Varför är inte arrangerade äktenskap en grej i Sverige?

Jag personligen hade nog trivts bra i ett arrangerat äktenskap. Tveksamt om min eventuella fru eller eventuella barn hade trivts särskilt bra. Eller samhället för den delen. Bättre ta in nya friska förmågor från allehanda ställen.

Jag tror att det har med att vi inte kan tvinga äktenskap. Men främst för att kvinnor hatar män som tjänar mindre än dom själva.

Därför att kvinnor inte tänker som ni män. Är det så svårt fatta? För män är det inte lika noga. Ni vill ju bara föröka er, sprida er säd vidare. Så er utveckling har ju egentligen inte gått så speciellt långt fram sen stenåldern. Om jag ska vara krass haha. Ni är mer desperata. En kvinna vill känna attraktion, känslor. Speciellt om det kommer till föda någons barn. Och man ska vara i ett förhållande.

Dessa kvinnor som du talar om, som är så eländigt olyckliga. De har jag då inte stött på. Men vet att det finns ofrivilligt barnlösa som vill ha barn. Men man är fortfarande ansvarig för sitt eget liv. En del kanske inte kan få av medicinska skäl. Då kan de ju inte rå för det direkt. Sen finns det vi frivilligt barnfria.

Däremot hade mitt eget liv blivit det, om jag tvingat mig själv att leva med en man jag kände noll för. Dessutom föda barn på det. Jag har aldrig mått bättre. Och det är utan en man. Och när jag lever mitt eget liv. Som jag vill. Inte genom vad samhället eller staten eller de runt omkring mig tycker. Jag lever mitt liv för mig, och inte för dem. Elle genom deras åsikter. Det skiter jag i. Upp till var och en.

Åh fyfan, får ångest av bara läsa det sista. Skulle bli fly förbannad. Bara för att man är singel betyder det ju inte per automatik. Att man vill vara med på någon larvig "match making" och hitta någon.

Hur förlegade är dessa människor i sitt tankesätt. Medeltiden nästa. Det här är skälet till att jag föredrar saker på egen hand lol. Vem behöver ovänner med "vänner" som dessa. Noll respekt för någons privat liv.

Man kan ju tacka nej. Jag hade uppskattat en sådan träff.

Man klarade av att gifta sig ändå verkar det som.

När jag tänker på arrangerade äktenskap tänker jag att det måste vara som att hamna på en öde ö med någon man inte känner.
Till slut infinner sig känslorna förutsatt att den man blivit lämnad på ön med inte är ett praktsvin.
Det funkar så länge man inte blir förälskad i någon annan.

Du är kanske en ovanligt attraktiv man till skillnad från dom flesta av oss.

De två gånger bekanta försökt vara matchmaker tydligt har det varit för deras nära bekanta som var heltidsarbetande ensamstående mammor.
Min killgissning är att det var att de ville ordna lite "motion" åt henne åtminstone....... men ev ett förhållande som skulle räcka till ålderdomshemmet.

Motion? Vad avses?
Kvällspromenader?
Ansträngande ställningar?

Har legat med oändligt brudar, och visst det har varit nice, men skulle hellre haft en fru redan från unga år. Hade sparat mig mycket tid och jag hade haft en stor fin familj nu vid det här laget.

Det är nog för sent att gå tillbaka dit, för det kräver att alla barn uppfostras till detta ända ifrån början, och att det är självklart i hela samhället. Alltså att barnen får lära sig att när de blir giftasvuxna, så kan de lita på att föräldrarna ser ut en partner som är lämplig, och att det är så det ÄR. För alla. Det kräver också en stark tro på äktenskapets helighet och vigselns makt. Pojkarna får lära sig att "du kommer att älska henne FÖR ATT hon är din hustru" och flickorna att "du kommer att älska honom FÖR ATT han är din make".

Men även i sådana samhällen, där de arrangerade äktenskapen är en självklarthet, händer det att ungdomar blir kära i varandra mot familjernas vilja, och rymmer om de bara har en möjlighet. Har de inte det, så går det ibland så illa som till en självmordspakt. Och vidare finns det naturligtvis föräldrar som sätter sina egna intressen framför barnens lycka, och gifter ihop sitt barn med någon mycket olämplig och oattraktiv person p.g.a. rikedom, ägor, social status, kontakter inom näringsliv och politik. Vissa kulturer tillämpar hemgift (tillgångar som bruden får med sig från sitt föräldrahem till sitt nya hem), andra brudpeng (brudgummen eller hans föräldrar köper bruden av hennes föräldrar), och då har pengaförhållandena naturligtvis bäring på vilken partner ungdomarna ska få.

Fast jag förstår din tanke. Nu finns i alla fall dejtingsajterna, så alla människor har en möjlighet att få kontakt med personer av annat kön, och gå ut och träffa dem. Även om de lever socialt isolerat. Men bara för 30 år sedan var det nödvändigt att ha vänner för att ha möjlighet att träffa en partner. Kontakterna togs på diskotek eller andra dansställen, och det var inte socialt accepterat att gå dit ensam. Samt på privata fester, och då måste man ha någon som bjöd in en på sådana. Där var det många som skulle ha kunnat bli bra partners och föräldrar, men som helt enkelt bara aldrig fick någon möjlighet att träffa någon - och sedan gick åren och det blev för sent. DE skulle ha tjänat på att leva i ett samhälle med arrangerade äktenskap.

Fast det där stämmer väl inte? Det är i min erfarenhet de mest lågbegåvade WT:na som får barn först. De hittar alltid någon att avla med tidigt i livet, i uppehållsrummet på högstadieskolan, på fritidsgården eller i hänget runt korvkiosken eller bland de många syskonens kompisar (eller partners). Det är snarare högbegåvade som har det svårt att träffa någon, för de blir utanför redan i skolan då de ses som lillgamla kufar.