Extremt omfattande rekryteringsprocess - ser det ut så här överallt numera?

Personligen tycker jag det krävs rätt mycket tid och diskussioner för att jag skall kunna ta beslut om ifall det är värt att byta arbetsplats eller inte så jag uppskattar att det är flera möten med olika fokus. Första mötet med rekryteringsfirman är väl relativt meningslöst för mig, får väl se det mer som nätverkande då personerna och firmorna ofta börjar höra av sig igen efter något år med andra tjänster.

Kräver tjänsten att man inte är helt tappad bakom en vagn är logiktester nästan ett måste när utbildningar är så lätta som de är men personlighetstester är helt meningslöst.

Har tänkt på en sak. (Nej detta är inte jag)

Om man är lite halvful och har svårt med det sociala, man är kanske 53 istället för 22, man brukar vara dålig på test och man har en ointressant levnadshistoria. Ens utbildning är en grå en (ekonom, gymnasienivån) från 80-talets slut. Arbetslös sedan 11 månader.

Hur i helvete blir en sådan anställd igen någonstans överhuvudtaget? Foodora?

Det räcker med ett intervju men de vill ha flera. Sen så vill jag avråda att ta dessa personlighetstester då dess syftet är kategorisera individer och utifrån tester peka på att de här är ditt personlighet osv..farligt AI ..tyvärr de flesta stora företag använder AI för vall av kandidater till nästa steg.

Jag bumpar den här tråden då jag har lite reflektioner runt det här med hur dagens anställningsförfaranden och rekryteringsprocesser går till. För tillfället är jag jobbsökande och öppen för lite allt möjligt, främst inom administration eller butiksjobb. Snubblade över en jobbannons från Willys där man söker butiksmedarbetare.

Det verkar röra sig om allmänt butiksgöra, varumottagning, varuplockning, renhållning osv. Eventuellt kassaansvar nämns inte. Ganska standard alltså. Man scrollar ner lite och läser följande:


Willys är ju en del av Axfoodkoncernen där man tydligen tillämpar standardiserade rekryteringsprocesser. Jag surfade in på deras sajt för att läsa om hur processen går till (länk), och får då veta att tester och bakgrundskontroll tillämpas. Man länkas vidare till information om testerna och bakgrundskontrollerna.

Det är två tester: Ett personlighetstest och ett test som mäter "problemlösnings- och slutledningsförmåga", typ ett IQ-test. Fortsätt en serie figurer, typ. Personlighetstestet tar mellan 40 minuter och två timmar. Det andra testet är något kortare.

Bakgrundskontrollen verkar utföras av Svensk Bakgrundsanalys och här kan man läsa följande:


Alltså: Först ett personlighetstest och sedan ett IQ-test. På vilket sätt avgör detta om jag är kvalificerad för att fylla på frysboxar med pyttipanna och ta emot varuleveranser (kvittera följesedlar osv.)? Och så den här bakgrundskontrollen. Alltså vad i helvete. "Avvikelser och avvikande mönster som indikerar förhöjd risk." Det är alltså ett problem om jag flyttat för ofta? Kan detta antyda brottslig verksamhet, eller vad är det frågan om?

Det slutar inte där. Går man vidare är det först en telefonintervju, sedan (minst) en platsbaserad intervju. Därefter tas minst två referenser. Sedan kan eventuella villkor diskuteras.

Nu vet jag förstås inte om alla dessa steg tillämpas på precis alla jobb i Axfoodkoncernen, men man får utgå från det när denna information länkas från jobbannonsen. Jag kan förstå att det är en process när man exempelvis rekryterar en vd till en bank, eller till en säkerhetsklassad position på någon myndighet, men det här är bara för jävla mycket. För över 20 år sedan jobbade jag extra på Coop. Visserligen kände en bekant folk där, men det räckte med att komma på ett kort samtal med kassachefen så var jag inne. De tog fan inte ens cv vad jag minns (jag var förvisso rätt ung då, så jag hade inte så mycket i det ändå). Några tester eller bakgrundskoll var det inte tal om.

Att diskutera:

Är dagens anställningsförfaranden med personlighets- och IQ-tester samt bakgrundskontroller och flera intervjuer rimliga även för rätt okvalificerade jobb?

Vinner eller förlorar företagen på det här i längden?

Skulle du acceptera detta om du sökte jobb? Varför eller varför inte?

Rubrik justerad (tidigare "Rekryteringsprocess").

Mod.

'Ja, Sverige i ett nötskal, man skrattar högt.


Det verkar dock oerhört varierande.

Precis fått en position inom infrastruktur, där jag knappt ens gav CV, inga bakgrundskontroller, inget. Snackade med chefen (dom kontaktade mig dock), anställning veckan efter.

Bra lön och förmåner, mycket bra företag.


Lillebrorsan får gå på 3 intervjuer för att bli anställd på nån jävla kundsupport

Minns mitt första sommarjobb på en fabrik. Fick fylla i en blankett men lite personuppgifter och vilken period man kunde jobba och postade.
Efter en tid ringde de upp och ville att man skulle komma dit senare samma dag, cyklade dit och fick träffa förmannen och verkstadschefen. De berättade vad det handlade om och hade egentligen bara en enda fråga "Vi behöver folk som kan hugga i. Är du beredd att hugga i?" Svarade bara jadå och "interjuvn" var slut.
Senare samma dag ringde de upp och sa att jag fått jobbet.

Detta var runt 97-98

Personlighetstester och intelligenstester blir billigare och billigare, så det är inte så konstigt att fler rekryterare använder dem.

Den bästa chefen jag någonsin haft sa en gång: "Vi har aldrig haft problem med bristande utbildningsbakgrund, för vi har alltid kunnat vidareutbilda. Vi har aldrig haft problem med dumma personer, för vi har alltid anställt de som verkar smarta. Men vi har haft stora problem med fel personligheter"

Och i slutet av karriären på det bolaget lärde jag mig förstå vad hon menade. Kan man undvika sådant med rimliga hinder under rekryteringsprocessen så är det helt klart värt det. Skrämmer man iväg någon med ett sådant tilltag så spelar det ingen roll, för sådana finkänsliga själar är ändå miserabla att jobba med.

Ja, det är tyvärr så här det ser ut nu för tiden. Man ska vara arbetslös för att ha tid att söka jobb men redan ha jobb för att ha chans att få ett. Egentligen borde rekrytering vara ett kvällsjobb så att kandidaterna dom är intresserade av faktiskt har tid att delta i deras utdragna processer.

HR-charlatanerna tjänar multum på den här cirkusen. Det ligger nog även i arbetsgivarnas intresse att rekryteringsprocesser är besvärliga så att folk är rädda för att bli arbetslösa och drar sig för att söka nya jobb om man redan har ett.

Känns lite så ja, man ska vara 20 år idag och helst ha 20 års erfarenhet redan. Värdelöst system speciellt på vanliga jobb som lager kundtjänst osv, det ska inte krävas såna här meningslösa tester som inte bevisar nåt ändå.

Det går mer och mer åt det hållet att alla arbetsgivare söker efter samma person. Under 35, redan ha anställning och några års erfarenhet av exakt den utrustning och verktyg som används av det företaget så ingen upplärning krävs. Sen ska du ha rätt personlighet enligt tester och klicka med HR-tjejerna. Passar du in i den mallen är du högvilt och kan hoppa hit och dit mellan företag. Hamnar du utanför så blir det svårt.

Numera är det dessutom vanligt att använda automatiserade verktyg för att gallra så är du 50+ med lucka i cvt så är chansen liten att du ens kommer så långt att en människa faktiskt läser din ansökan.

Ju större företag desto större HR-avdelning som måste rättfärdiga sin existens med personlighetstester, videointervjuer utan motpart och femtielva intervjuer på plats. Bäst är mindre företag där ansökan går direkt till platschef eller liknande, där är det oftast en intervju och referenstagning sen är det klart.

Är det första svaret på min ansökan ett personlighetstest eller ensidig videointervju är jag inte längre intresserad. Måste vara otroligt många ansökandes tid man slösar genom detta lata sätt att sålla.