Citat:
Av förhören med Z framkommer att hon inte vill/orkar/kan berätta rätt många saker.
Hon undanhåller, kanske förtränger, detaljer. Det är en god överlevnadsinstinkt hos hjärnan, det gör att hon som det barn hon är kan gå vidare, fokusera framåt. Det gynnar henne, får henne att orka.
Men hon var 5-6 år när en stor del av det hemska hände. Hon minns naturligtvis armbrotten, skållandet, bilbarnstolen, mörkret, kylan och ljuden från de andra som umgicks, lekte och åt tillsammans.
Och hon minns och vet hur hon fick i sig ättikan.
Det kommer komma flashbacks för henne, Z kommer kanske så småningom berätta sanningen och mer detaljer och fakta. När hon vågar och litar på att föräldrarna inte längre har eller kommer få någon makt över henne igen.
Frågan är om det egentligen då är så bra att modern fortfarande påminner Z om att modern finns där i skuggorna genom att Z får brev från henne. - även om breven är neutrala?
Z har ju uttryckligen sagt att hon inte vill tillbaka till föräldrarna, att hon inte tycker om dem, att de skadat och varit elaka mot henne och att just modern gjorde henne mest illa.
Vore det inte bättre att Z under en längre tid framöver fick slippa allt som har med de plågsamma minnena att göra och slippa både träffar, telefonsamtal och också brev från de f.d (sic!) föräldrarna?
I vart fall tills Z rotat sig och vågar trotsa deras förbud att berätta detaljer?
Tills rättegången är över så de inte heller psykologiskt kan påverka Zs vittnesmål?
Att föräldrarna i verkligheten borde vara som dockorna som symboliserade föräldrarna under förhören med Z och som hon då la i en burk och stängde in så de inte kunde komma ut, inte ha någon kontakt med eller skada Z?
Borde verkligen moderns brev förmedlas till Z, förövarens brev till offret som så tydligt varit fullständigt i förövarens makt?
Hon undanhåller, kanske förtränger, detaljer. Det är en god överlevnadsinstinkt hos hjärnan, det gör att hon som det barn hon är kan gå vidare, fokusera framåt. Det gynnar henne, får henne att orka.
Men hon var 5-6 år när en stor del av det hemska hände. Hon minns naturligtvis armbrotten, skållandet, bilbarnstolen, mörkret, kylan och ljuden från de andra som umgicks, lekte och åt tillsammans.
Och hon minns och vet hur hon fick i sig ättikan.
Det kommer komma flashbacks för henne, Z kommer kanske så småningom berätta sanningen och mer detaljer och fakta. När hon vågar och litar på att föräldrarna inte längre har eller kommer få någon makt över henne igen.
Frågan är om det egentligen då är så bra att modern fortfarande påminner Z om att modern finns där i skuggorna genom att Z får brev från henne. - även om breven är neutrala?
Z har ju uttryckligen sagt att hon inte vill tillbaka till föräldrarna, att hon inte tycker om dem, att de skadat och varit elaka mot henne och att just modern gjorde henne mest illa.
Vore det inte bättre att Z under en längre tid framöver fick slippa allt som har med de plågsamma minnena att göra och slippa både träffar, telefonsamtal och också brev från de f.d (sic!) föräldrarna?
I vart fall tills Z rotat sig och vågar trotsa deras förbud att berätta detaljer?
Tills rättegången är över så de inte heller psykologiskt kan påverka Zs vittnesmål?
Att föräldrarna i verkligheten borde vara som dockorna som symboliserade föräldrarna under förhören med Z och som hon då la i en burk och stängde in så de inte kunde komma ut, inte ha någon kontakt med eller skada Z?
Borde verkligen moderns brev förmedlas till Z, förövarens brev till offret som så tydligt varit fullständigt i förövarens makt?
Det är väldigt rimliga och viktiga frågor du ställer! Man kan väl "dela upp problematiken" såhär:
Häktet/frihetsberövandet
En häktad person har rätt att skicka ut brev i vilken omfattning denne vill. Men har man restriktioner (vilket mamman har) så kommer breven att läsas av åklagaren. Huvudregeln är då att brev till målsägande stoppas eftersom detta kan påverka utredningen/vittnesmål. Dock blir det lite speciellt när det rör en förälder och dennes barn för då kommer ju Barnkonventionen och "Barnets rätt" in i bilden.
Är det då "neutrala brev" så kan det ibland vara svårt för åklagaren att hindra dessa brev, även om jag för egen del kan tycka att man hellre skall avslå än släppa igenom dessa.
Familjehemmet/Fosterföräldrarna
Givetvis kan fosterföräldrarna se till att dessa brev inte kommer barnet tillhanda (det kanske dom rent av gjort) och då är ju ingen skada skedd. Dock kan även fosterföräldrarna hamna i en knivig sits eftersom det ingår i deras uppdrag att "stötta barnet i kontakten med familj och vänner" samt "samarbeta med barnets föräldrar om både vardagliga och större saker", men inte minst att lyssna till barnets bästa/åsikt/vilja (barnet kanske vill ta emot brev från föräldrarna).
Jag personligen hoppas iallafall att barnet i allt väsentligt sluppit ta del av dessa brev.
