Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Någon som vet något om hur det gick med dessa revolvrar?
Revolvern med den längre pipan skulle ju kunna vara tänkbar.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/magnum-revolver-inlamnad-till-polisen/

Jag förstår inte varför inte polisen släpper dom okända förhören med Lisbeth Palme..

https://www.expressen.se/nyheter/hemliga-polisforhor-med-lisbet-palme/

Kan det bara så att ett offentliggörande av dessa förhör skulle visa att Pettersson inte var mördaren, det är väl en rimlig förklaring?

Artikeln är från 2016.

Men du/man att det fortfarande finns "hemliga förhör" med LP?

De uppgifter som Lisbeth Palme lämnade till Åke Rimborn har väl i allt väsentligt kommit till allmän kännedom, liksom även sådant som Lisbeth yppade till sköterskorna Lena Österman och Ingeborg Sundh under timmarna de satt tillsammans på Sabbatsberg. Vad som däremot inte blivit känt är de uppgifter som Lisbeth ska ha lämnat till Säpo i ett förhör på Sabbatsberg. Om något sådant förhörsprotokoll existerar så ligger det nog under lås och bom hos Säpo.

Vad är det då som framkommit från de här källorna? Det mest anmärkningsvärda är naturligtvis att Lisbeth till Rimborn skulle ha talat om två gärningsmän, vilket även gick ut i det första rikslarmet.

Sedan visade det sig emellertid, att Lisbeth misstagit vittnet Anders Björkman för en gärningsman, och då återstod ju bara en. Hon har på mordnatten inte förstått att det var den man som befann sig närmast som sköt, utan hon trodde att skotten som lät dämpade kommit från längre håll.

Utöver missförståndet kring två gärningsmän så nämnde Lisbeth någonting annat till Rimborn som jag tycker är väldigt intressant. Hon förknippade nämligen de här två männen vid mordplatsen med de två män som hon någon vecka tidigare sett stå och spana utanför bostaden i Gamla Stan, och som för henne framstod som så pass suspekta att hon övervägde att ringa Säpo.

Att hon misstagit sig rörande den ene av de här två männen, som vi fått klart för oss är vittnet Björkman, det betyder inte med nödvändighet att hon misstagit sig om båda männen. Det kan ju även vara så, att hon känt igen mannen som befann sig närmast – och som alltså sköt, även om Lisbeth till en början inte förstod det – som den kortare av de två män som stått utanför bostaden.

En detalj som fått mig att tänka i de banorna är att Lisbeth ger ett så vansinnigt missvisande signalement på den längre mannen som stod längre bort, och som vi alltså vet är vittnet Björkman. Då kan man jämföra hennes signalementsbeskrivning mot det foto som finns av Björkman i samma mundering som på mordnatten. Och då visar det sig raskt, att signalementet stämmer inget vidare.

Men det är inte bristen på överensstämmelse som sådan som är av intresse, utan avvikelsernas natur. För Lisbeth beskriver mannen som påtagligt lång och iförd en beige rock. I själva verket är Björkman inte längre än 173 cm (det uppger han själv i hovrätten) och så har han en mellanblå dunjacka på sig som räcker ner till stussen.

Signalementet är alltså ganska uppåt väggarna, och då menar jag att avvikelserna kan förklaras med att Lisbeth helt enkelt antagit att Björkman varit den längre av de två män som stod utanför bostaden, och som jag kallar för "Fyrtornet". (Den kortare kallar jag för "Släpvagnen".) Med tanke på förloppets hastighet vet vi att Lisbeth inte kan ha sett mer än en sekunds glimt av Björkman och just därför finns det anledning att tro att hennes signalement är minst lika mycket projektion som iakttagelse.

Mannen som befinner sig närmare, och som vi alltså vet är mördaren, honom har Lisbeth kunnat iaktta under åtminstone några sekunder och då tycker i alla fall jag att det finns rimlig grund för misstanken att hon känt igen honom som just Släpvagnen, dvs den kortare av de två män som stått utanför bostaden. I och med att hon känt igen Släpvagnen har hon helt enkelt antagit att de två männen var tillsammans även på mordplatsen och då projicerat sin egen minnesbild av Fyrtornet på Björkman.

Om jag har rätt i det här så är det alltså Släpvagnen som mördade Olof Palme, och då kommer ju jakten på mördaren att handla om att identifiera Släpvagnen. Det kan göra genom en direkt ansats, där man alltså använder signalementet för att försöka hitta någon som liknar Släpvagnen. Men man kan även göra det genom att försöka identifiera Fyrtornet och sedan titta på dennes bekantskapskrets, vilka han umgicks eller arbetade med.

Kombinerar man de här två ansatserna så menar jag att det torde gå att identifiera vem Släpvagnen är, och om intuitionen är riktigt att Lisbeth kände igen mördaren så har man då denne som i en liten laxask.

Av Lisbeths signalement på mördaren, liksom även i viss mån Leif Ljungqvists uppgifter, kan man sluta sig till att mördarens ansikte liknade Christer Petterssons. De signalementsuppgifter Lisbeth lämnar under mars och april 1986 kan sammanfattas i 15 punkter, och då stämmer Christer Pettersson på 12 av dessa 15 punkter, eller cirka 80% om man så vill. Det är visserligen ingen perfekt överensstämmelse, men den är nära nog för att göra Christer Pettersson intressant.

Sedermera pekade Lisbeth förstås ut Christer Pettersson både i konfrontationsvisning och vid två rättegångar. Någon teknisk eller annan bevisning värd namnet fanns inte, utan det hela blev egentligen bara "ord mot ord": Lisbeth påstår att Christer Pettersson fanns på mordplatsen medan Christer Pettersson själv förnekar detta. Mycket mer än så fanns inte, och då är en friande dom en självklarhet. Att tingsrätten ändå utfärdade en fällande dom utgör en skamfläck på svenskt rättsväsende. En av väldigt många sådana skamfläckar på detta skammens rättsväsende. Men hovrätten friade tack och lov.

Vad ska man då göra av den här soppan? Kärnfrågan handlar knappast om Christer Pettersson mördade Olof Palme, för det finns det överhuvudtaget ingen grund för. Utan kärnfrågan handlar om hur Christer Pettersson kom att bli åtalad för mordet utan att någon egentlig grund fanns för det, och hur Lisbeth kunde peka ut honom, och med iskall tvärsäkerhet dessutom, fastän hon inte kunnat ha någon grund för det. För även om hon kunnat iaktta mördaren under några enstaka sekunder så är det ju inget som ger grund för den hundraprocentig säkerhet hon påstod sig ha när hon pekade ut Christer Pettersson.

Vad som egentligen pågått där kan diskuteras, men vad som är alldeles klart är att det inte gått rätt till. Åtalet mot Christer Pettersson saknade grund och det enda de hade att gå på var Lisbeths utpekande som dels gjordes på ett oriktigt vis och dessutom saknade grund i den mening jag just sagt. Om Lisbeth nöjt sig med att säga att hon var "ganska säker" på att det var Christer Pettersson hon sett så hade det varit rimligt mot bakgrund av vad hon kunnat iaktta, men då hade det heller inte räckt till någon fällande dom. Istället pumpade hon upp sitt utpekande till "bergsäker" nivå, men till priset av förlorad trovärdighet.

Antingen har Lisbeth varit oerhört aningslös och klantig, eller så har hon medverkat i ett spel som gått ut på att få Christer Pettersson utpekad som mördare men under sådana förutsättningar att han ändå aldrig kan fällas för mordet. Det kan ju förklara Lisbeths tvärsäkerhet i utpekandet, med att hon spelar över i trygg förvissning om att inget egentligen står på spel vad Christer Pettersson beträffar.

Däremot står ju massor på spel vad Lisbeth själv och familjen beträffar. När hon väl pekat ut Christer Pettersson, och med absolut säkerhet rentav, så är ju hennes pekfinger förbrukat ur rättslig synvinkel och då kan hon aldrig peka ut någon annan. Därmed är den hunden begravd och familjen Palme leva vidare i lugn och ro under förespegling att de alla står Lisbeth bi i hennes bergfasta övertygelse om att Christer Pettersson mördade deras far.

Sedan hann Lisbeths lik knappt ens kallna förrän sönerna började avvika från mammas linje, men nu har det gått så många år att det inte spelar någon roll, och myndigheterna har istället valt att begrava denna grand danois jämte den likaledes oskyldige Stig Engström.

Men låt oss kretsa tillbaka till Sabbatsberg. De här sakerna jag just talat om kommer då ur de uppgifter Lisbeth lämnade till Rimborn. Om hon lämnat andra uppgifter till Säpo vet vi helt enkelt inte. Till sköterskorna Österman & Sundh hade Lisbeth i alla fall sagt två intressanta saker. Den ena var att det var Olof Palme själv som ville gå till Dekorima, vilket ju motsäger den officiella bilden av att de korsade Sveavägen därför att Lisbeth ville titta i ett skyltfönster.

Den andra intressanta saken Lisbeth sagt var att de just mött någon på trottoaren när skotten föll. Om den mannen vet vi i alla fall att han inte givit sig tillkänna vare sig för myndigheter eller medier, och just därför ligger det ju nära till hands att det var mördaren de mötte innan skotten. Det får då betydelse för förloppsanalysen eftersom mördaren i så fall kommer gående norrut längs trottoaren. Efter det att han mött paret Palme vänder han då på klacken, kilar ikapp och skjuter. Då är det inte "Tensonmannen" (som vittnet Nicola Fauzzi ser följa efter paret Palme på deras väg mot mordplatsen) som skjutit.

Lite kött på benen och även några idéer där. Hela frågan om hur Christer Pettersson kom in i bilden är i sig väldigt intressant och det är en diskussion som jag skulle välkomna här i tråden.

Förhör med löjtnant Lars Nilsson.

19881122 D 9440-3
https://drive.google.com/file/d/1WDOJS4PPbkIcmUCd9mvr_v7AhmORrt2u/view

Lars Nilsson och övningen Gotland
19871119 D9440
https://drive.google.com/file/d/10QY4-R36Bz8Ki9lf4Gc_h62p_I-F2tiU/view

Krister Pettersson sågs ut som offer som skulle pekas ut då den verklige gärningspersonen liknade honom. Han blev själv mördad ett antal år efter att han blev frikänd i hovrätten men hade börjat babbla runt i fyllan så han röjdes ur vägen. Den som sköt skrev t o m till ett brev till Stockholm justitekansler och tog Christer Pettersson i försvar men det tog de ingen hänsyn till. Planerigen av Palmes försvinnande är en sak som man måste läsa från höger till vänster. Gå in på Googles spegelmotor Elgoog och läs det Du kan finna där.

Det framgår inte hur långt innan skotten de möter mannen. En möjlighet är att mannen är Fauzzi. En anledning till att hon inte nämnt mannen i senare förhör kan vara att mötet skedde så långt före skotten att hon inte tänker sig att mannen har med mordet att göra.

Tack. Blev vilseledd av årtalet.

Det verkar stämma att Winchester Metal Piercing användes vid den här tragiska händelsen. Och den ska vara anledningen till att kulan fanns i SKL:s referenssamling.

Innehavet var legalt (sportskytte) i det här fallet. 1985 är ett ganska sentida innehav av ammunitionstypen med tanke på att tillverkningen av produkten upphörde tre år tidigare. Men den verkar haft en tendens att ligga kvar och skramla hos såväl folk som återförsäljare långliga tider.

Ett annat och bekant fall där ammunitionen användes var vid postrånet i Mockfjärd 1983 då en kula avlossades. Den härrörde från inbrott hos en sportskytt.

Man kan notera vissa likheter mellan de här två väsensskilda fallen: En utdaterad ammunitionen som inte längre tillverkas används. Den har ursprung hos sportskytt där den förmodligen legat länge (i Mockfjärdsfallet fyra år). Det rör sig om okvalificerade GM. Valet av ammunition bär tydlig prägel av att ta det som råkar finnas tillgång till.

Kanske kan det likaledes väsensskilda MOP i delar sorteras in i detta.

Finns det ytterligare fall där ammunitionen använts? Den verkar överrepresenterad vid brott med tanke på dess mycket begränsade spridning i riket. Men det får tillskrivas slumpen.

Kul sagt det där med att läsa från höger till vänster, för det är ju vissa språk som man läser på det viset – hebreiska till exempel. Brevet till JK har jag inte hört talas om, men då kan du kanske fylla i med lite detaljer om det. Du har alltså även en uppfattning om vem som sköt Palme? Har jag fattat det rätt? Vem anser du att det var i så fall?

I övrigt håller jag med dig om att Christer Pettersson troligtvis dragits in – eller kanske rentav rekryterats – som "patsy" (syndabock) just därför att han liknar mördaren.

Här är den punktmässiga sammanfattningen av Lisbets beskrivning av mördarens överkropp och ansikte, enligt förhören under mars-april 1986:

• Ljus blick
• Stirrande blick / Intensivt stirrande blick

• Bulliga kindknotor
• Rektangulärt, stelt stirrande ansikte
• Markerade kindsidor

• Vit överläpp
• Smala tunna läppar
• Ljus, platt överläpp

• Rak panna
• Raka ögonbryn
• Kraftigt, något framskjutande hakparti

• Cendré-brunt intryck
• Varken blond eller svartmuskig

• Kort hals eller uppdragna axlar
• Kompakt utseende

Christer Pettersson stämmer på 12 av dessa 15 punkter. Det som inte stämmer är bulliga kindknotor, raka ögonbryn och dessutom har vi läpparna som inte vill stämma riktigt. Överensstämmelsen är alltså bra men inte perfekt, utan ligger kring 80% – i punkter räknat då.

Polisen har ju bilder på samtliga medlemmar i "buset" och då kunde man tänka sig att de suttit och vaskat fram bilder som stämmer på Lisbeths signalementsuppgifter, och att de på så vis "hittat" Christer Pettersson i bildarkiven, som den i buset som kanske bäst av alla stämt med Lisbeths signalement.

Men så verkar det inte ha gått till, utan istället har man använt sig av Thure Nässén, som på senare år blivit sinnebilden av en "dirty cop", för att sätta dit Christer Pettersson. Vad det säger mig är att det hela kommit inifrån, via just Nässén som deras handgångne man i sådana här ärenden.

Vi vet ju att Nässén gjorde sig själv till föremål för ett personalärende redan 1969, vilket bara är fyra år efter att polisen förstatligats, och att hans övertramp ska ha varit av sådan beskaffenhet att de normalt sett skulle leda till avsked på grått papper. Men på något vis har den osynliga handen varit framme och räddat den gode Nässén från det ödet, och då brukar sådana räddningsaktioner handla om "tjänster och gentjänster". Det vill säga: "Vi gör dig en tjänst här och nu, men i utbyte mot vissa framtida gentjänster när vi behöver dem." Då kan man ju tänka sig att uppdraget att sätta dit Christer Pettersson ligger just i den senare kategorin av "gentjänster".

Ungefär så tänker jag mig att Christer Pettersson kan ha kommit in i bilden vad själva utredningen beträffar, och då är det ju värt att notera att det sker först EFTER att Hans Holmér blivit avpolletterad. Annars tycker man nog, att om de hade en "designated patsy" (på förhand utsedd syndabock) så skulle man skrida till verket med den saken på stubben, men här verkar det som om det hållits på is tills Holmér var undanröjd. Med andra ord är det samma mönster som med Stig Engström, som Holmér också verkar ha "skyddat" genom att lägga i ett nyuppfunnet fack såsom "varande på mordplatsen".

Enligt den här tankegången så skulle alltså kusten ha blivit klar för Christer Pettersson som patsy när Holmér väl röjts ur vägen. Då kallar man in sin "dirty cop" Nässén för att handha saken och vips upptäcker han att det finns en kille i buset därute i Rotebro som liknar Lisbeths signalement och som ibland brukar vistas i kvarteren och som en gång i tiden rentav begått dråp där i trakterna.

Sedan har man då sytt ihop något som kan skapa ett juridiskt dödläge genom att tillse att Christer Pettersson blivit utpekad (och Lisbeth därmed förbrukad som vittne) utan att någon fällande dom kan komma till stånd. Sedan hittar man på nya begrepp som att mordet skulle vara "polisiärt uppklarat" och allt vad man du dillat om genom åren.

Något i den stilen tänker jag mig kanske. Men det här lämnar ändå frågan obesvarad var själva idén om Christer Pettersson kom ifrån. För om Nässén fått i uppdrag att sätta dit Christer Pettersson så torde han rimligtvis ha fått instruktioner om just den busen och ingen annan. Då måste man fråga sig var det i sin tur kommer ifrån?

En idé jag fått under arbetets gång handlar om den där ryske regissören Andrej Tarkovskij, som bodde i Sverige under större delen av 1985 därför att han var här och spelade in filmen "Offret". Det är mycket som är märkligt med Tarkovskij, däribland att han till 100% stämmer in på Lisbeths 15 signalementspunkter. Han är alltså mer lik mördaren som Lisbeth beskriver honom i mars-april 1986 än vad Christer Pettersson är. Och då pekade ju Lisbeth ut Christer Pettersson!

En annan märklig sak om Tarkovskij är att han under sin Sverigevistelse till stor del bodde hos en kvinna som designade kostymerna för "Offret" och som han inledde en kärleksaffär med. Den kärleksaffären resulterade i ett utomäktenskapligt barn som Tarkovskij själv aldrig fick veta om, men som hans stackars hustru Larisa Tarkovskaja fick höra talas om en tid efteråt. Hon var då rentav och träffade den här norsk-svenska kvinnan som fött oäktingen ifråga.

Så långt är det kanske inget märkvärdigare än veckotidningsskvaller, men när man sedan betänker att kvinnan som Tarkovskij vänstrade med bodde i Rotebro så kommer saken i lite annan dager från Palmesynpunkt. Med andra ord har Tarkovskij alltså under stora delar av sin långa Sverigevistelse bott i just Rotebro. Det finns minst 100 förorter runtom Stockholm och av alla dessa hamnar han alltså i Rotebro, där han alltså ägnar sig åt den slags hobbyverksamhet som resulterade i en oäkting.

Det här kan man läsa om i den svenska boken om filmen "Offret", där Filminstitutets projektledare Anna-Lena Wibom berättar om Tarkovskijs vänstrande men utan att peka ut kvinnan med namn. Det är dock inte svårt att luska fram vem hon är, och även om kapitlet om "Tarkovskij i Rotebro" är friserat så att någon kärleksaffär inte finns där så kan ju var och en lägga ihop två och två.

Under sina ungdomsår i Moskva var Tarkovskij själv gatukriminell men blev ivägskickad på en "geologisk expedition" till Turuchansk just under de år då man normalt sett gjorde militärtjänsten i Sovjet. Några andra uppgifter om Tarkovskijs militärtjänst finns inte, så även här går det ju att använda den inre miniräknaren för att lägga ihop två och två. Att han inte redovisat sin militärtjänstgöring (tre år på den tiden) öppet lär ju också ha sina rutiga och randiga skäl.

När det begav sig hade jag själv en kompis som bodde i Rotebro och som naturligtvis även kände Christer Pettersson – visade det sig efteråt när jag hörde efter. Inte för att min kompis hörde till A-laget därute utan det var helt enkelt så att Christer Pettersson var en lokal gatuprofil som folk kände till om inte kände personligen. Mot den bakgrunden är det väl närmast givet, att Tarkovskij som själv varit småkriminell allraminst borde ha sett Christer Pettersson och kanske rentav tagit kontakt med denne.

Allt detta med Tarkovskij i Rotebro utspelar sig alltså under 1985, vilket gör det intressant just med avseende på Christer Pettersson som designated patsy – på förhand utsedd syndabock – just därför att han liknar mördaren.

https://fredrikalampenschirm.files.wordpress.com/2019/09/tarkovskij-pettersson.jpg

Spännande info! Tack!

Jag är bara väldigt ytligt insatt i fallet. Jag var dock bekant med att WMP användes där.

Jag delar din slutsats/uppfattning gällande att valet av ammunition bär prägel av att vara något man bara hade tillgängligt just då. Det känns osannolikt att en "resursstark" gruppering (oavsett storlek) skulle välja just denna typ av kulor.

Jo men av sammanhanget kan man utläsa att det var alldeles innan skotten. Att Lisbeth skulle nämna att de mött någon (dvs Fauzzi) en och en halv minut tidigare och sätta denne i samband med mordet låter oerhört långsökt. Därför finns det en extra gubbe med i spelet här, och som man måste hantera vid förloppsanalyser. Det vill säga: han måste ta vägen någonstans, och då finns i praktiken bara Tunnelgatan tillgänglig för det ändamålet.

För övrigt nämner Lisbeth att de stannade och tittade i Dekorimas skyltfönster. Så det är inte bara vid Sari som de stannat, enligt Lisbeth själv. Vad hon däremot inte säger, det är att det stod en annan man mellan dem (paret Palme) och Dekorimas skyltfönster medan de stod där och "tittade i skyltfönstret". Anders Delsborn såg ju det här och kunde rentav beskriva den tredje mannen som stod med ryggen mot skyltfönstret.

Det är en grannlaga saxning som Lisbeth gjort för att retuschera bort den här tredje mannen från bilden. Inte heller nämner hon något om något uppehåll längs vägen fastän klockningen av Fauzzi vid vallningen tydligt indikerar att paret Palme blivit fördröjda med cirka 45 sekunder på vägen från La Carterie ner till mordplatsen.

Ironiskt nog finns det alltså en till gubbe här, nämligen mannen som paret Palme stannar och pratar med vid Dekorima. Den gubben måste man också hantera i förloppsanalyserna, och även där ser vi att det inte finns något annat ställe att stoppa in honom än i gränden dvs in på Tunnelgatan. Men då får man fixa undan honom först, innan den tidigare nämnde klackvändaren kommer in på scenen.

På den modellen har man alltså två gubbar inne i gränden, varav den ene försvinner uppför trapporna till åsen medan den andre dröjer sig kvar nere vid barackerna och kollar. Vilken av de två gubbarna som gör vad kan man alltid diskutera, men av signalementen att döma så är det Tensonmannen som de pratar med och som sedan springer upp på åsen, medan den andre mannen är mördaren som blir kvar bortåt en minut vid västra änden barackerna (enligt Lisbeths uppgifter i tingsrätten och hovrätten).