Riktigt svårt att tro att denna serie skulle vara i närheten av hur det var. Det händer liksom inget mer i avsnitt efter avsnitt än nya påhitt om hur man kan tortera. Det var det enda som hände på skolan ser det ut som. Verkar falla folk i smaken att titta på.
Den är väl ungefär lika våldsam som boken?
Wikipedia:
"Den delvis självbiografiska romanen Ondskan blev mycket utskälld för sitt våldsamma innehåll när den kom 1981. Bokens verklighetsbakgrund har senare ifrågasatts av både före detta skolkamrater till Guillou och av hans mamma."
Gillar den. Filmen väckte ett djupt raseri i mig en gång i tiden, när min egen far betedde sig som ett svin mot sin familj, även om det inte handlade om aga i den bemärkelsen.
För mig slutade det i rättegång, blott 13 år… Men i dag har vi en fantastisk relation, och del i det är för att detta raseri i mig gjorde att familjeförhållandena vi hade inte kunde fortgå!
Så det här är mer som en nostalgisk tripp i mitt undermedvetna.
Har inte läst boken så jag vet inte om det är samma där, men nu i senaste avsnittet är det typ 100 elever som turas om att hälla kallt och varmt vatten på Erik. Medan det i filmen bara är en som gör det. Avsevärd skillnad alltså. Stämmer nåt av dessa scenarion överens med boken? Något overkill nu i serien iaf kan tyckas.
Har inte läst boken så jag vet inte om det är samma där, men nu i senaste avsnittet är det typ 100 elever som turas om att hälla kallt och varmt vatten på Erik. Medan det i filmen bara är en som gör det. Avsevärd skillnad alltså. Stämmer nåt av dessa scenarion överens med boken? Något overkill nu i serien iaf kan tyckas.
I boken är det klassens clown, Arne som kan småretas lite med Pierre på idrotten men utan att vara ett as, som gråtande tvingas hälla vatten över Erik. Och assholet "Höken" som också går i realskolan men agerar springpojke åt Rådet. Kanske nån eller två mer. Samtliga som tvingades hälla vatten blev utfrysta av hela realskolan efteråt.
Tyckte det var snyggt med fackeltåget på 100 pers i avsnitt fem där Erik fick kokande vatten i avsnittet många gånger, det fångar sektstämningen och även om f.d. rådsordföranden Bernhard passivt försöker stoppa Silverhielm vet han nu sin plats, Silverhielm styr skolan och det går inte säga emot honom. Det finns inlägg i tråden om att Guillou ljuger om Ondskan, enligt han själv i en intervju var det skolsystern som skar av repen men i romanen och filmen Marja, lär bli likadant i serien. Hade varit snyggt om Bernhard visat civilkurage och återvänt till sin "vän". Men om det hänt på riktigt borde någon lärare som bodde på skolan och var husfar på elevhemmen sett folkmassan med facklorna och räddat Erik, att kolla bort från peppisar eller misshandel i rutan är en sak men ett mord skulle vara för sjukt att blunda för. Tänkte på det i boken och filmen, men historien blir med de vuxnas maktlöshet hemskare och får Erik mer hämndlysten. I boken slår han sönder två anonyma rådisar som misshandlat och dragit ner byxorna på Pierre, plus Dahlén, maskerad med mössa med hål för ögonen plus handskar som han gömmer i skogen. Hoppas få se det i sista avsnittet.
Då har man avverkat avsnitt 2.
Blir bättre och bättre. I filmen så är Otto högsta hönset och de andra känns mer som bi-figurer, i serien har han inte lika mycket att säga till om.
Otto ska tydligen få in en smäll på Erik (Janne) enligt reklamen, det fick han inte i filmen!
Han skickade där fram Jesper Saheln & Biffen som gjorde en John Bouvin från Nya Demokrati obscen gest! när Janne (Erik) gick igenom sitt mattegeni slaktschema vilka delar han skulle bryta av först (Janne fiction) enligt fysikbokens mest dolda lagar
När sedan Sahlen och Biffen var oskadliggjorda så bjöd Andreas Wilson på sitt allra sämsta skådespel
när han med sin låga panna försökte stirra ut Gustav Skarsgård och pekade på honom övertydligt mens han backa
Här är det Otto som bjuder upp till dans istället redan i nästa avsnitt, jag gissar att det betyder
att det kommer sluta oavgjort i fighten på nått sätt
__________________
Senast redigerad av Crapmagic 2023-11-24 kl. 23:19.
Jag har sett avsnitt 1-5 och har flertal saker att säga om serien hittills. Varning för potentiell textvägg (spoilers förekommer). Vore kul att ta del av diskussionerna här och kanske bolla om hur Ondskan ska sluta.
I övrigt tycker jag att serien är väldigt välgjord. Fina miljöer, klädsel, känns tidsanpassat samt med musikinslagen. Tycker att skådespelarna passar perfekt som sina roller (med undantag för Marja, som jag går in på sedan), i synnerhet gör Christian Fandango ett utmärkt jobb som Silverhjelm, han har det där sliskiga och 'ondskefulla' utseendet. Isac Calmroth passar även han bra som Erik, han har en viss tuffhet till sin fasad men till trots även väldigt sympatiska ögon som låter oss se in i killen som lider. Nonni Hammaström gör ett väldigt bra jobb som Dahlén, tycker han är lite underskattad; han har den där 'rikemansbarn' looken, det syns att han är översittare. Slutligen vill jag prisa Leon Henzel som ordförande von Schrantz, tyckte han skildrade en komplex karaktär som både värnar om sin makt men även visar sympati mot Erik (till exempel i avsnitt 5 när han ifrågasätter mot vattentortyren).
Serien gjorde ett bra jobb med att visa Eriks liv före Stjärnsberg. Visst, man kanske hade kunnat lägga till fler grejer som inte hade med hans 'maffia' att göra, men i övrigt får jag som tittare förståelse för hur han regerade i skolan. Avsnitt 3 är hittills det bästa från serien, mycket intensivt och känslomässigt när man ser parallellerna mellan farsan Skårsgård och Otto Silverhjelm som plågar honom. Bra dialog också, det träffade i hjärtat när Otto sade åt Erik att inte dra skam över rådet. Jag har sett vissa påstå att "vänner igen?"-repliken var lite krystad, och till viss del kan jag hålla med; meningen är ju uppenbart att han ska påminna om Eriks pappa, men samtidigt är frasen inte särskilt unik eller ovanlig. Jag kan ursäkta denna upprepning eftersom den återigen styrker parallellerna och väcker en vrede inom Erik. Berättelsen har flytit på än så länge, mästerskapen var tämligen spännande då Otto och Erik tävlade mot varandra; det var något vi inte fick se i filmen exempelvis. Jag vill även nämna mamma (Karin) Ponti som spelas av Ruth Fernandez; det kändes humant att se hennes väninna som erbjöd stöd, kändes mer realistiskt att någon skulle uppmärksamma situationen hos familjen Ponti. När Karin äntligen lämnade Åke bakom, kändes det lättande att hon (förmodligen) kommer få ett bättre öde; men man kan undra hur det kommer se ut när Erik kommer hem? Nä, juste... han skulle inte 'se Erik på ett tag'... men missar vi då slutscenen när han slår ihjäl farsan? Vore väldigt antiklimatiskt i så fall...
Det största problemet. Marja. Den billiga 'kärleksrelationen' med Erik, den var krystad om något. De träffades alldeles för snabbt, på tåget, och dessutom hann de prata med varandra på perrongen; serien gjorde det förutsägbart att hon var kärleksintresset. Tråkigt, man visste redan då hur deras öden skulle sammanfogas. Istället för att spendera ett flertal långa (tråkiga) scener mellan Erik och Marja, hade man kunnat skildra hennes 'story'; ge ledtrådar till vem hon är, varför hon är här, vad hon gillar och ogillar. Någonting som gjorde henne mer human, istället för att sätta henne åsido som 'kärleksobjektet'. De verkade inte ha någonting gemensamt heller, de verkade bara finna till varandra för att de var utstötta på varsitt håll? Kunde de inte tala om musik, exempelvis, något vi vet Erik gillar? Kunde hon inte framföra något intresse hon hade sen i Finland (vad man nu gör där)? Jag blev ärligt talat väldigt irriterad på henne när hon förde sin dialog med Erik i avsnitt 4 (?), sade att han hade ett val och han valde att vara 'som resten'. Vad skulle han ha gjort, flicka? Valet var som följande: kämpa tillbaka mot Silverhjelm eller låt dig bli nedtrampad och förudmjukad. Vad är detta för pasifistisk 'antikrigs' attityd hon för med sig? Var tror hon att hon är? Förstår hon inte innebörden av att göra revolution och sjunka till fiendens nivå för att sedan ge an? Jag har minimal förståelse för hennes karaktär. Hennes wannabe 'filosofimonologer' i början och slutet av varje avsnitt är vansinnigt outhärdliga; vaga, generiska, erbjuder inte någonting nytt. Hade varit bättre passande om de lade in monologen i någon scen med henne som huvudperson; kanske tänker hon för sig själv, spekulerar om situationen på Stjärnsberg... man hade då bättre förstått hennes resonemang. Dessutom tycker jag inte skådespelerskan passar; hon är inte ful men hon har ett väldigt hårt ansikte, kalla ögon och stora läppar som avviker från det mjuka utseendet man hade förväntat sig (jämför med film-Marja). Nä, sorry, Marja var helt opassande och helt klart (enligt mig) den sämsta karaktären i Ondskan. Jag tycker man skulle ha fokuserat mer på vänskapen mellan Pierre och Erik; någon i tråden sa att Erik verkade bry sig mycket om Pierre trots att de inte var 'supernära'. Det kan jag hålla med om, man hade kunnat utveckla deras relation ytterligare. Pierre-skådespelaren är passande för rollen tycker jag för övrigt, han har ett mjukt 'feminint' utseende som förutsätter hans svaga roll. Önskar att man hade gett in sig mer på hans intressen, vilka böcker gillar han? Musik? Kanske kunde han och Erik 'bonda' över något gemensamt intresse.
Då så. Nu är klagandet klart (för det mesta). Jag har jämfört filmen och serien, och jag har några grejor att tillägga. I filmen var Erik uppenbarligen rebellisk, satte sig upp mot rådet redan från början; detta var underhållande men såg till hans nedfall och motstånd relativt snabbt. I serien verkar han vara mer kalkylerande; han ser först till reglerna men sedan kommer ifrågasättningen. Detta är också ett bra sätt att skildra karaktären. Någon i tråden nämnde att det vore kul om Erik satte sig upp mot rådet mer innan 'fighten' mellan Otto och honom kom; den kom väldigt tidigt och det hade sannerligen varit roligt att se hur Erik hade töjt på gränserna, prövat sig fram. Jag saknar scenen, från filmen, när rådet beodrar Erik att be om ursäkt; och han svarar med ett simpelt, 'Nej'. Synd att de inte hade med detta, tyckte det var komiskt. Underligt att de, i serien, inte hade med lärarens dialog, 'Det finns bara ett ord för såna som du, och det är Ondska'. Men, de kanske ansåg den vara för överskattad... men ändå. Vissa klyschiga saker kan man sakna. Slutligen, kommer här de sista meningarna. Jag tycker om serien väldigt mycket, men jag tycker faktiskt att de hade kunnat ha råd med 10 avsnitt. Trots de 6 vi fått (kommer få) känns det som om berättelsen saknar en del element, som ytterligare 4 avsnitt hade kunnat erbjuda. Det känns lurt med hur serien kommer sluta; ska advokaten komma, ska Otto läsa upp Marjas brev, ska Erik slå ihjäl sin farsa? Det kvarstår att se...
Kom gärna med egna synpunkter. Jag är glad att jag äntligen fått detta ur 'systemet'. Slutsats: serien är bra, en solid 7.5, med ett flertal element som saknas (och som skulle tas bort) för att höja den till en 10.
Jag har sett avsnitt 1-5 och har flertal saker att säga om serien hittills. Varning för potentiell textvägg (spoilers förekommer). Vore kul att ta del av diskussionerna här och kanske bolla om hur Ondskan ska sluta.
I övrigt tycker jag att serien är väldigt välgjord. Fina miljöer, klädsel, känns tidsanpassat samt med musikinslagen. Tycker att skådespelarna passar perfekt som sina roller (med undantag för Marja, som jag går in på sedan), i synnerhet gör Christian Fandango ett utmärkt jobb som Silverhjelm, han har det där sliskiga och 'ondskefulla' utseendet. Isac Calmroth passar även han bra som Erik, han har en viss tuffhet till sin fasad men till trots även väldigt sympatiska ögon som låter oss se in i killen som lider. Nonni Hammaström gör ett väldigt bra jobb som Dahlén, tycker han är lite underskattad; han har den där 'rikemansbarn' looken, det syns att han är översittare. Slutligen vill jag prisa Leon Henzel som ordförande von Schrantz, tyckte han skildrade en komplex karaktär som både värnar om sin makt men även visar sympati mot Erik (till exempel i avsnitt 5 när han ifrågasätter mot vattentortyren).
Serien gjorde ett bra jobb med att visa Eriks liv före Stjärnsberg. Visst, man kanske hade kunnat lägga till fler grejer som inte hade med hans 'maffia' att göra, men i övrigt får jag som tittare förståelse för hur han regerade i skolan. Avsnitt 3 är hittills det bästa från serien, mycket intensivt och känslomässigt när man ser parallellerna mellan farsan Skårsgård och Otto Silverhjelm som plågar honom. Bra dialog också, det träffade i hjärtat när Otto sade åt Erik att inte dra skam över rådet. Jag har sett vissa påstå att "vänner igen?"-repliken var lite krystad, och till viss del kan jag hålla med; meningen är ju uppenbart att han ska påminna om Eriks pappa, men samtidigt är frasen inte särskilt unik eller ovanlig. Jag kan ursäkta denna upprepning eftersom den återigen styrker parallellerna och väcker en vrede inom Erik. Berättelsen har flytit på än så länge, mästerskapen var tämligen spännande då Otto och Erik tävlade mot varandra; det var något vi inte fick se i filmen exempelvis. Jag vill även nämna mamma (Karin) Ponti som spelas av Ruth Fernandez; det kändes humant att se hennes väninna som erbjöd stöd, kändes mer realistiskt att någon skulle uppmärksamma situationen hos familjen Ponti. När Karin äntligen lämnade Åke bakom, kändes det lättande att hon (förmodligen) kommer få ett bättre öde; men man kan undra hur det kommer se ut när Erik kommer hem? Nä, juste... han skulle inte 'se Erik på ett tag'... men missar vi då slutscenen när han slår ihjäl farsan? Vore väldigt antiklimatiskt i så fall...
Det största problemet. Marja. Den billiga 'kärleksrelationen' med Erik, den var krystad om något. De träffades alldeles för snabbt, på tåget, och dessutom hann de prata med varandra på perrongen; serien gjorde det förutsägbart att hon var kärleksintresset. Tråkigt, man visste redan då hur deras öden skulle sammanfogas. Istället för att spendera ett flertal långa (tråkiga) scener mellan Erik och Marja, hade man kunnat skildra hennes 'story'; ge ledtrådar till vem hon är, varför hon är här, vad hon gillar och ogillar. Någonting som gjorde henne mer human, istället för att sätta henne åsido som 'kärleksobjektet'. De verkade inte ha någonting gemensamt heller, de verkade bara finna till varandra för att de var utstötta på varsitt håll? Kunde de inte tala om musik, exempelvis, något vi vet Erik gillar? Kunde hon inte framföra något intresse hon hade sen i Finland (vad man nu gör där)? Jag blev ärligt talat väldigt irriterad på henne när hon förde sin dialog med Erik i avsnitt 4 (?), sade att han hade ett val och han valde att vara 'som resten'. Vad skulle han ha gjort, flicka? Valet var som följande: kämpa tillbaka mot Silverhjelm eller låt dig bli nedtrampad och förudmjukad. Vad är detta för pasifistisk 'antikrigs' attityd hon för med sig? Var tror hon att hon är? Förstår hon inte innebörden av att göra revolution och sjunka till fiendens nivå för att sedan ge an? Jag har minimal förståelse för hennes karaktär. Hennes wannabe 'filosofimonologer' i början och slutet av varje avsnitt är vansinnigt outhärdliga; vaga, generiska, erbjuder inte någonting nytt. Hade varit bättre passande om de lade in monologen i någon scen med henne som huvudperson; kanske tänker hon för sig själv, spekulerar om situationen på Stjärnsberg... man hade då bättre förstått hennes resonemang. Dessutom tycker jag inte skådespelerskan passar; hon är inte ful men hon har ett väldigt hårt ansikte, kalla ögon och stora läppar som avviker från det mjuka utseendet man hade förväntat sig (jämför med film-Marja). Nä, sorry, Marja var helt opassande och helt klart (enligt mig) den sämsta karaktären i Ondskan. Jag tycker man skulle ha fokuserat mer på vänskapen mellan Pierre och Erik; någon i tråden sa att Erik verkade bry sig mycket om Pierre trots att de inte var 'supernära'. Det kan jag hålla med om, man hade kunnat utveckla deras relation ytterligare. Pierre-skådespelaren är passande för rollen tycker jag för övrigt, han har ett mjukt 'feminint' utseende som förutsätter hans svaga roll. Önskar att man hade gett in sig mer på hans intressen, vilka böcker gillar han? Musik? Kanske kunde han och Erik 'bonda' över något gemensamt intresse.
Då så. Nu är klagandet klart (för det mesta). Jag har jämfört filmen och serien, och jag har några grejor att tillägga. I filmen var Erik uppenbarligen rebellisk, satte sig upp mot rådet redan från början; detta var underhållande men såg till hans nedfall och motstånd relativt snabbt. I serien verkar han vara mer kalkylerande; han ser först till reglerna men sedan kommer ifrågasättningen. Detta är också ett bra sätt att skildra karaktären. Någon i tråden nämnde att det vore kul om Erik satte sig upp mot rådet mer innan 'fighten' mellan Otto och honom kom; den kom väldigt tidigt och det hade sannerligen varit roligt att se hur Erik hade töjt på gränserna, prövat sig fram. Jag saknar scenen, från filmen, när rådet beodrar Erik att be om ursäkt; och han svarar med ett simpelt, 'Nej'. Synd att de inte hade med detta, tyckte det var komiskt. Underligt att de, i serien, inte hade med lärarens dialog, 'Det finns bara ett ord för såna som du, och det är Ondska'. Men, de kanske ansåg den vara för överskattad... men ändå. Vissa klyschiga saker kan man sakna. Slutligen, kommer här de sista meningarna. Jag tycker om serien väldigt mycket, men jag tycker faktiskt att de hade kunnat ha råd med 10 avsnitt. Trots de 6 vi fått (kommer få) känns det som om berättelsen saknar en del element, som ytterligare 4 avsnitt hade kunnat erbjuda. Det känns lurt med hur serien kommer sluta; ska advokaten komma, ska Otto läsa upp Marjas brev, ska Erik slå ihjäl sin farsa? Det kvarstår att se...
Kom gärna med egna synpunkter. Jag är glad att jag äntligen fått detta ur 'systemet'. Slutsats: serien är bra, en solid 7.5, med ett flertal element som saknas (och som skulle tas bort) för att höja den till en 10.
I boken slår Ponti inte ihjäl gubbjäveln. Han säger bara hur han ska misshandla honom sönder och samman.
