Extremt omfattande rekryteringsprocess - ser det ut så här överallt numera?

Jag gjorde nyligen en första intervju på ett större svenskt bolag för en specialisttjänst (ej chefstjänst) och rekryteraren sade glatt att det här var det första steget där de nu körde intervjuer med 15 kandidater nedbantat från de ursprungliga 75 som de först tagit fram. Därefter skulle 7-8 st gå vidare till nästa intervjuomgång som skulle hållas på kontoret. Efter det så väntade teoretiska personlighetstester för 5 personer där de bästa skulle går vidare till nästa intervjuomgång. Efter denna intervjuomgång så väntade ytterligare en med två slutkandidater. Ser det ut så här överallt numera? Det hade varit en sak om det hade varit en av de bättre managementkonsulterna eller investmentbankerna, men det rör sig om ett helt vanligt börsnoterat bolag. Helt sjuk process och man blir trött bara av att tänka på det.

Det är dyrt att rekrytera. Ännu dyrare att felrekrytera. Men visst har du rätt, den där processen låter som rena 90-talet. Den erfarenheten jag har nu är att de flesta har bråttom och vill fort ha någon på plats. Känns mera humant också.

Behåll jobbet du har. Hälsa dem att du hoppar av. Det är ovärdigt och din tid har faktiskt ett pris. Alltså. Fyra intervjuer. Be dem dra åt helvete.

Ja, rekryteringsprocesser har bara blivit krångligare och krångligare. Senast jag sökte jobb var det 6 intervjuer, plus tester och bakgrundskontroll/referenstagning. Ofta är det beslutat på central nivå att rekrytering ska skötas på ett visst sätt, vilket även gör det svårt att snabba på processen även om behovet är stort.

Sköter arbetsgivaren rekryteringen själva eller köper de tjänsten? Om de köper den kan den konspitatoriskt lagde misstänka att de kan fakturera mer för en mer omfattande process.

Ja de högskoleutbildade "rekryteringskonsulterna" har ingen aning om hur rekrytering går till i realiteten. De har TEORETISK utbildning och får högskolepoäng men VERKLIGHETEN skrämmer. Därför gömmer de sig bakom godtyckliga selekteringar och "tester" eftersom de själva, oftast osnutna snorungar, inte har en aning om vilken kompetens eller kvallifikationer liksom personlighet som utgör urval för rätt kandidat för utlyst tjänst.

HR-folket måste ha nått att göra. Hyra in rekryteringsfirmor och läsa deras rapporter.
Är det nån som vet vad en HR-avdelning egentligen gör nuförtiden?
Dom rekryterar inte.
Dom betalarar inga löner eller tar hand om lönerrapportering.
Dom hanterar inga svårare personalärenden.

Allt detta är outsourcat.

Möjligen sysslar dom med lite jämställdhetspolicies.

De gör den själva. Första intervjun gjordes på engelska från ett utländskt dotterbolag och de senare görs från Sverige. Man kan ju förstå att de vill göra flera intervjuer och praktiska test eller liknande är kanske också befogat för att kontrollera hur man bygger upp ett case givet rollen, men att utslag skall ske på logiska tester med snurrande trianglar och liknade i ett intervjusteg för en senior roll känns helt sjukt. Man har en gång i tiden harvat igenom avancerade kurser i algebra och härledningar av optionsformler och nu skall det avgöras i ett steg med ett förmodat adaptivt test. Det här är som sagt var ingen position på en riskkapitalfirma eller flashig konsult utan ett helt vanligt storbolag. Vad gäller anställningar så är i princip alla 6 månaders provanställningar så felrekryteringar kostar inte speciellt mycket mer än lite förlorad tid.

Tyvärr är detta ett fenomen som skenar. Speudovetenskapliga personlighetstester till grund för anställning. Digital referens tagning och en massa stundtals fullkomligt meningslösa mellanled.

Man kan verkligen undra hur arbetsmarknaden lyckades fungera förr....

Det kan jag tala om. HR-chefen vait bortrest den dagen som jag skulle göra min första riktiga intervju så VD:n tog den och vi pratade om det mesta utom arbete och efter en halvtimme var jag anställd. Han hade redan innan läst igenom CV och pratat med referenserna. Han ville bara kolla att personligheten fungerade. Men det var länge sedan.

Det är det nya så att alla dessa "rekryterare" ska hitta något värde i sig själva. Det var lättare för bara 10 år sedan. Då fanns rekryterare också såklart men de höll inte på med all mumbo jumbo. Fatta hur många guldstjärnor du missar bara för de kanske gjorde dåligt ifrån sig på ett "personlighetstest". Ingen 25-åring ska räkna ut mitt resultat från ett personlighetstest online för att säga till framtida arbetsgivare om jag är en bra kandidat eller inte.

De få gånger jag sökt jobb och den här processen har informerats om har jag helt enkelt sagt att jag har fler erbjudanden och har inte tid att komma på intervjuer 5 gånger till. Märkligt nog har de erbjudit mig jobbet dagen efter ändå, för de vet själva att det är BS.

Den här tjänsten känns inte speciell någonstans. Jag hade hoppat av. Känns förnedrande.