågigt hår- man kan bli kär för mindre 😍 Alltså även när man inte känner sig attraherad är det så himla fint när solen lyser i några dagars skäggstubb.

Alltså vi kvinnor förfaller isåfall lika mycket. Jag äter och gör inte så mycket men jag försöker röra på mig en del. Men för att få mer fart i mig är jag mer i behov av en PT eller någon som skrämmer livet ur mig så jag springer som aldrig förr för tanken på att vara snygg är inte tillräckligt lockande för att go all in, när det gäller ytan. Men jag ska bättra mig lite i år och träna hemma o så.

Jag är absolut inte lockad av att ge mig ut på marknaden igen. Fyfan 🤮

Helt klart män har blivit som kvinnor med sin jävla looksmaxxing, springa och skaka proteinpulver på gymmet som att mani har utbrutit, ha någon sorts mild ätstörning, klippa sig varannan vecka minst märker knappt någon skillnad, noja för vilket märke det måste vara på kläderna, använda produkter i ansiktet och kosttillskott för att se "finare" ut, stå för maten eftersom kvinnor knappt kan stå i köket det är verkligheten för många av dagens unga män 18-30.

Operationer av olika slag i ansiktet och hårtransplantationer är väl vad framtiden har att erbjuda.

Kvinnor har kort och gott löjliga krav idag. Man har en eller två meningar på sig att göra bra ifrån sig medan hon själv inte gör ett skit. De utger dig för att vara seriösa men vill mest bara höra snabba coola repliker av topp 1 %-männen, knulla och gå vidare. Av alla kvinnor på tinder så är det de snyggaste som är kvar pga sjuka krav. De är egentligen helt alldagliga kärringar men tror att de är speciella för att de råkade födas snygga. Sen har kvinnor så pass mycket bagage idag att det är olönt och osannolikt att hon blir ens egen tjej.

Kolla bara kvinnors manshatiska inlägg i alla dessa trådar. Nedvärderande och jämför närhet från en katt som bättre än en människa. En riktig manshatare med andra ord. Ska jag som kille tycka att närheten från en råtta är bättre än en kvinna utan att vara kvinnohatare.

Alla dessa vidriga attityder är väldigt närvarande hos dagens kvinnor och roten till det är den vidriga feminismen. Skulle en kvinna dessutom låtsas inte behöva mig så skulle jag själv gillrat en stor fälla. Inget ska vara på låtsas och jag är inte hennes tidsfördriv.

Sen tror kvinnor att bara för att de är snygga att det räcker för ett förhållande. Kvinnors egenskaper och attityder är bedrövliga när det kommer till ett förhållande. Och så kan kvinnor aldrig vara ödmjuka med att de vill ha en man eller behöver en man. De har jämt den där nedvärderande synen att mannen ska "förtjäna" henne och att hon ska sitta på sina höga hästar. Vem fan är hon och vaffan har hon gjort för mig? Inte ett jävla piss den narcissistiska horan. Ljuga och manipulera och spela psykologiska spel är vad som funkar idag men man har kört ett varv med alla knep så relationsskiten har hamnat i nåt dödläge

I kommunistiska samhällen som Sverige är på god väg att bli så har allt blivit ett privilegie. El, resa, bra vård och alla tidiga självklarheter går ur händerna på oss. Folks karriärer är senarelagda med minst tio år pga att det är ett privilegie att ha en bostad.

Att skaffa kärring har så gott som blivit ett privilegie som bara är få förunnat. Resten kanske får one night strand en gång om året och brödsmulorna. Att på riktigt träffa en kvinna som planerar för en livslång relation finns inte idag. Alla är lössläppta manshatiska begagnadfittor med sjuk attityd.

Men blir ni ungdomar aldrig kära nuförtiden?

Visst finns det mannshat här, men det du skriver osar stora mängder kvinnohat också. Är du medveten om det?

Ja. Det var meningen. I Sverige är manshat tillåtet medan kvinnohat är stigmatiserat och inte alls accepterat.

Undrar vilken manual som säger åt folk att kärleksbomba kvinnor eftersom att detta nästan ALLTID är en säker väg in i att bli ratad eller friendzonad då det är kontraproduktivt i relation till hur attraktion fungerar.