ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Men är du riktigt dum?

Om en person fått diagnosen adhd så har vi ju på pappret fått en person till med adhd.

Av ungefär samma anledning som att antalet vänsterhänta har ökat i statistiken med typ 400% mellan typ 1900 och 1975.

Du får nog läsa kommentaren igen som du citerade från början... du verkar inte förstå vad personen skrev.

Förmodligen anser du att det ska vara "förbjudet" att diagnostisera pga dålig kunskap om vad ADHD är vilket inte är konstigt. Som sagt är det en diagnos väldigt många påstår sig ha även om de inte gjort någon utredning som visare att de har det. Väldigt många tror som sagt att det handlar om rastlöshet, "spring i benen" och att man kanske är lite "stökig" på lektionerna osv. Man missar helt de detaljerna som gör att folk faktiskt lider.

Det blir ju även fel att som du säga att påfrestningen för omgivningen "måste vara värre än att medicinera ett barn med daglig amfetamin", kanske missförstår jag dig men jag antar att du är sarkastisk. Oavsett så handlar det inte om att medicinera med amfetamin, det handlar om att medicinera och faktum kvarstår att väldigt många blir hjälpta av det. Att somliga lägger in värderingar i att läkemedlen är narkotikaklassade ska man nog lämna dithän. Finns mängder med mediciner som är narkotikaklassade och de skrivs inte ut för att någon ska ges möjlighet att knarka legalt. Ska man bli hög på Elvanse krävs det ganska mycket mer än vad som förskrivs.
Sen är det självklart att stöd och hjälp ska erbjudas, men det är väl alldeles ypperligt att det då också finns en diagnos så det blir enklare att utforma stödet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Tycker du att det finns andra psykiska åkommor som inte borde diagnostiseras? Vad tänker du om ätstörningar och ångestproblematik exempelvis? Är det dumt att även i de fallen skippa diagnos och eventuella mediciner i syfte att lindra det lidande väldigt många uppenbart känner?

Vad du tycker är fel i systemet vet jag inte. Som sagt kanske jag missförstått dig men jag misstänker att du inte riktigt har koll på vad ADHD innebär. Det är inte heller överdrivet många som lider gravt. Av de ca: 3% som har diagnosen är det kanske bara 25% som lider så pass att det blir ett stort hinder i deras vardagliga liv. I de flesta fall behövs inte medicinering utan det räcker i regel med vetskap varför man mår som man gör och kunskap kring hur man kan hantera det.

Jo men man undrar om inte skolprestation, bristande impulskontroll, hälsa och koncentration i skolan samvarierar med utanförskapsområden. Vad gör kusingiften i flera generationer med barns normer och hälsa? ADHD får inte bli föräldrarnas snuttefilt för barnets dåliga skolprestation eller dåliga beteende, utan att föräldrainsatsen samtidigt granskas.

Ja, men det var inte vad jag skrev. Mängden personer med ADHD-specifika funktionsnedsättningar har inte ökat. Mängden diagnoser har ökat.
Man kan ha odiagnostiserad ADHD. Man får inte koncentrationssvårigheter, social ångest, dämpad impulskontroll etc. i samband med att man får sin diagnos. Man har besvären först och får sin diagnos pga. att man har besvären.

Man vet att antalet personer med ADHD-specifika funktionsnedsättningar inte gått upp eftersom man gjort studier på just detta under lång tid.
Det som gått upp är alltså antalet diagnoser och mängden medicin som skrivs ut.

Exakt alla blir ”hjälpta” av korrekt doserat amfetamin. Alla upplever större fokus och produktivitet. Men alla får också samma utveckling, toleransutveckling som slutar i maxdos där det inte hjälper längre. Och då är det lång väg tillbaka till ett balanserat nervsystem igen. När det gäller barn som medicinerats samtidigt som hjärnan/nervsystemet utvecklas så är frågan om de överhuvudtaget kan få ett balanserat tillstånd efter avslutad medicinering, deras kropp är byggd för amfetamin. Kronisk trötthet och total oförmåga under många år , kanske resten av livet, blir resultatet för dessa. Om de inte går över på gatutjack och blir klassiska missbrukare istället.

Det är otroligt oansvarigt att medicinera så brett med amfetamin, vi kommer få se enorma problem av detta i framtiden.

Bara för att amfetamin ger ett positivt resultat i ögonblicket betyder inte det att det löser något problem din jävla idiot. Morfin är inte en lösning på smärtproblematik heller, det gör saken värre i slutändan. Man ska vara extremt försiktig med dessa substanser, särskilt när det gäller barn. Och det är man inte i vården idag. Ditt extremt naiva resonemang är ett bevis på detta, en extrem okunnighet.

Skulle vara intressant att veta om det skiljer mycket mellan ”svenska” barn och barn med invandrarbakgrund.
Jag tror det ökat rejält bland ”svenska” barn med, men varenda MENA unge verkar ju ha ADHD.

Barn med ADHD har inte mer dåligt beteende än andra barn. Deras koncentrationssvårigheter drabbar främst dem själva då de har svårt att koncentrera sig på böckerna i skolan. På samma sätt gör deras bristande impulskontroll att de ibland tar beslut som också är dåliga för dem – det brukar sällan gå ut över någon annan.

Föräldrarna och hemförhållanden finns med som komponent i ADHD-utredningen.

Medicinerna mot ADHD är väldigt välfungerande och 80% säger att de kan koncentrera sig bättre på skolan när de medicinerar. Man ser också tydligt hur skolresultaten ökar hos barn som medicinerar mot ADHD.

Mina barn har ADHD och det är aktiva och sitter ej stilla. (Kan inte göra de&#128514
Det är träning/tävling 6 dagar i veckan.
Och hjälper till här hemma



Jag har själv de, så ärfligt
Mycket beror på att ADHD folk knullar och skaffa barn och mer folk föds med det.

Sen kan de nog beror på yttre omständigheter men tveksam till de

Håller inte alls med om det. När man inte orkar koncentrera sig på böckerna börjar man dampa runt i klassrummet. Kasta suddgummin på folk och vara allmänt störig. Inte alla, givetvis.

Var tionde pojke stämmer ganska bra när jag tänker tillbaka på min egen skolgång. Jag är inte säker på att något förändrats, bara att man blivit bättre på att diagnostisera och inte längre är lika rädd för att medicinera.

I min egen klass fanns det en pojke som med tydlig ADHD som var helvild och störde hela tiden. En vacker dag kom han till skolan och var hur lugn som helst. Det blev genast mycket bättre stämning i klassen och studiero infann sig. Sen fanns det två andra som inte var riktigt lika utåtagerande men som var väldigt impulsiva, kom fulla till skolan ett par gånger, tände eld på papperskorgar, sådana saker. En av dessa blev missbrukare, den andra fick ett sladdbarn mycket tidigt och har alltid haft problem med jobb och inkomst.

Sen var det jag som blev diagnostiserad i 30-års åldern med ADD. Totalhavererad skolgång, trots flera försök på komvux, trodde jag var deprimerad men ingenting funkade. Kan omedicinerad inte ens sitta med mina hobbys mer än en liten stund. Har tusen påbörjade grejer.

Så i min klass på 30 pers, totalt 4 killar.