Folk som härmar ens personlighet

Att personer förändrar sig för att passa in i gruppen är rätt normalt.

Men sedan finns det individer som fäster sig på en viss person och följer varje detalj (blir stalker-aktigt på det). Färgar håret rött, par dagar senare färgar stalkern också håret, köper du en Casio G-Shock, köper stalkern samma sak, med kläder likaså. Med sådana får man vara försiktig med, om man stöter bort dem abrupt/elakt kan dyrkande övergå till hat och personen kan föröka skada dig (snacka skit bakom ryggen osv). De får man försöka bli av med långsamt.

Då är man efterbliven. Skoja! Personen är inte svagbegåvad.

Personen kanske inte ser någon anledning att omformulera sig om hen nu tyckte att du formulerat det snyggt? Det har jag själv gjort i vissa situationer. Fast iof brukar jag ge cred och inleda sådant med "min kompis uttryckte det snyggt", men det beror på sammanhang.



Fast visst fattar jag om det kan bli drygt om det är väldigt överdrivet. Jag har ju dessvärre bara ditt ord på det hela.

Ja det är varken helt åt det sjuka hållet eller åt det andra. Men tillräckligt för att man ska höja en röd flagga eller två. Blir det så mycket så att den som blir utsatt börjar känna obehag så har det ju gått överstyr.

Det känns ganska olustigt när någon försöker ”klona” ens personlighet. Och bli bästis med alla du gillar.

Vad har denna personen för syfte när den vill bli bästis med alla som jag sagt att jag gillar? Jag märker att det är för att JAG sagt att jag gillar dom. Hade jag inte sagt någonting så hade personen inte försökt bli bästis med dessa. Vad handlar den biten om? Få kontroll över något?

Själv hade jag skämts. Hade aldrig kunnat stå och föra någon annans argument och presentera det som mitt eget, till personens vänner, speciellt när jag vet att personen kommer att höra det eller befinner sig i rummet..

Och är det något jag läst mig till via olika källor så sker det automatiskt att mina tankar omformulerar och vidareutvecklar något jag har tagit mig till.

En gång pratade jag med en barndomsvän som använde mitt argument och saker jag lärt henne mot mig, jag bara; ja, det var jag som lärde dig det. *suck* men hon var ju bara ointelligent och hade väl dåligt minne och ville imponera på mig och säga något smart. Men det var en engångshändelse och inget man surar över i längden, skrattade väl inombords och tyckte att hon var puckad i den stunden.

Tja, det kan ju vara så enkelt att personen helt enkelt inte tänker på att det kan uppfattas otrevligt att inte omformulera det.

Men du får nog fråga din vän om du vill ha konkreta svar.

Ett argument blir ju inte ogiltigt bara för att det används mot dig. Har själv gjort så många gånger mot hycklare.

Och? Betyder inte att det är något jag ska acceptera? Och det markerar jag med att stänga dörren.

Var dig själv eller dra åt helvete. Typ

Personen försökte lära mig en sak jag lärt denne. Pinsamt ju. Personen glömde att det var jag som lärde henne det. Så hon använde det för att försöka imponera på mig och framstå som smart men det fick motsatt effekt eftersom att det var jag som lärde henne det.

Jag tycker mest det är trevligt att andra också fattat hur fenomenal jag är.

Och jag blir ju inte mindre jag för att nån annan också är det liksom.

Kör hårt säger jag, folk är inte så jävla unika som dom vill få det till, inte jag heller.

Okej vi tänker olika.

Du tänker att personen bara tycker att du är najs

Jag tänker att personen har andra intentioner med att försöka lirka sig in i min omgivning och det gör mig obekväm. Du ska alltså lirka dig in i min omgivning och sedan försöka vara jag. Det finns en film eller tre om sånt och ingen av dom är mysiga.

Jahapp. Ja en sådan miss går ju att göra. Jag kommer inte alltid ihåg vem som sagt vad.

Vi som hör er himlar med ögonen och tycker att ni är puckade. Bättre att ni är tysta istället

That would save some pride

Det med dåligt minne är ett problem gällande hög IQ.