Citat:
Ursprungligen postat av
Fyndigt-namn
Mja inte alla. Jobbar inom psykiatrin. Dock klart bra att ha övervakning.
Högfunktionerande man måste vara väldigt tydlig med sina intentioner att ta livet av sig. Läkaren som bedömde kanske faktiskt gjorde en rimlig bedömning i stunden, vi vet inte hur det såg ut under samtalet.
Lite freak suicide med tanke på hur hans liv såg ut. Det är inte alltid lätt att göra korrekta bedömningar på folks psykiatriska tillstånd.
Ok låter märkligt.
Ibland låter det som att man borde tvångsvårda alla som överhuvudtaget söker sig till psykvården. Så att de inte kan ta livet av sig..
Samtidigt säger vissa att samtalsterapin har ingen verkan. Medan andra anser att piller är det riktiga hånet gentemot en medmänniska som mår dåligt..
Elitidrottare är en grupp för sig eftersom de har drillats till att INTE lyssna på sin kropp utan köra järnet fast kroppen skriker: nej nej nej .. Till slut är det svårt att veta vad som ska anses vara normalt eller har man passerat en yttre gräns?
Hade man låst in henne (hypotetiskt) ”för hennes eget bästa” hade det säkerligen väckt enormt mycket kritik.
Men man kan ju inte ordinera två livvakter för folk som mår dåligt. Hur gärna man än skulle vilja.
Där skulle kompisar och släktingar kunna komma med i bilden..
Sen borde uppfostran även av våra elitidrottare innebära att livet inte består endast av idrott. Några andra intressen borde man ha trots att man brinner för sporten.
Men jag inser att det är svårt när idrotten kräver ”allt” av en redan i ung ålder. Och vissa har viljan att bli världsmästare 🤔.
Någon skrev här att barnperspektivet går bort i och med att hon var vuxen. Jag håller inte med. Man är barn till sina föräldrar resten av livet och allt det som barnet har upplevt i ung ålder påverkar det i vuxen ålder.
Brodern skrev att hon var envis och bestämd. Det är ju bra egenskaper i vissa fall - i andra skapar de problem för individen.