Svenska Fotbollslandslaget

Enig. Janne påminde Sverige om hur det är att ta sig vidare från ett gruppspel när vi nästan helt hade glömt det. Det var många som trodde vi bara fick drömma om VM 2018 med tanke på lottningarna vi fick då med Frankrike, Nederländerna och sedan Italien, men det gjordes till verkligen på något vänster. Väl i VM blev det kvartsfinal som återigen många trodde vi bara skulle få drömma om och hur Janne med ledningen skötte Durmaz incidenten var fint.

Under EM-kvalet till mästerskapet som egentligen skulle hållas 2020 så gjorde laget det dem skulle och tog planenligt den andra direktkvalificeringsplatsen bakom Spanien och gav dem en fajt på hemmaplan. Själva EM gick iallafall okej förutom den där händelsen i Ukraina matchen som jag gärna inte vill gå in i detaljer om.

Efter EM blev det dock bara fiasko efter fiasko som drar ner betyget från bra till enbart godkänt.

Skulle så mycket hellre se att flera spelare tackar för sig helt och hållet, än att de ska behöva fasas ut långsamt och snällt. Olsen och Forsberg är tydliga exempel på spelare som duger i dag men knappast lär/bör ha en ordinarie plats om två år när vi är mitt i ett viktigt VM-kval.

Satsar de vidare är det ju inte direkt för ett par matcher i vår eller Nations Leagues mäktiga C-division. Ska man ha en sällsynt nystart med en ny förbundskapten kan vi väl också få slippa större delarna av det gamla gardet i truppen.

Annars litar jag på att nästa FK inte tar ut alla dessa (typ Quaison, Rohdén).

Alltså vad löjligt. Det ska vara fest och firande trots det uslaste kvalet någonsin. Janne ska hyllas och det köpa presenter etc.

Olle nordin fick knappast en sådan här behandlling, inte Erik Hamren heller.

Att Nordin skulle få sluta efter VM 90 visste ju ingen inför. Hamrén fick väl någon slags avtackning i samband med EM 16?

Men sedan är ju Janne är väldigt mycket mer framgångsrik förbundskapten än båda dessa herrar.

Skönt att Janne-Andersson-eran är över. https://www.youtube.com/watch?v=006sTcCQMyQ

Fast de två senaste åren kunde vi gott ha sluppit.

Dags att se framåt. Oavsett förbundskapten tycker jag en 4-3-3 passar spelarmaterialet bäst. Håll backlinjen lågt och kontra, lite Elfsborg stilen.

Olsen

Holm-Lindelöf-Hien/Starfelt-Augustinsson

Cajuste
Svanberg-Larsson

Kulusevski-Gyökeres-Isak

Bänkspelare: Forsberg, Bardaghji, Karlsson, Ekdal, Gustafson med flera.

Han borde nog ha avgått självmant när han fick en trupp som han inte riktigt visste hur han skulle hantera då den taktiken han själv trodde på inte passade nuvarande spelarmaterial.

Han testade väl 4-3-3 ett tag som inte alls gick bra, men troligen så kan det vara så att han själv inte riktigt trodde på det och gick sedan tillbaka till 4-4-2 igen.

Nästa förbundskapten måste vilja spela längs marken med kortpassningsspel, det är så våra spelare och skolade det är det som dom är bra på.

Nu när alla 80-talister har gjort sitt i landslaget så kanske man kan diskutera vilken årskull av de 80-talsfödda som var mest framgångsrik i landslaget.

Kullarna -81 och -86 känner jag är de som skrapade ihop flest landskamper och tog fram ett gäng bärande spelare för landslaget som var startspelare i flera år. 81 hade Zlatan, Isaksson och Elmander som har 340 landskamper mellan sig och 86 hade Lustig, Berg, Wernbloom och Toivonen som alla spelade minst 50 landskamper vardera, varav Lustig och Berg som inte alls kom långt ifrån 100

Synd bara att -80, -83, -84 och speciellt -87 visade sig vara så fattiga årgångar som inte gav oss någon storstjärna. Då fick man Jonas Olsson, Samuel Holmén och Gustav Svensson som klockade kring 30 landskamper vardera, mycket mer än så var det inte med dessa årgångar

Håller med helt. Oavsett formation som folk stirrar sig blint på. Vi har fantastiska kontringsforwards som du lägger fram.
Svanberg har ju varit kass i landslaget så ser gärna att Claesson blir kvar men som innermittfältare vilket han spelar i FCK. Om Foppa väljer att varva ner i New York får han bli nya chippen i landslaget.

Tar med från Jannes tid är VM 18 och den fantastiska 0-0 matchen i Spanien.

Sverige har inte spelare bakåt som håller för ett tremannaanfall. Tillbaka till Bob Houghton:s 4-4-2 som grunduppställning. Det har fungerat i många år och även gett oss medalj. Sedan kan man laborera med det beroende på motstånd. Man måste kunna byta taktik och uppställning både i och mellan matcher.

Framtiden bör vara byggd på Sebastian Nanasi, Hugo Larsson, Alexander Isak och förmodligen även Anthony Elanga längre fram i tiden. Laget måste byggas av de bästa spelarna på var position och inte bästa spelarna oavsett position. Dagsform ska gälla för uttag och inte gamla meriter.

Liksom MFF så är landslaget svagast i backlinjen. Vissa matcher behövs det kanske 5 där. Alla måste vara tvåvägspelare och fungera som lag. Lär från generationen som spelade 1994!

Själv förespråkar jag ju 4.4-2 som grund,
Men man kan ju spela på många sätt och det är viktigt att kunna vara flexibel och kunna spela på olika sätt beroende på motstånd, ställning i matchen, och inte minst beroende på vilket spelarmaterial man själv har att tillgå.

Nä Janne trodde nog inte själv på 4-3-3- och hade också väldigt många spelare borta . många nya spelare under detta experiment vilket såklart även kan ha påverkat resultaten,
Saker tar tid att förändra och sätt.Detta experiment blev ju rätt kortvarigt vilket kan tyda på att Janne själv inte riktigt trodde på det heller.
Det viktigaste är att vi inte spelar med trebackslinje vilket mycket sällan fungerar för några lag,

Min tanke var just att skydda den svagare backlinjen genom att hålla försvarslinjen lägre i ett "Elfsborg-aktigt" 4-3-3 där vi inte behöver ha alltför mycket bollinnehav (annat än mot svagare länder) och straffa dem i kontringar.

Vi har testat 4-4-2 med Janne i flera år nu och jag tycker inte att det fungerar eller passar spelarmaterialet. Håller med om att taktisk flexibilitet är bra, men det är mycket svårare i ett landslag där tiden är knapp. Det behöver vara ett enkelt och tydligt spelsystem.

Du nämner några namn jag glömde av men just styrkan med landslag är att ha en stomme spelare som alltid spelar eftersom tiden är knapp finns inte tid att byta ut spelare för mycket. Då kan det vara okej att ta ut en lite formsvagare spelare som varit med länge till förmån för någon som var hetare senaste helgmatchen.

Jag vill inte se en fembackslinje, det blir för baktungt i min mening och vi har inte wingbacks för att kunna spela det systemet.