Citat:
Ursprungligen postat av
censuria
Såklart att det inte var bra för 100 år sen, men nu handlar det om att kvinnan ska vara hemmafru till barnen börjar skolan. Ska det vara så svårt att ta in fast jag skrivit det typ 10 gånger?
Japp, sociologi och annat skräp är politisk "vetenskap" och ska förbjudas. Just eftersom det inte är vetenskap.
Ja, liberalismen/socialdemokratin var bra en gång i tiden, men som med mycket annat kring sådana här ideer så tenderar de att gå för långt. Pga sådana som du. Läs Djurfarmen för mer förståelse, mr Napoleon.
Varför inte både innan och efter att barnen har börjat skolan? För vilken arbetsgivare vill anställa en person som varit borta från arbetsmarknaden i minst 6-8 år? Och när barnen har börjat skolan blir det läxor osv. Det är mycket att göra kring barn fram till de flyttar hemifrån, fast på olika sätt genom olika åldrar. Så varför ska hemmafrulivet upphöra just då? Hon kommer inte vara särskilt anställningsbar och hon kommer ändå ha mycket att göra med barn och hushåll. Så ska söka hon jobb och nobbas också... mastigt.
Och vem ska försörja henne om hon och maken går isär? Ska han fortsätta försörja sin exfru då? Hur blir det för honom? Hon kanske bedrog honom med en annan och hennes otrohet är anledningen till skilsmässan. Och så har han försörjningsplikt för henne och får se barnen väldigt sällan... Eftersom han ju jobbar och hon går hemma, så blir det ju naturligt att det är hos henne barnen ska bo. Hur blir det för honom då? Och för barnen?
Eller ska han fortsätta vara gift med henne, fast hon vänsterprasslar? För som sagt: anställningsbar är hon ju inte.
De båda blir fast med varandra av ekonomiska skäl och för barnens skull. Inte bra förutsättningar för ett fint samliv. Inte bra för barnen.
Och ser vi krasst, så skiljer sig 50%. De gör det därför att de
kan. Men hade de inte kunnat så hade de suttit fast i dåliga äktenskap som varken de eller deras barn mår bra av...
Och de andra 50% som håller ihop, håller kanske ihop just för att båda jobbar och båda hjälps åt med hem och barn. Flera av dessa äktenskap kanske också hade varit olyckliga om frugan varit hemmafru. Se på Melissa. Hon vantrivdes som hemmafru och skiljde sig.
Det allra bästa är att båda parter har utbildning och jobb innan de gifter sig och skaffar barn och att båda hjälps åt med hem och barn om båda jobbar. Sedan får de väl göra upp om vad som passar dem bäst vad gäller föräldraledighet/gåt ner i tjänst osv. De får mer garderade liv (för alla livets omständigheter) och kan göra upp om liv som passar dem båda. Slipper sitta fast vid varandra om de inte funkar som par osv. Och barnen får ha sin pappa mycket också, även om de går isär.
Jag och min stora kärlek har båda gått ner i tid sedan vi fick barn. Innan barn jobbade jag mellan 100-130%. Och min stora kärlek jobbade mellan 80-100%. Nu jobbar jag cirka 80% och min stora kärlek jobbar 60%. På så vis får vi mer tid över till familjen. Hushållet hjälps vi åt med, men min stora kärlek gör något mer där eftersom jobbar mindre. Och jag bidrar något mer ekonomiskt, eftersom jag jobbar mer.
Men de fyra första åren av barns liv, vore det bra om mamma eller pappa kunde vara hemma mer/helt. Det är först vid fyra års ålder barn har behållning av att vara i förskolan. Och då kan det också vara en bra och fin mjukstart för barn inför skolan att vara i just förskolan.