Skandiamannen

Borde ha den, får återkomma när kollat senare.

Transkribering: (FB) Skandiamannen

Tjusigt.

Tack.

Jag vet inte, antog rörde att åklagaren menar att SE inte alls var på väg till någon t-bana då avgångarna inte stämmer med tiden han lämnar Skandia. Men det som kan visas med tabellerna är att det Stig uppger angående detta visst stämmer.

Sen kan man resonera vidare om höger vänster utifrån detta, men där är busstrafikens upplägg det avgörande.

Nu hört lite och Stig låter verkligen som Ernst-Hugo. Och han är mycket vältalig.

Någon som lyssnat på det där då och som kan redogöra för vad man anger om RM:s närvaro på mordplatsen samt källa till det?

Jag är ganska så säker på att det närmaste man kommer (i avsnittet) är att RM har sagt "Det kan/borde vara jag, men jag minns inte".

Din ständigt återkommande poäng i den här tråden är bakvänd.

Att mycket få saker här i tillvaron helt kan uteslutas är ointressant.

Av intresse är istället vad som talar för eller emot att visst förhållande är fallet.

Vi kommer nog inte närmare än så här:

"– Det känns ju helt otroligt. Det kan ha varit jag som träffade Stig Engström, men kan inte säga säkert. Vi var ute och träffade väldigt många de där första dagarna, säger tidigare SvD-reportern Roger Magnergård."

https://www.svd.se/a/P97dze/svd-intervjuade-stig-engstrom-dagen-efter-mordet

Ja, det är sannolikt att det var RM som besökte SE.

Men frågan nu gäller om det finns någon trovärdig uppgift om att RM även befann sig på mordplatsen på natten efter attentatet.

Det är lätt att röra ihop olika saker här, så för att undvika missförstånd: Diskussionen där handlade om vad SE påstår sig ha sett i gränden (och inte om vad han troligen såg). Här är det ingen tvekan om att han dagen efter mordet berättar om en iakttagelse av gärningsmannen. SE benämner själv mannen han skall ha sett som "mördaren", mannen är klädd enligt signalementet som har gått ut i TV, iakttagelsen skall ha gjorts bara några sekunder efter mordet, och SE kan också på ett korrekt sätt beskriva den flyende gärningsmannens rörelsemönster.

Lika uppenbart är det att han i sin senare version ger en mycket träffande beskrivning av vittnet Lars J (hans utseende, agerande, exakta position, och vid vilken tidpunkt han står där i korsningen), men det här är alltså först efter att alla de här detaljerna om Lars J har blivit allmänt kända via media (t.ex. Aftonbladets artikel den 4/3).

Sedan vad SE faktiskt såg i gränden är en helt annan femma, och här tycker jag att det lutar väldigt starkt åt att han inte såg någonting alls. Jag tror alltså att både "SE:s iakttagelse av gärningsmannen" och "SE:s iakttagelse av Lars J" är påhittade.

Kändes väldigt ensidigt. Tyckte inte titeln representerar innehållet.

Bra gjord ändå.

Titel som:

Var SE bara ett vittne?

Var SE oskyldig?


Hade varit mer rättvisande.

Tunnelbanan från Hötorget 23:32

Mot Mörby 23:48

Men det var inte nytt för oss?

Sorry. Självklart!

Det enda jag har är samma artikel. Enligt den var han där iaf.

Roger var tidigt på plats i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan och fick även ta emot beskedet om Olof Palmes död av en läkare på Sabbatsbergs sjukhus.

– Det var iskallt ute minns jag. Vi journalister fick inte komma in utan fick beskedet utanför sjukhuset av läkaren. När jag fick höra att han var död var det bara att rusa iväg till närmaste telefonkiosk och meddela redaktionen, det fanns ju inga mobiler då. Man var beroende av att ha några kronor på fickan också för att kunna ringa, säger Roger Magnergård.

Här kommer artikeln i sin helhet:

Dagen efter att Olof Palme hade mördats ringde ett vittne till Svenska Dagbladets redaktion. Han lät sig intervjuas i hemmet i Täby om vad han hade sett på mordplatsen. Nu, 34 år senare, är det just han, Stig Engström, som Palmeutredarna pekar ut som misstänkt för mordet på statsministern den 28 februari 1986.

Stig Engström, som senare skulle kallas för Skandiamannen, hörde dagen efter mordet av sig till Svenska Dagbladet. Om Palmeutredarnas slutsats stämmer gjorde han det alltså mindre än ett dygn efter att han misstänkts ha skjutit statsminister Olof Palme till döds.
– Det känns ju helt otroligt. Det kan ha varit jag som träffade Stig Engström, men kan inte säga säkert. Vi var ute och träffade väldigt många de där första dagarna, säger tidigare SvD-reportern Roger Magnergård.
På sidan 3 i söndagstidningen den 2 mars 1986 ser vi Stig Engström titta in i kameran, bläddrandes i ett färskt nummer av Svenska Dagbladet. Intervjun gjordes i Engströms hem i Täby och bilden togs vid köksbordet.
Vad sa då Stig Engström till SvD dagen efter mordet? Så här står det i artikeln:
Stig Engström, som arbetat över på Skandia på Sveavägen, var 20 meter från statsministern då denne sköts ned.
– Jag såg inte när skotten avlossades. Det smäller så mycket på gatorna. Men när jag lyfte blicken såg jag en man ligga på rygg på gatan, berättar han.
Engström gick fram för att se om han kunde hjälpa till. Olof Palme låg stilla på gatan, med slutna ögon. Han blödde ur näsa och mun. Blodet hotade att koagulera, så tillsammans med 17-åriga Anna Hage lade de Palme i framstupa sidoläge.

Stig Engströms uttalande i SvD innehåller dock några sprickor. Senare sa Anna Hage att hon inte hade fått hjälp av någon man som liknade Stig Engström när hon försökte få liv i Olof Palme. Det stämmer heller inte att Olof Palme låg på rygg efter skotten.

Mia Bjelkholm var nyhetschef både kvällen när Palme mördades och nästföljande kväll.

– Jag åkte hem och sov lite innan jag gick på ett nytt pass. Jag minns att det var otroligt många reportrar på plats, det var nerlusat med folk. Vi skickade ut folk så fort det dök upp något så jag minns att det var svårt att ha koll på helheten, berättar Mia Bjelkholm.
– Eftersom det var ett lagarbete så var det inte byline under varje text utan en gemensam ruta där samtliga reportrars namn var samlade. Det var många ute på fältet och sedan satt reportern Omar Magnergård inne på redaktionen och ”sydde ihop texterna”, säger Mia Bjelkholm.

Roger Magnergård minns att de blev uppringda av Stig Engström flera gånger den första tiden efter mordet.

– Efter ett tag blev man ju lite trött när han ringde. Jag var tvungen att säga att ”nu har du gett din berättelse, har du något nytt?”. Men det hade han ju inte. Han var mest besviken över att polisen inte tog honom på allvar och inte förhörde honom tillräckligt noggrant, säger Roger Magnergård.
Men om han nu skulle ha mördat Olof Palme. Hur kan man förklara beteendet att han hörde av sig till SvD dagen efter?
– Att det blev just SvD beror säkert på att han hade högersympatier. Senare hörde han av sig till alla tänkbara medier. Om han nu hade mördat Olof Palme så var kanske det bästa sättet att göra sig till ett vittne. Att höja sig över alla misstankar, säger Roger Magnergård.

– Sedan tror jag att det var ett bra sätt att få reda på mer om hur polisen resonerade kring utredningen. Om man blir lite kompis med journalister kan man får mer insyn tänkte han nog. Man får trots allt ge honom cred för att han klarade att hålla sin hemlighet och inte åka fast så länge han levde. Om det nu var han.

Roger Magnergård blev nämligen inte helt övertygad av Palmeutredarnas slutsats.
– Jag hade trott på bevisning genom ny teknik. Nu handlade det mer om antaganden och uteslutanden än rena bevis, säger han.
– När jag bevakade rättegången mot Christer Pettersson i tingsrätten och hovrätten kände jag mig helt övertygad om att han hade gjort det. Jag fick en känsla av att det bara var de polisiära tveksamheterna kring Lisbeth Palmes utpekande som det sprack på. Även om det kom fram några nya detaljer idag så skulle jag nog säga att bevisen mot Christer Pettersson var starkare än de mot Stig Engström som nu lades fram.

Både Roger Magnergård och Mia Bjelkholm minns tydligt den där kvällen för drygt 34 år sedan då ett statsministermord chockade Sverige. Mia Bjelkholm och de andra fem som arbetade sent på SvD-redaktionen i Marieberg hade just delat ut korten för ett parti Chicago när beskedet kom och hon i stället fick full puls.
– Jag ropade ”Stoppa pressarna” och sedan var det bara att försöka göra en ny version av tidningen så snabbt som möjligt. Och sen ringa in folk.
Roger var tidigt på plats i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan och fick även ta emot beskedet om Olof Palmes död av en läkare på Sabbatsbergs sjukhus.
– Det var iskallt ute minns jag. Vi journalister fick inte komma in utan fick beskedet utanför sjukhuset av läkaren. När jag fick höra att han var död var det bara att rusa iväg till närmaste telefonkiosk och meddela redaktionen, det fanns ju inga mobiler då. Man var beroende av att ha några kronor på fickan också för att kunna ringa, säger Roger Magnergård.
– Hela den första tiden var vi övertygade om att mordet skulle lösas ganska snabbt, men med åren har man ju blivit mer och mer pessimistisk.

Stig Engström förekom förutom i SvD även i flera andra medier den första tiden efter mordet, bland annat i ett omtalat tv-inslag i SVT:s Rapport den 6 april 1986 då han åter hävdade att han var ett vittne och visade exakt hur han menade att han hade rört sig i samband med mordet. Mia Bjelkholm tycker det är svårt att förstå att Stig Engström ska ha mördat Olof Palme.
– Det är förstås pinsamt för svensk polis eftersom Engström har varit med i bilden redan från första dagen.
Roger Magnergård håller med.
– Ingen av oss som arbetade med rättsfrågor lyfte då upp Engström som möjlig mördare. Jag minns inte att det någonsin fördes på tal på redaktionen.