Jag konstaterar att vi tydligen har ett överskott av sjuksköterskor i Sverige.

Sverige har 1 113 praktiserande sjuksköterskor per 100 000 invånare, enligt Socialstyrelsen (Nationella planeringsstödet 2016). Det betyder att vi ligger på tredje plats i Europa – endast Norge och Luxemburg har fler. Antalet sjuksköterskor i förhållande till befolkningen har faktiskt ökat sedan 2008. Och Sveriges kommuner och landsting (SKL) gör bedömningen att vi, trots ökad efterfrågan och kommande pensionsavgångar, kommer att ha ett överskott av sjuksköterskor till år 2022.

[...]

Det saknas alltså inte sjuksköterskor, sett till statistiken. Problemet är att de inte har anledning att bli specialistsköterskor, att de används till fel uppgifter och att de i allt högre utsträckning väljer bort att arbeta inom landsting och regioner. ”På flera håll i landet har andelen som lämnar landstingsvården ökat med upp emot 100 procent” skrev Vårdförbundets tidning Vårdfakta i januari (3/1).

Att personalen lämnar landstingen betyder dock inte att de slutar utöva sitt yrke. De väljer andra arbetsgivare, kommunala eller privata, som erbjuder bättre villkor. I artikeln intervjuas en sjuksköterska som sagt upp sig från sjukhuset i Kristianstad och tagit anställning hos ett bemanningsföretag: ”Det är fantastiskt att själv bestämma sitt schema, jag får bra betalt och min kunskap är uppskattad.”

Kort sagt: Vården har inte ett sjuksköterskeproblem, utan ett arbetsgivarproblem. Regeringens svar – att med vinsttak i välfärden tvinga privata arbetsgivare att stänga igen – skulle naturligtvis minska konkurrensen om personalen. Men det vore en usel personalpolitik.