Världscupen i skidskytte 23/24: Hochfilzen (AUT) 8-10 december

Har tänkt samma sak. Hanna har högre kapacitet, men Linn är stabilare. Hanna verkar få någon sorts stafettpanik vid varje ståskytte. Missar hon ett skott så är det nästan garanterat att hon kommer missa minst de två första extraskotten. Har sett det alltför många gånger nu.

Hanna känner väl pressen att hon ska leda laget och vara avgörande varje gång, till skillnad mot t.ex. Magnusson/Persson/Brorsson som har uppgiften att bara vara med i toppen och mer än så är en bonus..

Om man tänker efter blir det en stor skillnad, bättre att Elvira tar sistasträckan, som det har sett ut!

Jo, det är därför jag tror att frågan inte bör gälla om Hanna eller Elvira ska gå sista, utan om Hanna eller Linn ska gå tredje. Hannas självpåtagna ledarroll ställer till det för henne. När hon åker individuellt så får hon aldrig samma mentala kollaps, även under dåliga ståserier, men när hon måste "prestera för laget" så får hon hjärnspöken även under vanliga världscupstafetter. Den fantastiska stafetten i Nove Mesto i slutet av 20-21 hade Hanna-Linn-Elvira på just andra-, tredje- och fjärdesträckorna, och fungerade mycket bra. Det loppet gällde stafettcupen, och lägg därtill OS så borde Elvira vara gjuten på sistasträckan.

Lukas verkar envisas med någon sorts åkordning efter prestige, där man går efter vem som är bäst i individuella lopp för stunden när man tillsätter platserna från fjärde till första. I stället borde man ta efter norska herrlaget och utnyttja de personliga kvaliteterna. Där finns inget tuppfäktande från Johannes att "behöva" ta sistasträckan, eftersom Vetle visat sig kapabel att hantera pressen.

Även tredjesträckan spökar till synes till det.
Press att ge Elvira bästa möjlga läge slutsträckan.
Jag tror mycket press försvinner via att ta andrasträckan istället.
Det är mindre press per automatik och dessutom finns ofta flera sämre konkurrenter denna sträcka.

Vi behöver egentligen endast vara med hyggligt i rygg inför Elviras sträcka.
Är vi det kommer vi att vinna ofta.
Tror en lite mera avspänd Hanna Öberg andrasträckan till och med kan skapa lucka där.

Värt att prova tycker jag.

Som sagt, kolla den avslutande stafetten från Nove Mesto 2021, med Hanna på andra och Linn på tredje, och Elvira som inte ens var färdigbakad den säsongen krossade bolsjeviken på upploppet. Hanna måste förstå att hon är en kugge, inte hela hjulet.

Utanför Sverige är det en beprövad taktik att sätta de två starkaste korten på sträcka 2 och 4.

Under förra säsongen hade Italien Wierer på andrasträckan och Vittozzi på sista när man vann VM-stafetten. Frankrike vann två stafetter med Chevalier-Bouchet på sträcka 2 och Simon på sträcka 4, då Chloe Chevalier tog sträcka 3.

För två säsonger sedan vann Norge två stafetter med Eckhoff och Tandrevold på sträcka 2 och 4, då Ida Lien fick ta sträcka 3. Belarus blev tvåa i en stafett med Alimbekava på andra och Sola som avslutare.

Nja. Norge kör ju numera med Vetle på sista och JTB på tredje, och Vetle är ju knappast den starkaste av dem (ledsen, Lotta). Men JTB, hur fantastisk han än är, saknar en riktigt vass spurt, och efter att han blivit nedspurtad av både fransoser och ryssar så gjorde man en rockad. Om det var JTB själv som ville det vet jag inte.

Det klassiska är ju annars att sätta sitt svagaste kort på tredjesträckan. Det brukar dyka upp en hel del namn där som knappt tagit världscuppoäng. Sverige körde också med den taktiken förr (00-talet, typ) när vi hade ihåligare lag än i dag. Det funkade sällan. Med JTB på tredje har konkurrenterna knappast råd att köra med IBU-wannabees där om de har förhoppningar om att blanda sig i toppstriden.


Lite kul att du tar Italiens damer som exempel på smart stafettaktik . De gick kanske inte miste om några medaljer på grund av det, men nog hade de åtminstone fått lite bättre placeringar om de inte tjurskalligt hållit fast så länge vid den korkade taktiken att sätta sina två särklassigt största namn på de två första sträckorna och sen tappa allt.

Norska herrlaget har ju inga svaga kort, så de kan formera sitt lag lite hur som helst och ändå vinna så länge man klarar sig från straffrundor.

Jag har inte påstått att det är "smartare" att sätta de bästa på sträcka 2 och 4. Jag skrev att taktiken är beprövad och bevisligen har den varit lyckosam för flera nationer på damsidan de senaste säsongerna, så det kan väl åtminstone vara värt att testa Hanna på sträcka 2.

Sedan har ju det svenska damlaget aldrig varit bättre än det är idag, så att en viss taktik inte fungerade för 10-15 år sedan betyder inte att den inte gör det idag. Det är t ex osannolikt att Österrike går och vinner en stafett, även om de sätter Gandler och Hauser på sträcka 2 och 4.