Dune: Part One (2021)
Jag har inte läst romanen och visste inte vad jag hade att vänta mig. Befarade dock att det skulle vara mindre bra, kanske som en blek Star Wars-kopia. Men jag blev positivt överraskad.
Paul Atreides är huvudpersonen och spelas av Timothée Chalamet, som är sonen och blivande arvtagaren i en adelsfamilj. De får i uppdrag av kejsaren att åka till en ökenplanet och ta över ledarskapet där, och det är det ställe där den allra mest lukrativa varan i hela världen/universum/whatever odlas - en krydda. Paul har haft visioner i bokstavlig mening, bl.a. om en av urinvånarna på planeten, en ung donna som spelas av Zendaya. Kommer de att träffas så småningom? Öhh...
Jag gick bara in med förhoppningen att få se snygga specialeffekter och höra maffig filmmusik (Hans Zimmer), och blev inte besviken.
Det här var alltså första delen av två, och jag ser fram emot att se den andra delen, även om Paul var oerhört tråkig och ointressant.
Aliens (1986)
Ellen Ripley är i den andra installationen tillbaka. I kryosömn ute i rymden efter det första skräckfyllda äventyret råkar The Company hitta henne, och eftersom något skumt verkar ha hänt på en koloniplanet där de inte längre svarar, så vill de att Ellen hakar på en expedition dit. Efter en tid av vägran, PTSD som hon har, går hon givetvis med på att följa med. Med sig har hon en grupp marinkårssoldater. Den här gången, då jävlar! Kanske man tänker, och i viss mån får man rätt; aliensarna får stryk.
Ja, det blir överdrivet i hur tuffa dessa marinkårssoldater ska vara, dels har vi den äldre gruppchefen som leder gruppen och älskar kåren, men i synnerhet menige Hudson (bortgånge Bill Paxton) som är vek och därför måste spela tuff. Jenette Goldstein är också värd att nämna i sammanhanget, och ses här som menige Vasquez, alltså en latina. Vissa kanske minns henne som John Connors adoptivmor i Terminator II.
Ripley tvingas bli actionkvinna igen, och efter att hon och de andra hittar en överlevande i kolonikomplexet, ett barn, så kickar hennes modersinstinkt in.
Somliga skulle kanske säga att specialeffekterna har åldrats dåligt, men det är inget jag bryr mig om. Den här uppföljaren är och förblir grym, och James Horners soundtrack gör sitt till.
Jag har inte läst romanen och visste inte vad jag hade att vänta mig. Befarade dock att det skulle vara mindre bra, kanske som en blek Star Wars-kopia. Men jag blev positivt överraskad.
Paul Atreides är huvudpersonen och spelas av Timothée Chalamet, som är sonen och blivande arvtagaren i en adelsfamilj. De får i uppdrag av kejsaren att åka till en ökenplanet och ta över ledarskapet där, och det är det ställe där den allra mest lukrativa varan i hela världen/universum/whatever odlas - en krydda. Paul har haft visioner i bokstavlig mening, bl.a. om en av urinvånarna på planeten, en ung donna som spelas av Zendaya. Kommer de att träffas så småningom? Öhh...
Jag gick bara in med förhoppningen att få se snygga specialeffekter och höra maffig filmmusik (Hans Zimmer), och blev inte besviken.
Det här var alltså första delen av två, och jag ser fram emot att se den andra delen, även om Paul var oerhört tråkig och ointressant.
Aliens (1986)
Ellen Ripley är i den andra installationen tillbaka. I kryosömn ute i rymden efter det första skräckfyllda äventyret råkar The Company hitta henne, och eftersom något skumt verkar ha hänt på en koloniplanet där de inte längre svarar, så vill de att Ellen hakar på en expedition dit. Efter en tid av vägran, PTSD som hon har, går hon givetvis med på att följa med. Med sig har hon en grupp marinkårssoldater. Den här gången, då jävlar! Kanske man tänker, och i viss mån får man rätt; aliensarna får stryk.
Ja, det blir överdrivet i hur tuffa dessa marinkårssoldater ska vara, dels har vi den äldre gruppchefen som leder gruppen och älskar kåren, men i synnerhet menige Hudson (bortgånge Bill Paxton) som är vek och därför måste spela tuff. Jenette Goldstein är också värd att nämna i sammanhanget, och ses här som menige Vasquez, alltså en latina. Vissa kanske minns henne som John Connors adoptivmor i Terminator II.
Ripley tvingas bli actionkvinna igen, och efter att hon och de andra hittar en överlevande i kolonikomplexet, ett barn, så kickar hennes modersinstinkt in.
Somliga skulle kanske säga att specialeffekterna har åldrats dåligt, men det är inget jag bryr mig om. Den här uppföljaren är och förblir grym, och James Horners soundtrack gör sitt till.
