Citat:
Det är den kognitiva dissonansen som lyser igenom.
Jag vet inte om du har stött på begreppet tidigare, så jag ska förklara lite.
Kognitiv dissonans är en svag känsla av obehag som uppstår när man har en egen föreställning och den ställs emot en avvikande verklighet, alltså att verkligheten avviker från den egna uppfattningen och man då alltså blir sittande med olika motsägelsefulla uppfattningar samtidigt. Det ger då mad man kallar en "kognitiv dissonans".
Vidare menar man att att människan har en drift att minska denna dissonans genom att ändra sin attityd eller göra något för att försöka stärka sin egen åsikt. Dissonansen minskas då till exempel genom att personen börjar att klandra, förnedra eller förneka det verkliga påståendet i ett desperat försök att bibehålla sin verklighetsavvikande åsikt.
Därav kommer en hätsk ton, nedsättande kommentarer och falska påståenden om att personen själv har rätt och de andra fel.
Ytterligare följer en massa "rättfärdiganden" och peppande av den egna åsikten så att dissonansen kan dämpas och det känns rätt igen att ha den avvikande åsikten.
Däremot kan lång tid av sådan dissonans övergå till att inte längre kunna dämpas och polletten trillar till slut ner.
Man brukar nämna det klassiska exemplet på fabeln om räven och druvorna när man ska beskriva hur det jag skrev ovan kan fungera. I fabeln ser en räv några druvor som hänger högt upp och tyckeratt de ser goda ut och vill äta dem. Men eftersom räven inte kan komma på något sätt att nå druvorna så hittar räven på att druvorna förmodligen ändå var omogna och sura, vilket lett till uttrycket "surt sa räven" om något som man gått miste om.
Detta exempel följer ett mönster: man vill ha något, men det verkar inte gå att uppnå vilket leder till en dissonans mellan att vilja ha och inte kunna få, så man minskar dissonansen genom att hitta på anledningar till att det man ville ha kanske inte egentligen var så bra så att det blir mindre begärligt och dissonansen minskar i och med att man då inte längre vill ha det lika mycket.
På samma sätt kan hittar en person som gör så på allt möjligt om de andra som skriver här så att dissonansen från dem ska bli mindre och då alltså enklare avfärdas. Det är så som termerna "avfälling" och "kritiker" används när ett vittne säger att man inte ska lyssna på någon därför att hen är avfälling eller kritiker, och dissonansen syns tydligt i t.ex. påståendet att användaren Eberhard vigt sitt liv åt "att pissa på Jehovas vittnen". Avsikten med den formuleringen är alltså att få det som Eberhard skrivit mindre dissonant. Men att den som skrev så i sin tur osmakligt "pissade på" Eberhard verkar gå hen helt över huvudet i sin iver att dämpa sin dissonans.
Jag vet inte om du har stött på begreppet tidigare, så jag ska förklara lite.
Kognitiv dissonans är en svag känsla av obehag som uppstår när man har en egen föreställning och den ställs emot en avvikande verklighet, alltså att verkligheten avviker från den egna uppfattningen och man då alltså blir sittande med olika motsägelsefulla uppfattningar samtidigt. Det ger då mad man kallar en "kognitiv dissonans".
Vidare menar man att att människan har en drift att minska denna dissonans genom att ändra sin attityd eller göra något för att försöka stärka sin egen åsikt. Dissonansen minskas då till exempel genom att personen börjar att klandra, förnedra eller förneka det verkliga påståendet i ett desperat försök att bibehålla sin verklighetsavvikande åsikt.
Därav kommer en hätsk ton, nedsättande kommentarer och falska påståenden om att personen själv har rätt och de andra fel.
Ytterligare följer en massa "rättfärdiganden" och peppande av den egna åsikten så att dissonansen kan dämpas och det känns rätt igen att ha den avvikande åsikten.
Däremot kan lång tid av sådan dissonans övergå till att inte längre kunna dämpas och polletten trillar till slut ner.
Man brukar nämna det klassiska exemplet på fabeln om räven och druvorna när man ska beskriva hur det jag skrev ovan kan fungera. I fabeln ser en räv några druvor som hänger högt upp och tyckeratt de ser goda ut och vill äta dem. Men eftersom räven inte kan komma på något sätt att nå druvorna så hittar räven på att druvorna förmodligen ändå var omogna och sura, vilket lett till uttrycket "surt sa räven" om något som man gått miste om.
Detta exempel följer ett mönster: man vill ha något, men det verkar inte gå att uppnå vilket leder till en dissonans mellan att vilja ha och inte kunna få, så man minskar dissonansen genom att hitta på anledningar till att det man ville ha kanske inte egentligen var så bra så att det blir mindre begärligt och dissonansen minskar i och med att man då inte längre vill ha det lika mycket.
På samma sätt kan hittar en person som gör så på allt möjligt om de andra som skriver här så att dissonansen från dem ska bli mindre och då alltså enklare avfärdas. Det är så som termerna "avfälling" och "kritiker" används när ett vittne säger att man inte ska lyssna på någon därför att hen är avfälling eller kritiker, och dissonansen syns tydligt i t.ex. påståendet att användaren Eberhard vigt sitt liv åt "att pissa på Jehovas vittnen". Avsikten med den formuleringen är alltså att få det som Eberhard skrivit mindre dissonant. Men att den som skrev så i sin tur osmakligt "pissade på" Eberhard verkar gå hen helt över huvudet i sin iver att dämpa sin dissonans.
Jo men det har jag förstått. Tack för din definition på dissonansen. Riktigt otäckt ändå hur han fortfarande skriver i tråden och liksom som om vi inte existerar för honom. Skrämmande!
