Citat:
Ursprungligen postat av
Cayenne938
(Klicka bakåt för Cayennes referensinlägg.)
Jag ville följa upp på det här med Jan-Åke Svensson med mera. Igår kväll tröskade jag igenom förhören med honom, inklusive tings- och hovrätten, med Åke Larsson & Elisabeth Johansson, med Bengt Palm, samt med Egon Enocksson & Annika Blomkvist. Läsningen har i stort bara befäst min tidigare bild av förloppet, men påminnt mig om vissa detaljer som börjat sjunka tillbaka i minnet.
Om turordningen på bilarna så verkar det råda viss förvirring kring huruvida Åke Larsson eller Jan-Åke Svensson stod främst i den norrgående vänsterfilen på Sveavägen, dvs filen för de bilar som skulle svänga vänster in på Tunnelgatan. Tar man tidskriften Filters mordplatskarta till exempel så placerar de Svensson ("BMW:n") bakom Larsson ("Hages och Johanssons bil"). Här har de kastat om ordningen. Det var tvivelsutan Svensson som stod främst med Larsson bakom.
https://i0.wp.com/magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/karta.jpg
Jag har inte kunnat se någonting som tyder på annat än att Jan-Åke Svensson skulle vara ett normalt och slumpmässigt mordplatsvittne, som alltså bara råkat köra förbi där och då, och som då valde att svänga in vid Sveavägens östra vägkant istället för att köra vidare in på Tunnelgatan.
Svenssons iakttagelser överensstämmer i allt väsentligt med de andra centrala vittnenas, med det enda undantaget att han menar att gärningsmannen omgående sprang iväg istället för att dröja sig kvar några sekunder vid avfasningen på Dekorimahörnan innan han stack. Förklaringen till det tror jag helt enkelt handlar om distraktion.
Leif Ljungqvist berättar om att han hade mötande trafik att ta hänsyn till vid sin u-sväng och Svensson själv säger berättar också om att u-svängar försiggick framför nosen på honom. Då är det fullt förklarligt att Svenssons uppmärksamhet dras bort från själva mordplatsen under några sekunder och inget konstigt att hans hjärna sedan "klipper ihop filmsnuttarna" så att minnesbilden blir vad han sedan berättar, dvs att mördaren stack på momangen.
Märk även att varken Åke Larsson eller Elisabeth Johansson, som ifall deras bil stod främst hade suttit på första parkett för u-svängarna, verkar ha klart för sig att bilar svängt rum framför dem. Den enda rimliga förklaringen är att Svenssons bil finns emellan och att de kollar höger mot mordplatsen. Dessutom hinner trafikljusen slå om till rött igen, vilket också visar att de fastnat bakom Svensson vid u-svängarna.
Det jag just sagt stämmer även med Anna Hages och Karin Johanssons redogörelser av var de sprang ut och Hage tappade helt klart mördaren ur sikte några sekunder medan hon korsade vid högra filen och sprang fram. Sedan fick hon en andra glimt av mannen – eller i alla fall en flyende man – igen därinne i gränden nästan vid "fyrkanten" eller "kiosken" som hon kallar byggbarackerna.
Så Svensson har alltså rullat in i korsningen när det blivit grönt och står därför norr om södra övergångsstället, möjligen med bakhjulen på övergångsstället, när det smäller. Larsson står då bakom och alltså på själva övergångsstället åtminstone med framhjulen. När Anna Hage & Karin Johansson springer ut så sneddar de alltså över övergångsstället in mot mordplatsen.
Att jag går in så pass noga på var Svensson stod beror på att jag även ville på Sonny Björks förfalskning av ballistiken, genom att flytta på nedslagsplatsen för "spökrikoschetten". Enligt Björk skulle nedslagsplatsen ligga vid södra övergångsstället, vilket motsägs av bägge rikoschettvittnen.
Det ena vittnet är då Jan-Åke Svensson som placerar rikoschetten mellan sin egen bil och mordplatsen. Eftersom Svenssons bil står norr om övergångsstället så får vi nedslagsplatsen 10-15 meter norr om södra övergångstället. Sonny har alltså helt sonika flyttat nedslagsplatsen cirka tio meter söderut. Det framgår även av förhören med Svensson att han "talat med polisens tekniker" om platsen där det "rykte till" på trottoaren men någon dokumentation av det har vi inte sett röken av. Med den är det som med den "avbrutna" trädgrenen: allt vi har är polisens påståenden men ingen dokumentation.
Det som gör spökrikoschetten så skum är att det andra vittnet, Bengt Palm, placerar nedslagsplatsen tio meter norr om det NORRA övergångsstället. Då är vi ytterligare 15-20 meter norrut jämfört med Jan-Åke Svenssons uppgifter, och alltså 25-30 meter norr om Sonny Björks odokumenterade (och enligt min uppfattning falska) påståenden.
Nu ska sägas, att Palm gör den här iakttagelsen i backspegeln när han redan kört förbi mordplatsen, med allt vad det innebär av osäkerheter i placeringen. Vinkeln blir ju väldigt spetsig dessutom vilket ytterligare försvårar avståndsbedömningar. Därför är Svensson definitivt det bättre av de två rikoschettvittnena, men ändå är det viktigt att vi har två vittnen för det belägger i alla fall att rikoschetten verkligen inträffat och att den inte är någon slags hjärnspöke.
Kontentan av vad jag just sagt är att "polisens tekniker" med Sonny Björk i spetsen förfalskat ballistiken genom att flytta på nedslagsplatsen för den här spökrikoschetten så att den hamnar i den av polisen antagna skottlinjen för lisbethskottet. Vittnesuppgifterna går alltså isär om den saken. Till nöds kan man klämma in Svenssons uppgifter inom skottsektorn, förutsatt att man vrider upp skottlinjen mer västerut. Palms uppgifter går däremot inte att förena med den antagna skottsektorn.
Ballistikrapporten i förundersökningsprotokollet mot Christer Pettersson är självmotsägande i det här avseendet. Wincent Lange är då författaren och han skriver i första person. Ur ena mungipan säger han att skottet avfyrades medan Lisbeth Palme stod upprätt, vilket hon själv också styrker i förhör. Men ur andra mungipan säger Lange att kulan slagit i marken.
De här två sakerna är icke förenliga eftersom den forensiska analysen av Lisbeths kappa visar att kulan gått snett uppåt från vänster till höger med cirka fem graders lutning. För att den kulan ska ta i marken vid östra trottoarkanten måste Lisbeth luta sig 10-15 grader åt höger i skottögonblicket, vilket man inte gör ostraffat utan då trillar man omkull. Men det gjorde ju inte Lisbeth.
Därför är det rent nys att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra sidan Sveavägen. Men om den inte slog i marken där, vad var det då som orsakade "spökrikoschetten"? Det är här som den "avbrutna" trädgrenen kommer in i bilden. För om trädgrenen skjutits av kunde man i alla fall tänka sig att en het träflisa från grenen skjutits loss och slagit i marken så att det rykt till där vid trottoarkanten.
En sådan flisa skulle lätt kunna tänkas ha slungats en bit norrut från trädet när grenen fjädrar tillbaka efter att kulan gått igenom. På så vis får man även upp placeringen av "spökrikoschetten" en bit norrut från trädets placering invid södra övergångsstället, så att det rimmar bättre med både Svenssons och Palms vittnesuppgifter.
Men om trädgrenen inte skjutits utan brutits av, som polisen utan belägg påstår i en tidig ballistikrapport, ja då finns ju inget annat alternativ än ett tredje skott för att förklara spökrikoschetten. Valet står alltså mellan att trädgrenen skjutits av eller att ett tredje skott avfyrats vid mordet. Av de två alternativen menar jag att trädgrenen är det i särklass mest plausibla, för om man ska införa ett tredje skott i analysen så blir det problematiskt värre. Framför allt måste man då införa en andra skytt med ett annat och ljuddämpat vapen. Det menar jag att det inte finns något som helst underlag för.
Det intressanta med Jan-Åke Svensson handlar alltså inte främst om sådant som du och 14thInt fört på tal utan det handlar just om "spökrikoschetten" och polisens manipulation av ballistiken för att få mordet att framstå som amatörmässigt och kaotiskt istället för en professionell avrättning. Ballistiken skräddarsyddes för en "galen" mördare, vilket passar in både på vilt skjutande PKK:are och på hela kavalkaden med "ensamma galningar" från Victor Gunnarsson via Christer Pettersson fram till slutsationen med Stig Engström. Allt detta är enligt min uppfattning rent båg.
Det om Svensson och Palm. Den enda uppgift jag hittat i vittnesmaterialet kring mordplatsen som tyder på något i stil med vad ni föreslagit rörande Jan-Åke Svensson (och som jag alltså tillbakavisar), det är Enockssons & Blomkvists uppgifter om att en bil med två män i framsätet stannar vid västra trottoaren bara minuten efter skotten.
Enocksson uppger redan på mordnatten att mannen på passagerarsidan kilar över Sveavägen till mordplatsen för att återvända till bilen inom högst två minuter. Blomkvist säger samma sak i det första förhöret på söndagseftermiddagen efter mordet, men i bandförhöret den 18/4 1986 uppger hon att det var bägge männen i bilen sprang över till mordplatsen. Mest troligt var det bara den ene mannen, på passagerarsidan då, som sprang över och kollade Palme, men möjligen var det båda två. Minst en i alla fall.
När de kollat Palme och återvänt till bilen kör de här männen helt sonika iväg och har aldrig hörts till sedan dess. Här menar jag att det verkligen finns fog för att misstänka att de haft något med saken att göra, men kanske inte med mordet som sådant utan det kan tänkas röra sig om personal som kommit dit vid 23.20 för att delta i operationen enligt Lingärde-modellen. Att Jan-Åke Svensson skulle ha någon sådan roll, eller fungera som "planterat vittne", det håller jag för osannolikt om inte helt uteslutet.