Går det att bli medelklass idag?

Du har ju definitivt uppnått ett annat
kriterie som brukar anses vara ett signum för överklassen: översittare. Dock besitter du inte förmågan att kunna diskutera ett ämne utan att attackera din motståndare med verbala och skriftliga förolämpningar. Detta beteende gör att du hamnar bortom klassbenänmningar och kategoriseras inom gruppen klasslös.

Jag hoppades på att få någon substans från mina frågeställningar men du verkar mest vilja leka ängslig internetkrigare.

Stockholm...antagligen inte. Malmö? Ja man kan antagligen flytta till Staffanstorp och pendla..
Mindre orter som Helsingborg ja. Man kan köpa ett hus i Jonstorp och pendla.

Vilken tur för min del att du påstod att klassbegreppet var förlegat då!

Medelklass är inte kopplat till medianen, medelklass som begrepp kommer ifrån att det utförs av den grupp som ligger mellan arbetare och överklass. Definitionen brukar oftast innefatta universitetsutbildning och ett kunskapsbaserat yrke med karriärmöjligheter. Lönen i sig avgör inte direkt klasstillhörighet men medelklassen tjänar i regel bättre än arbetarklassen och har framförallt ett betydligt större spann.

Majoriteten av svenskarna är arbetarklass och medelklassen tjänar i regel betydligt mer än mediansvensken. Det är i princip bara lägre medelklass som är i närheten av medianlönen. Medianlönen bland akademiker, vilket är ett ganska bra mått på medelklass, ligger nånstans runt 50kkr/mån.

Det kommer dock säkert ändras inom några decennier. Fler och fler barn födda till arbetarklassföräldrar söker sig till högre utbildning och bättre jobb. Från att ha varit några få procent av befolkningen för 100 år sedan är nu medelklassen nästan lika stor som arbetarklassen, och inget verkar ändra på den trenden.

Herrejävlar vilken historiefrånvänd trådstart.
Jag kan lova att det inte fanns någon medelklassfamilj som både ägde stuga, två bilar och åkte utomlands på solresor 4 gånger om året på en lön under 60-talet, 70-talet, 80-talet eller 90-talet.

Det är du som är historielös...

Du missar helt och hållet brytpunkten vid "mitten av 1970-talet".

En ingenjörsfamilj hade råd att bo i ståndsmässig villa i centrala villaområden som Bromma eller Örgryte fram till mitten av 1970-talet. Med hemmafru och ny Volvo. (Eller Saab om mannen var arkitekt...)

Men från 1970-talet hade sossarna skattat sönder medelklassen, så hemmafru var det bara överklassen och nybyggarklassen som hade möjlighet att ha.

Sol- och framför allt skidresandet tog fart först i mitten av 1970-talet. Tre veckor skidresor var standard: Två i Schweiz och en i Åre. Nuförtiden har Sveriges medelklass blivit så (relativt) fattig att det inte ens finns charterresor till Schweiz.

Ett annat fenomen är att den skidåkande medelklassen hade råd att köpa helt nya segelbåtar. Så är det inte längre.

När Sverige var som bäst för 50 år sedan, hade alltså en ingenjörsfamilj råd att ha: hemmafru, ståndsmässig villa, ny Volvo, ny segelbåt. Och, om de var arbetsnarkomaner, ett fritidshus. Problemet var att med 80% marginalskatt hade de inte råd att anlita hantverkare.

PS
Ett speciellt 80-tals fenomen var byggandet av stugbyarna i fjällen. De såldes med lätthet in till medelklassen, eftersom de hade tjänstebil och därmed fri bensin.

PPS
Även utanför Sverige... Fri bensin gjorde att medelklassen hellre körde bil till Alperna än flög. Och körde runt i Europa på sommarbilsemester.

Fast de blev väl inte direkt omhändertagna utan var i hög grad väljande subjekt. Man valde helt enkelt att stanna hemma några år, jobba deltid, hade dagbarn osv för att kunna spendera mer tid i hemmet med sina barn. Det man valde bort var ju att spendera pengar. Man åkte inte på spa flera gånger om året, många avstod från bil och tog enklare semesterresor när barnen var små. Till exempel. Man köpte heller inte nya mobiler för 10-20 000 vartannat eller vart tredje år.
Jag tror att det kan vara svårt att förstå för någon som inte har upplevt det. Men det betydde otroligt mycket för trivseln och tryggheten i livet med en mamma som var tillgänglig och hemmavid. Jämfört med att bli hämtad på dagis vid fem tiden, så ska det handlas lagas mat och sen är barnet trött och ska sova. Så är det fem dagar i veckan. När mamman jobbar heltid så kommer hon också att behöva göra en del hemarbete på helgen. För man hinner inte allt under veckan. Det blir inte alls samma relation till barnen då. Istället har dagens föräldrar dåligt samvete och barnen får glass mitt i veckan. Jag ser det varje gång jag handlar. Pyttesmå ungar som äter dyr pinnglass före middagen mitt i veckan. Sånt hände inte när mammorna hade mycket kvalitetstid att lägga på sina barn. Det var en lyx folk levde med då. Som inte kan mätas i pengar eller frihet eller vad det nu är du tycker du har som de inte hade. De trivdes väldigt bra med livet istället. Och knaprade inga lyckopiller eller var sjukskrivna för utbrändhet.

Ja det ska väl inte vara omöjligt, så länge man har en rimlig definition av begreppet.

1. Man skaffar sig en gångbar högskoleutbildning. Helst någon som inte så enkelt kan bytas ut mot AI och robotar. Sjuksköterska,polis, ingengör, lärare, jurist och liknande. Detta kan man fortfarande få stöd för av staten. Genom att bo kvar hemma medan man studerar kan man hålla sin studieskuld nere och bara välja bidragsdelen. .

2. Man köper sin egen bostad. Det är ju möjligt att göra åtminstone i Göteborgsregionen. Om man väljer att bosätta sig i en en mindre stad som Uddevalla, Trollhättan eller Vänersborg kan man klara detta även som singel. Dessa städer har utmärkt service. I synnerhet Trollhättan och Vänersborg har pendeltåg in till Göteborg. Bra möjligheter till motion och rekreation på fritiden finns också.

3. Man spenderar lite tid och pengar på kultur. Man kanske tar några extra kvällskurser i humaniora på universitetet (medan man jobbar med sitt yrke), eller kurser i något konstnärligt som skulptur eller silversmide. Man går på operan eller konsert någon gång per månad.

4. Har man invandrarbakgrund kan det vara en god idé att jobba bort eventuell *ortendialekt* om man vill smälta in i den svenska medelklassen. Om man behöver det kan man ta hjälp av en talpedagog eller liknade. Det kan också vara värt att tänka på att odla sin självständighet och inte vara för bunden till familje- och släktband. Som svensk måste man vara sin egen. Allt som andas klanstruktur går fetbort om man ska vara medelklass. Man bor exempelvis själv som vuxen singel. De egna pengarna går till en själv och inte till att låna ut till släkten osv. Man hänger heller inte i gäng med andra invandrare utan sköter sitt liv i huvudsak på egen hand. Som träningen, eventuella vårdbesök och så vidare. Familj och vänner träffar man under bestämda tider och tillfällen. Som middag, ta en fika eller utekväll på stan eller liknande.

5. Även som svensk kan det vara värt att fundera över sin klädsel, stil och attityd. Smälter man in i medelklassen? Dags att klippa / toppa håret? Eller byta ut hoodien mot lammullströja och en snygg överrock? Eller byta ut silikonet i läpparna mot ett genomskinligt halvmatt läppglans istället. Skippa allt för extrem make up, extrem frisyr osv.

Det kan låta märkligt men även om jag "skulle" tjäna 2miljoner om året och min fru 400tkr / år så skulle man fortfarande känna sig fattig.
Detta pga att man låter sig luras av all social media som skickar signaler om precis det som detta ämnet handlar om.
Jag har allt och mer, men jag har en återkommande tanke om att jag borde ha mer och att jag behøver mer.
Det är beklagligt.

Ditt inlägg fick mig att tänka på en undersökning från USA. Även bland de 3% som tjänade mest i USA så upplevde många av dem inte sig som rika för det fanns andra som tjänade mer och hade mer materiella tillgångar.

Det är därför Teddy Roosevelts citat är så träffsäkert: "Comparison is the thief of joy".

Och jag känner mig faktiskt lycklig øverlag. Men samtidigt så ligger något och pyr.
Inte så att jag mår dåligt, men något underliggande som gør en otilfreds....!
Enkel løsning vore att sluta fokusera på aktier och läsa vissa nyheter och media.
Men om jag inte handlar med aktier så tappar jag en massa inkomst som jag blivit beroende av.
Ekorrhjulet....!

Det låter som att problemet ligger hos dig och inte i "media", vi tjänar bra men inte riktigt uppe i de nivåer du nämner och jag har inga problem att känna att vi har det bra. Vi lever ett lugnt och skönt liv och behöver inte hålla på och mäta oss med media och omgivning.