Citat:
Ursprungligen postat av
sybel
Mitt tidigare svar:
"I min ordbok är ett vänskapsförhållande en relation mellan två vänner, oavsett agenda."
Tydligen var det svårbegripligt att jag ser skillnad på BETEENDENA mot varandra I en relation och FÖREHAVANDEN som kan försiggå.
I klartext: Ja, jag anser att även gängkriminella KAN vara fina vänner, beroende på hur de beter sig mot varandra.
Att de sedan begår vidriga handlingar mot motståndare och även oskyldiga har inte med förhållandet vänner emellan att göra.
Du gör en distinktion.
Det är snarare tätt sammanvävt än nåt fristående fenomen och ska inte ses separat.
Det finns inget "oavsett agenda".
Det ena leder nämligen till det andra, det är snarare ett kontinuum:
Det skapar vidriga handlingar.
Hon gynnar vansinnet via att tiga och samtycka. Via att delta och samtycka. Via att i sin värsta form uppmuntra.
Du försöker göra gällande att denna gränslöshet i ett vänskapsförhållande via lojalitet är tecken på en fin och äkta vän.
Även empati sitter på ett kontinuum.
Till och med en till synes väldigt fin och omsorgsfull mor kan bli medlöpare till vansinne. Hon tror att hon är empatisk via att alltid dalta, alltid jamsa med - aldrig gränssätta. Det var ett allmänt exempel och inte specifikt om Majas mor och en annan vinkel hur godhet kan vara käpprätt åt helvete.
Kriminella har en lojalitet till gruppen men inte till offer som drabbas.
De har ett eget internt moralsystem.
De är tighta vänner såsett att de är lojala och döljer kriminalitet.
Men fin och äkta bedöms just utifrån handlingar och resultat. Vad det leder till.
Därav påminner deras relation mer om en pakt än ett normalt, fint och äkta vänskapsförhållande.
Deras lojalitet och förtrolighet, deras hemlisar, innebar att dölja mycket dåliga handlingar.
En äkta och fin vän innebär, likaväl som att stödja, lyssna och backa upp, att säga ifrån när nånting är komplett galet.
Föregå med gott omdöme. Annars är det en rövslickare alt medlöpare.
Citat:
Du snor ihop vänskap och kriminalitet till en, enligt mig, obegriplig och mycket märklig symbios.
De är inte i närheten av normalitet vilket ses via vad de sysslar med, dvs just exakt kriminalitet.
När två kvinnor är så tighta som Maja och Johanna - och sett till resultatet av deras vänskap - så är vänskapen patologisk.
Jag har tittat mer specifikt på tre fall ang tjejer där det den gemensamma nämnaren är osviklig lojalitet som är absurd.
Absurd för att det leder till mord.
Inklusion var att hamna så nära Maja och Johanna som möjligt ang kön, ålder nära eller i tonåren och ett motiv som bygger på uppdämnd ilska eller hat av nån anledning.
Exklusion var sexualbrott, vilket det knappt finns nåt att ens uppbringa bland feminin parbildning.
Ett känt är Gwendolyn Graham and Cathy Wood, där pleasern anses av många att ha kastat den andra under bussen.
Hur som haver.
Motivet är mord via vedergällning - på bas av konflikter och hat. Ett missnöje med tillvaron.
Det ses likaväl via Maja som Johanna. Att hennes personliga drama har fått fäste hos J och ska bestraffas.
Jag vill även poängtera att det är Maja som storyteller. Dvs en person som har en benägenhet att göra sig till offer och har gång efter annan visat att sanningshalten är mindre noga när hon ska rädda sitt eget skinn.
När Maja började vräka ut sig om Johanna så märks mycket väl att hon gör sig själv mer intetsägande och mer redig.
Johanna kan inte kontra, då hade hon satt sig själv i skiten och försämrat positionerna markant rent juridiskt.
Men det hade onekligen varit intressant att få höra hennes version.
Det kanske kommer nåt framledes, vilket likaväl får tas med en nypa salt men det kan lika gärna komma nåt som kan bekräftas.
De jag tittat på är Mary Bell och Norma i UK, Juliet Hulme and Pauline Parker, NZ samt Shelia Eddy and Rachel Shoaf i USA.
Det som stack ut ang de tre fallen var följande:
Att två personer, var och en med sina egna tillkortakommanden, finner varann med blixtens hastighet.
En är extrovert och doer, den andra är introvert och pleaser.
Den ena är mindre intelligent men inte mindre slug eller ovillig till dumheter. Att den mer introverta gynnade miljön råder ingen tvekan.
Ang Hulme/Parker var pleasern igångsättare.
Ingen var kriminell innan de blev vänner.
Det ena paret sluter en pakt, att de alltid ska göra allt tillsammans.
Det andra lika omaka paret finner varann i nåt sorts igenkännande.
De börjar med mindre kriminalitet såsom inbrott, skadegörelse, snatteri.
Föräldrarna har försökt sära dem åt men uppfattade det som stört omöjligt.
De visste dock inte vidden av hur sjuk relationen var.
En gemensam nämnare var fantasier om att rymma och aldrig behöva separeras.
Ang fantasier så ses även hybris och grav egocentring.
Världen utanför tycktes separeras mer och mer.
Det ena paret hade slutligen ett eget moralsystem och det går oerhört fort när de tappar fäste ang verkligheten.
Dock inte ur nåt perspektiv som berör allvarlig störning. De är fullt medvetna om konsekvenser och vad mord innebär.
De hade även smeknamn på varandra som stärkte intimiteten, en slags symbol för hur unik deras relation var.
Det tredje paret har intimt förhållande där en ursprunglig vän blir obekväm, riskerar att avslöja deras djupt förborgade hemlighet.
Den ena en mer vild personlighet, den andra uppväxt i en strikt katolsk miljö.
Hotbilden ang de två, som växer till hat, var att riskera separeras.
Citat:
I min värld finns vänskapsförhållanden - förtrolighet, hemligheter och lojalitet - som kan vara mellan en 5-åring och en 95-åring, en jude och en arab, en kriminell och en icke-kriminell, två kriminella, KK, två hbtq-personer..........
Hur fin vännen är avgörs av hur vännen beter sig i förhållandet, dvs en beskrivning av HUR NÅGON ÄR MOT DEN ANDRA.
Ja, enligt dig. För att du utesluter resultatet av vänskapen och tittar enbart interpersonellt.
Citat:
Vad dessa två vänner sedan ägnar sig åt, VAD DE GÖR TILLSAMMANS,
har egentligen inget att göra med deras vänskapsförhållande, som jag ser det.
(För J hade det dock betydelse, då hon utnyttjade M som "nyttig idiot". J var definitivt ingen fin vän.)
Följer man din måttstock är Johanna en fin och äkta vän, som dels lyssnat förtroligt på Majas litania och sen ställer upp.
Hon fixar med inspelning och ser till att det blir anmält ang PA.
Sen skenar det. Möjligen har det inte blivit nån respons ang anmälan.
Det kommer allvarliga förslag på vedergällning när Maja kvalar in som offer för sina sexpartners.
Maja gränssätter när det abrupt kom förslag på balkongflygning på efterfest. Om det blev för uppenbart är oklart, men ang tre tidigare försök till mordbrand har hon inte satt ner foten.
Ett annat förslag var att han borde eldas upp likt sin syster.
Dvs den tjej som fina och äkta vännen Maja ber dra åt helvete en månad innan mord på Tove och tänder till på vid Nöjet ang mordkvällen.
Att Maja är utnyttjad finns det inget om mer än hennes version retroaktivt dvs när hon snarare än att rädda den symbiotiska relationen ska rädda sig själv.
Citat:
Av detta gör du sedan en märklig kompott där M ska jämföras med gängkriminella eller nå't.
Kan icke åldersadekvata htta på bus, bryta mot föräldraregler och vara fina vänner?
Kan judar och araber umgås öppet och vara fina vänner?
Kan HBTQ-personer vara prostituerade och fina vänner?
Eller är det bara dem som du ser som kriminella som inte kan vara fina vänner?
Eller gäller det inte gängkriminella som golar?
Om du så radar upp varenda variabel av relationer så är det lönlöst.
Vad har "bus, bryta mot föräldraregler" med Johanna och Maja att göra när det är långt värre än så?
Citat:
Du behöver inte svara för du rör bara till det än mer när du ska försöka trassla dig ur konsekvenserna av en mindre genomtänkt utsaga (likt att M lärt sig hur hennes hjärna fungerar genom att googla på olika diagnoser och lite annat smått och gott).
Jag behöver svara.
Du är nämligen fullständigt ute och cyklar i din iver att framställa Maja som en äkta och fin vän.