Att anse att något har en moralisk egenskap är ett misstag. (?)

Vi misstar oss när vi anser att något har en moralisk egenskap.

Initialt kan det dock verka som att något har en moralisk egenskap. Men skälen för att vi tror det är inga som stödjer att det finns något med moraliska egenskaper. Det finns undergrävande förklaringar som förklarar varför något kan tillsynes ha en moralisk egenskap, alltså en egenskap att vara rätt eller fel.

Anledningen till att vi tror att det finns moraliska egenskaper förklaras genom evolutionen. Det är gynnsamt för överlevnad / fortplantning att ha vissa moraliska övertygelser. Att hjälpa särskilt familjemedlemmar och att straffa eller socialt utesluta de som kan, vill eller har skadat oss har gett evolutionära fördelar. En tro att något har moraliska egenskaper kan även vara kulturellt betingat.
Vi misstar oss alltså när vi anser att X är fel/rätt handling, och när vi anser att X har en moralisk egenskap.

Man kan tänka sig att det inte finns rättfärdigande för att tro att något har en moralisk egenskap, som att vara rätt, plikt, eller fel. Enligt misstagsteorin så måste moraliska egenskaper vara av ett helt annat slag än naturliga egenskaper, och/men det finns inga icke-naturliga egenskaper.

Det verkar uppenbart att träd och upplevelser är vitt skilda, och att naturliga egenskaper inte alls är lika moraliska egenskaper. Naturalismen (att ett moraliskt påstående betyder lika som ett naturligt påstående, eller att de refererar till samma sak men har olika betydelser i en syntetisk version) är inte accepterad av misstagsteoretiker, och så verkar det som att non-naturalismens synssätt är sant är ett krav för moraliska egenskapers existens enligt misstagsteoretiker.

Så anledningen till att vi anser att tortera småbarn eller att förslava och tillfångata en person är fel är på grund av att det har varit evolutionärt gynnsamt att ha sådana uppfattningar eller moraliska övertygelser.

Det går att formulera slutledningar:

Om misstagsteorin är sann så är det inte fel att tortera småbarn.

Det är fel att tortera småbarn.

Alltså är misstagsteorin falsk.

Att tortera småbarn har ingen moralisk egenskap alls enligt misstagsteorin. Men detta verkar ju förskräckligt fel.

När man nu kliver över till epistemologi och hänvisar till uppfattningar om vad som ger goda skäl att tro på något, alltså något som rättfärdigar en tro att något är sant så finner man möjligen vissa uppfattningar som starkt kan refusera moralisk skepticism.

Något att om man har en uppfattning som troliggör att p är sann, så är man rättfärdigad i sin uppfattning att p är sann.
Något som troliggör att det är fel att tortera småbarn är att det orsakar oerhört lidande. Denna uppfattning verkar inte orimlig. Härmed kan vi vara rättfärdigade att tro att något sakfaktum som att tortyr orsakar lidande har en moralisk egenskap.

Att påstå att det är konstigt med icke-naturliga egenskaper är inget argument emot att det finns icke-naturliga egenskaper som moralen måste ha för att existera. En uppfattning om att något är konstigt talar inte emot att detta något existerar.

Så vi har evolutionära och sociala “påtryckningar” att anse att det finns moraliska egenskaper och dessa har ingen vikt eller det är inget som talar för att det faktiskt finns rätt och fel. Samt så verkar det som vi ibland har andra faktiskt stödjande antaganden till varför något är fel, och inte är blott skenbart fel.

Flera författare talar om det förskräckliga och om samhällets förfall ifall vi inte erkänner vissa handlingar som fel. Samt så hävdar de att “inget har någon betydelse” och att det inte finns moraliska egenskaper. Men något knepigt är ju att de samtidigt anser att det skulle vara fel och dåligt om folk har fria tyglar eller vara “fria från moralens bojor”, vilket är något i stil med något som Nietzsche ska ha uttryckt
Det skulle ju inte vara fel eller rätt gjort av folk, hur de än handlar.

All credit till Franzén, Risberg och Morbergs bok.

Så antingen så finns det moraliska egenskaper eller så finns det inte moraliska egenskaper, och om det inte finns moraliska egenskaper så kan det inte vara fel med folkmord. Men det är fel med folkmord.

Samt så är det skillnad på naturliga faktum och moraliska faktum. De kan inte "reduceras" till att vara/betyda något naturligt sakförhållande. De innehåller andra saker.

Vad tror ni om icke-naturliga egenskaper? Ge gärna starka och relevanta argument emot att icke-naturliga egenskaper existerar.

Jag tror det för många känns märkligt med non-naturalistiska egenskaper eftersom man har fastnat i en empirisk syn på kunskap (en form av empirism). Jag förstår faktiskt inte varför den idé är så vanlig bland allmänheten, man jag antar att det handlar om hur vetenskapen idag är väldigt naturbaserad, i.e., fokus på empiriska förklaringsmodeller. Detta är dock ett epistemologiskt perspektiv och det var ju inte det din fråga handlade om.

Ang. den metafysiska statusen av moraliska egenskaper så anser jag inte att det är märkligt att de skulle vara non-naturalistiska. Det finns många olika entiteter som har non-naturalistiska egenskaper, ex. matematiska koncept och nummer, men även om vi ska prata om epistemiska normer såsom enkelhet, fruktbarhet och koherens. Hilary Putnam sade en gång något i stil med "The first problem denying moral realism is the notion that moral statements and properties must be in the form of a description". Och han har helt rätt. Det finns ingen anledning att se moraliska egenskaper utifrån ett perspektiv av deskription.

De som vägrar erkänna non-naturalistiska egenskaper måste i så fall också förhålla sig skeptisk till självaste fundamentet som dagens vetenskaper (fysik, biologi, kemi etc.) vilar på, nämligen den vetenskapliga metoden och vad som gör en vetenskaplig teori trovärdig (i.e., epistemiska normer).

Vad tror ni om icke-naturliga egenskaper? Ge gärna starka och relevanta argument emot att icke-naturliga egenskaper existerar.

Om man antar att en högre makt existerar - metafysiskt/religiöst/spirituellt, så kunde ju den eller dom tänkas vilja lära människorna att bli moraliska och mer etiska. Vi ska eventuellt bli bättre och mer medmänskliga och ansvarsfullare även gentemot andra levande organismer - bör belönas. Det omoraliska är "tvärtom" då kriminaliserat eller primitivt och ogudaktigt - bör bestraffas.

Börjar man med axiom som att endast det naturliga existerar så kan man ju glömma att hitta något som existerar men är icke-naturligt. Vill man ha det icke-naturliga existerande i sin ontologi får man lov att definiera det på ett klokt sätt. Till exempel, det som är naturligt är det som är fysiskt, det objektiva, det som är icke-naturligt är det vi upplever, det subjektiva. Det går inte bevisa det objektiva med endast ord, det subjektiva kan bara bevisas med ord. Det objektiva har ingen mening, men det subjektiva har mening.

Ord är inte bara ord, de har betydelse. Annars skulle du väl inte sitta här och läsa.

Jag ser många kasta sig ur >>axiom<< i många filosofiska debatter på Flashback. Men jag tror att man måste vara lite försiktig här. Axiom används inom ex. matematiken för att bygga ett system på ett antal premisser som inte kan härledas någonstans förutom ur definition i sig. Sällan pratar man om axiom på samma sätt när det kommer till metafysik. Det som existerar, eller ska finnas på den ontologiska listan, ska vanligtvis inte styras av axiom, utan av det som de facto existerar. Ganska rejäl skillnad.

En annan sak som jag också inte riktigt förstår är varför det fysiska måste vara det objektiva? Objektivitet, eller objektiv sanning, har inget med metafysik att göra utan tillhör domänen semantik, det vill säga, när är en proposition sann eller falsk. Visst, är du korrespodensteoritiker kanske du ser en överlappning, men den är inte självklar. Fortsättningsvis är jag tveksam till att kategorisera det icke-naturliga som "upplevelser". Upplevelser är i allra högsta grad beroende av naturliga egenskaper och fenomen. Eller du kanske syftar på upplevelse ur en fenomenologisk aspekt?

Jag tror inte det finns något uppenbart fel med empirism. Man kan se och höra när någon blivit förbannad, dokumenterar man detta och kan man komma fram empiriskt vad moral är.

Intressant. Vad skulle du beskriva dig själv som? Emotivist? Naturalist?

Du kan inte beskriva något förrän du har ett sätt att beskriva det på. Utgår man från en definition kan man inte komma till ett annat sätt att definiera det definierade. Definitioner har alltså en axiomatisk egenskap.

I min världsbild så är vi människor sammanlänkande genom den fysiska världen, det objektiva är det som är utan vår upplevelse av det, ljusvågorna. Färgerna vi ser är subjektiva och går inte bestämmas objektivt. Jag är helt ok med att se upplevelsen av världen som icke-naturlig även om det till viss del är en reflektion av det objektiva naturliga.

Jag skulle beskriva mig som rationell som alla andra. Jag ser på moral både som emotivism och naturalism, det är ju lätt att man blandar ihop saker, du vet. Visst kan man ha en tanke om att stjäla är fel, men vad tusan, när någon stjäl för att överleva då är det väl inte helt fel. Hade man hellre klivit på ett lik? Jag tycker naturalistisk etik är bra för den är stabilare och grundad på reflektion. Emotivism är ju bra när man vill ventilera sina frustrationer.

Moral är alltså både subjektivt och objektivt, inte motsägelsefullt menat. Delvis subjektivt, delvis objektivt. Blir man arg kommer det från något naturligt som inte går att kontrollera lätt. Om det nu handlar om att man blev sur för att man tror någon menade illa, då har vi den subjektiva aspekten. Vad man tror är ju för det mesta på grund av sin upplevelse av verkligheten.

Det där förstår jag inte. Anledningen att vatten har definitionen "H2O" är inte för att vi har definierat det axiomatiskt, utan för att vi upptäckte att vatten består av en diväteoxid-molekyl. Men visst, matematiska definitioner är axiomatiska, det håller jag med.
På vilket sätt kan vi inte bestämma färger rent objektivt? Är det inte precis det vetenskapen gör när man refererar till våglängder av strålning? Sedan tycker jag det fortfarande är märkligt att beskriva en upplevelse som icke-naturligt, om du nu inte utgår från ett fenomenologiskt ramverk.
Det förstår jag inte alls. Du vet väl att naturalismen är kognitivistisk och emotivismen icke-kognitivistisk? Du kan bokstavligt talat inte välja båda eftersom de är varandras motsatser. Sedan har jag ingen aning om vad du menar när du säger att "naturalismen är grundad på reflektion", vad exakt menar du?
Jag tror du missbrukar begreppen "subjektiv" och "objektiv". De används primärt i ett semantiskt sammanhang för att beskriva huruvida en proposition är sann eller falsk utifrån antingen en realistisk (objektiv) eller anti-realistisk (subjektiv) uppfattning.

Om du utgår från att Gud existerar kan du inte motbevisa Gud.
Om du utgår från att allt existerande är naturligt så kan du inte bevisa att något icke-naturligt existerar, för att det då är per definition naturligt.
Om du utgår från att vatten är H2O så kan du inte motbevisa att vatten är H2O.

Vi kan inte bestämma vilken färg qualia (representationer av de verkliga objekten) har, objektivt. Om du tittar på en negativ bild ett tag och sedan på en svartvit bild så har färgerna man ser inget att göra med ljuset som når ögonen. Bilden får nämligen färg ändå.

Om jag definierar icke-naturlig som något subjektivt är det väl upp till mig och hur jag tycker världen kan beskrivas enklast. Om du vill låsa dig till någon annans definitioner kan du glömma att förstå något jag säger eller någon annan som inte delar den definitionen. Jag tycker det finns en bra anledning att kalla upplevelsen för icke-naturlig, vi kan inte bevisa den med mätinstrument vad den består av, vilka dimensioner den har hur det upplevs eller någonting, det vet bara subjektet som upplever. Vi andra ser personen som objekt och vet inget om det inre.

Jag kan välja båda för att de kompletterar varandra när jag inte har ork att studera beteende och etik. Emotivism är perspektivet att moraliska påstående är känslouttryck, det kan man falla tillbaka på om man inte orkar. Med naturalism så studerar man med hjälpa av vetenskaplig metodik allt naturligt, även vad som borde vara etiskt ur ett samhällsvänligt och omtänksamt perspektiv, om man vill. Finns inget motsägelsefullt mellan dem teorierna.

Jag vet inte vad du syftar på med kognitivistisk eller icke-kognitivistisk i detta sammanhang. Kognitivism antar att tänkande kommer före känslor, vilket är ett dåligt antagande tycker jag, vilket som kommer först är irrelevant. Man kan utgå från att tankarna föregår känslor i emotivistiskt syn, man kan utgå från ett icke-kognitivistiskt synsett inom naturalistiskt forskande.

Objektiv kommer från ordet objekt, det som används. Subjektiv kommer från subjekt, den som gör något. Anti-realism är en bunt nyare koncept så det där du säger är nog bara något du fått för dig. Kom tillbaka till verkligheten/realismen, antirealistiska konversationer är omöjliga.

Många idéer lärs ut i formen av falska dikotomier inom akademia, vill du fatta kan du börja lägga ihop realism och idealism, till en enhetlig kombinerad modell utan motsägelser, bådeism. Om du inte klarar av det är du körd och bör sluta med filosofi ärligt talat.

Så om vetenskapsmän en dag kommer fram till att vatten egentligen består en annan uppsättning atomer, så kommer man fortfarande att behålla beskrivningen "H2O"?
Ah, ok. Men då förstår jag. Du pratar om upplevelsen av en färg, inte färgen i sig. Du är något som skulle kunna beskrivas som en fenomenolog. Vem har du inspirerats av? Heidegger? Husserl?
Du har uppenbarligen inte studerat etik om du tror att du kan välja båda. Det innebär nämligen en kontradiktion. Stämmer. Men det du verkar missa är att emotivism är en beskrivning av hur verkligheten förhåller sig till etik, ingen du kan "falla tillbaka på" när du är trött och inte orkar. Det är lika korkat som att säga "1+1=2" faller jag tillbaka på när jag inte orkar. Nej, helt fel. Naturalism är en semantisk teori inom metaetik som säger att värdesatser kan kan härledas till någonting naturligt i världen. Det har inget att göra med "samhällsvänligt" eller huruvida det är ett "omtänksamt" perspektiv. Jo, bokstavligen varandras motsatser, då den ena säger att värdesatser är kognitiva och den andra säger att de är non-kognitiva.
Kognitivism är ett samlingsbegrepp för semantiska teorier inom metaetiken som uttrycker värdesatser med sanningsvärden. Non-kognitivism är ett samlingsbegrepp för semantiska teorier inom metaetiken som hävdar att värdesatser är icke-kognitivia, det vill säga saknar sanningsvärde.
Jag tror du borde kolla upp vad kognitivism är om du ska diskutera metaetiska frågor. Nej. naturalism innebär per definition att värdesatser kan vara sanna eller falska, det går inte att använda non-kognitivismen då den säger det motsatta.
På vilket sätt då? Förklara gärna.
Jag pluggar filosofi på universitet och det går väldigt bra för mig, så det tänker jag fortsätta med. Jag rekommenderar att du åtminstone läser på lite på https://plato.stanford.edu/. Börja med Metaetik, där står det lite om naturalism, non-naturalism, misstagsteorin, kognitivism: https://plato.stanford.edu/entries/metaethics/

Precis, det är därför du påstår att vatten är H2O och inte vad vetenskapsmännen kommit fram till. Vatten är mer av ett fenomen som man kan undersöka vad det är, men det är definitivt inte bara H2O. Om du beställde ett glas vatten men fick ett glas med snö, hade du accepterat det som vatten? Nej.
Vid den här punkten spelar det ingen roll vad H2O är eller vad vatten är, per definition så är vatten H2O. Utgår vi istället från att vatten kan vara något annat än H2O, det är då vi kan göra upptäckter.

Bra fråga, Husserl gissar jag.

Att det är ok att föda barn är ett påstående jag faller tillbaka på när jag inte orkar komma med undantag för något etiskt ramverk som inte håller. Barnet kan inte vilja födas, det är avsiktligt eller oaktsamt från föräldrarna och innebär oftast en hel del lidande för barnet, därför måste varje etiskt ramverk böja sig 180 grader för att hålla. För det mesta kan man hålla sig till kognitivistisk etik, men ibland känns det hopplöst och man får hävda sina ologiska åsikter om vad god moral är för att ondska faktiskt kan vara med god avsikt.

Jag tänker snarare än att läsa om tankar. Kan man kombinera realism och idealism så slipper man dock reflektera så mycket för det mesta blir logiskt och hållbart. Dagen folk inser det kommer vetenskapen bli en. Tills dess får ni leva med alla dessa meningslösa definitionskonflikter.