Omöjligt att träffa kvinna via vänner som 40+ man

Google säger mig att dessa två ställen ändå är rätt likt folkets hus i förort på vardagskväll. I alla fall mer likt det än forns tiders danspallats i centrum av städerna. Absolut inget fel i dessa arrangemang, men nog är det mer hobby än nöjesliv.

För att återknyta mer till trådens ämne så kan jag konstatera att ingen dragit mig med på dans heller. Hobby eller inte. Jag vet att en del halvytligt bekanta verkar vara lite i dsnssvängen. Hade det inte varit rätt naturligt om någon av dem försökt fått med mig till ett dansställe när jag var nyskild? Det här att identifiera en människa som behöver hjälp att hitta nya sammanhang och introducera denne i en ny social miljö verkar helt enkelt inte vara något svenskar gör. Särskilt just efter en separation behöver man ju ofta otroligt ned hjälp att ta sig för saker eftersom livet är tungt och rörigt. Ändå säger folk "du borde gå ut och dansa" istället för "jag åker till Liljekonvaljeholmen på torsdag det vore kul om du följde med".

Liljekonvaljeholmen verkar f.ö. ta paus i år med hänvisning till svårigheter att komma igång efter pandemin. Trist att läsa om ännu ett pandemioffer. Sverige blir lite tristare.

Men varför ska det vara andras ansvar att fixa roligheter åt dig? Du är väl vuxen? Jäkligt gnällig offermentalitet du har lagt dig till med.

Åk dit själv och klistra på dig en liten roligare attityd så finns det en chans att du får en rolig kväll. Eller sitt hemma och gnäll över att dina polare inte daddar dig, så får du garanterat fortsätta vara ett offer.

Vänta nu, du vet inte något om vilka initiativ jag tar eller inte tar. Trådens ämne är dock svårigheterna att träffa någon via vänner eftersom man inte bjuds med på saker som singelman. Då anknöt jag till det och noterar att jag faktiskt inte heller dragits med på dans.

Dessutom är det faktiskt så att möjligheten att knyta nya kontakter ökar dramatiskt om man dras in i något av en person som redan finns i det sammanhanget. Ja man kan lära känna folk genom att ensam dyka upp någonstans. Men det är oerhört mycket större sannolikhet att man gör det om man blivit inbjuden av någon insider. Min erfarenhet är att människor är rätt dåliga på att bjuda med folk.

Du kan själv anordna storslagna fester och bjuda in många. Skriva att deras vänner och bekanta, singlar och par, är välkomna. Säg att första ölen ingår. Är du kemist (tänker på profilbilden), bjud på like hemkokt MDMA för bättre stämning.

Efter en nyårsafton i ensam stillhet, trevligt på sitt sätt men i alla fall utan chans att träffa någon partner, så fyller jag på med nya funderingar i tråden.

Jag firade nyårsafton ensam. För precis som inbjudningarna till eventuella fester uteblir resten av året så uteblir de för nyår. Det slår mig hur annorlunda livet var för 25 år sedan. I ungdomen hade man ett socialt nätverk som gjorde det självklart att man hittade fester på nyårsafton, ibland var man den som ordnade dem. Och på dessa fester fanns andra singlar. Inte för att jag då lyckades med några nyårsragg, men chansen fanns. Idag är jag mindre bortkommen och skulle kanske lyckas med raggen, men nu finns inga fester. Inte heller finns några att bjuda till fest. Alla jag känner firar med "nära och kära" och är nöjda med det.

Samtidigt noterar jag i sociala medier att andra i min ålder och livssituation verkar ha liknande partyn som i 20-30-årsåldern (mindre fylla sannolikt). Andra sitter ensamma som jag. Tyvärr är det människor i den yttersta kretsen av min jättestora filterbubbla så jag kan varken bjuda in mig till festerna eller bjuda de som sitter ensamma. Istället funderar jag på det här med hur olika sociala sammanhang vi hamnar i. Anledningen till att just jag inte träffar några singelkvinnor på hemmafester hos mina vänner och bekanta är framförallt att just mina vänner och bekanta inte anordnar några hemmafester. Inte ens på nyårsafton. Samtidigt kan jag ju föga förvånande notera att de där som anordnar och går på fester sällan är singlar så länge. Jag ser dock ingen uppenbar social skillnad mellan oss som är ensamsittare som singlar eller firar med familj om vi kan, och de som anordnar fester för varandra.

Så frågorna jag sitter och funderar över på nyårsdagen är två:

1. Vad är det egentligen för skillnad mellan festfixarkretsarna och oss andra?
2. Och hur ska man kunna hitta och bli insläppt i festkretsarna?

Du får väl bjuda in folk själv. Ordna en fest. Eller problemet är att du kanske inte känner några att bjuda in?

Håller med föregående talare. Du är ju vuxen. Du kanske dessutom utstrålar en desperation. Det brukar vara så med folk som förväntar sig att bli inbjudna. Det kan stöta bort folk med. Dessutom känner jag inte till så mycket folk i det övre ålderspannen du nämner. Som festar. De flesta har barn och ägnar sig åt det. Eller andra aktiviteter.

Festlivet är något som de flesta lämnar bakom sig runt 25 års åldern. Speciellt om det finns barn involverat. Brukar vara mest middagar/parmiddagar som den kategorin ägnar sig åt. Om man kommit över 30 i alla fall. Om jag tittar på min egen omgivning och arbetskamrater. Finns inte mycket singel pappor och mammor som sitter på fester. Och hoppas leva om livet igen. Det tåget har gått. Det får man acceptera ibland. Finns ju fler ställen än på fester du kan träffa folk. Tänker jag.

Det kanske är en förklaring till varför. Innan du säger åt var och varannan att det är off topic. När folk kommer med förklaringar till dig. Som faktiskt rör ämnet. Som du uppenbarligen inte tycker om att höra.

Har inget fungerat till 40+ lär det låta likadant om tio år. Många tanter blir väl knullade av yngre grabbar som i sin tur har brist på lämpliga i sin egna ålder. Sverige är liksom inget land att vara i och leta livskamrat bland alla andra män i mansöverskottetvochven totalt degenererad kultur.

Men bii kriminell eller dörrvakt till en klubb annars, då börjar det säkert nappa vartefter om du får ett rykte som lockar någon. Kanske lite sent för det med..,

Det jag läser om dig är att du kanske möjligtvis varit extrovert i yngre dagar men blivit mer introvert. Jag kan absolut ha fel men jag har varit i din sits och tyvärr finns ingen räddning förutom att du tar tag i saken.

Lättare sagt än gjort men du behöver gå på AW med jobbet för att lära känna mer folk. Bjuda in till padel, bio, tennis osv med olika grupper av folk.

Medan du bygger din sociala krets så ska du jobba på dig själv vid sidan om med allt ifrån gym till utveckling av social kompetens och utbildning.

Det är ett hårt arbete varje dag att uppnå saker men du kommer må bättre vilket gör att folk kommer se det på dig.

Utöver det så ska du ut och resa. Planera för varenda resa du gör. Skriv i din kalender hur du ska resa, vad du ska göra, vem du ska socialisera med och lär dig tekniken att vara obekväm i livet.

Sverige är ett land där det sociala samspelet inte fungerar. Folk kommer bara ihåg dig när man har behov av din vänskap eller dig som person och därför behöver du bara ha dig själv som din egna bästa vän.

När en kvinna ser att du lever livet och är så framåt så kommer hon automatiskt att falla för dig och det gäller tvärtom också.

Människor som är ensamma ses ner på i Sverige och man trycker ner dessa ännu mer genom exkludering

Inget fel på TS utan den sociala miljön i Sverige som är dyster där folk som är ensamma utesluts för att man inte vill ha någon i bilden som sticker ut. Om du talar med andra människor i resterande värld som Frankrike eller USA så bjuder man över människor som har svårt att få någon med på middag, event eller någon social tillvaro.

Svenskar är väldigt för sig och vill ha den här ensamheten men det går ju ut över vissa i samhället som inte vill vara ensamma och kanske vill träffa någon. I Frankrike har man vinkvällar, sportevenemang och annat där allt ifrån par till singlar kommer.

Vi har ett slutresultat på varför Sverige blir dystert mer och mer varje dag. Man måste verkligen vara obekväm i Sverige och fråga ut folk om man vill gå med på det/det eller det men det är vanligt i Frankrike att en upptagen kvinna går ut med en singelman för exempelvis konsert, teater

Man vet inte vad man ska göra om kulturen i Sverige som utesluter människor som är ensamma ännu mer.

Jag bjöd in min mans bror på nyårsafton så att han inte skulle vara ensam och tänkte bjuda en singel tjejkompis men då fick jag till svar ifrån min man att hans bror inte dejtar mindre attraktiva kvinnor. Hur fan vet man det om personen aldrig får en chans

Min slutsats är att svenskar är komplicerade människor och så har vi TS som är
mindre komplicerad och vill ha lite mer gemenskap som man hade som ung

Säkert redan nämns, men försök ta kurser. Kanske dans, många kvinnor dansar salsa. Eller ta en språk kurs eller yoga. Men det borde vara något du har intresse av att göra. Är du bara där för att ragga så kommer det inte gå så bra tror jag.

Sen skulle jag nog vilja tipsa om att söka dig kanske till en asiatisk eller syd/central amerikansk community. Dessa brukar vara oerhört varma och inkluderande. Jag har varit på en latin amerikansk kyrka i Sverige och alla var supervänliga. Sen absolut far man inte dit för att ragga ,men bygga relationer och kanske i förlängning kan det leda till något.

Så är det ju, tror inte det är något större fel på ts heller.

Jag drog tex till bangkok nu över nyår för jag är i likande sits med alla bästa vänner som har familj. Blev ett firande med ett gäng britter och norrmän jag aldrig träffat förut, är inte samma som med riktiga gamla vänner men helt ok iaf. Det är mycket enklre i 40årsåldern att ha ett lagom socialt liv där det finns stora expat communities

Nu är jag ingen man utan kvinna och några år yngre men förstår att det kan vara besvärligt när man ser alla vänner, kollegor och bekanta ha familjer så kommer man själv till ett tomt hus.

Men skulle fantastiskt säga att det är grymt misskött av era vänner, kollegor och familjemedlemmar att aldrig tänka på den ensamma individen som har svårare att finna någon.

Jag har flera kollegor som är medelmåtta i utseende men utbildning och plånbok men har svårt att hitta någon. Är ju inte så lätt för någon som aldrig festar att hitta någon.

Personligen brukar jag gå ut med vissa vänner som är singelmän på bio, padel eller tennis även om jag är gift. Se vad deras smak är/eller vad som tilltalar deras intresse så man kan hitta någon åt dessa män.

Inte alltid så lätt heller då såna män vill ju ha kvinnor av kvalitet och inte en putfröken